Politiken fungerar inte

Duktiga björnjägare har varit respekterade i alla tider. Och björnjakt har ibland bedrivits på ett sätt som säkerligen skulle kallas grymt i dag. En helt laglig jakt på den tid det begav sig.
I dag är björnjakten licensierad. I Norrbotten var kvoten 25 björnar förra året. En av de björnarna sköt Olof Thomas Utsi, 23 år, från Jokkmokk. Med på jakten var 25-årige Nils Åstot, också han Jokkmokksbo och redan rutinerad björnjägare.
Åstot sköt för övrigt det enda lodjur som fälldes av årets länskvot på fyra. De båda unga renskötarna ser jakten på björn och lo som en del i renskötselarbetet.
- Det är så få tillfällen vi har att jaga rovdjur lagligt. Vi försöker tänka efter var till exempel en björn kan ställa till med problem för oss och så jagar vi där, säger Olof Thomas Utsi.
Han är utbildad sjuksköterska och vikarierar sporadiskt inom sjukvården. Men det är renskötseln han vill satsa på. I rovdjursfrågan håller han en rätt låg profil.
- Delvis beror inställningen till rovdjur på hur hårt man har drabbats själv. Jag har inte haft så stora problem. Och det är inte rovdjuren i sig som är det värsta, utan den politik och de lagar som styr rovdjursfrågan.

Förnyat angrepp
Han beskriver hur omöjlig nödvärnsrätten blir att utnyttja för renskötseln.
- Man får inte föra med sig klasstrevapen på skotern och det ska vara ett förnyat angrepp för att man ska kunna utnyttja nödvärnsrätten. I princip ska vi alltså ha åkt skidor från närmaste bilväg, se att björnen har tagit en kalv och invänta att samma björn kommer och tar fler. Och då kan renarna finnas på en yta som är fem kvadratmil stor. Vi har alltså i princip ingen laglig rätt att påverka rovdjurens inverkan.
Han konstaterar att rovdjur inte är något nytt för renskötseln. De bidrar till ett visst svinn och deras existens innebär merarbete.
- Det händer att de skingrar renhjorden och ibland, när man har samlat ihop renarna, och man kan vara orolig under natten för att rovdjuren ska ha varit där, så att man måste börja om nästa dag.
Men dessutom, understryker Olof Thomas, finns den känslomässiga delen. Att de renar man känner så mycket för blir till rovdjursmat frestar på.
- Man kan ha följt en vaja hela året och ser att hon är god kondition. Man förväntar sig en fin kalv. Då gör det jäkligt ont att veta att det kan komma en björn eller en örn och ta kalven innan den ens kan gå.

Stor risk
På frågan om det är vanligt att renskötare ägnar sig åt egenförvaltning av rovdjuren säger han att det inte är något han känner till.
- Man tar en stor risk som renskötare om man börjar med det och den tror jag inte att många är beredda att ta. Och att prata om ett rovdjurshat inom renskötseln tycker jag nästan är en kränkning. Jag står inte på fjället med brinnande blick och önskar att järven ska plågas och dö. Man ser ett järvspår och tänker att jaha, den har varit här.
I sitt remissvar angående förslaget till regional rovdjursförvaltningsplan skriver samebyarna i Jokkmokks kommun att rovdjuren är det i särklass största problemet. Olof Thomas Utsi säger att det för hans egen del finns andra, större problem.
- Skogsavverkningar förstör betet, vattenkraft försvårar flyttningar, höga bensinpriser Hela rendriftsförvaltningen är egentligen större problem. Generellt tycker jag att uppståndelsen kring rovdjur är för stor - det tycker jag.
För att undvika en ensidig bild av renskötselns syn på rovdjursfrågan ville Kuriren möta renskötare i olika åldrar och med olika bakgrund. Per-Anti Länta var ansedd som en duktig yrkesman innan hälsan satte stopp för renskötselarbetet. I dag bor han i Vuollerim, där han har en liten slöjdverkstad. När vi börjar tala om rovdjur inleder han, lite överraskande, att slå mot Naturvårdsverket och rovdjursforskningen.

På rimlig nivå
- Det irriterar så många att de håller på och plågar djur, driver och skjuter med sina giftbössor. Det där anser jag vara fruktansvärt falskt. Först tillåts rovdjuren föröka sig hej vilt och sedan far de och pinar dem med helikopter.
För det är ändå så, säger Per-Anti, att även om han inte är någon stor vän av rovdjur, även om de är hans fiende, så ska de inte pinas. Det ska inga djur behöva utstå. Den samiska mytologin, säger han, innebär att människan inte har rätt att utrota någon annan art. Om rovdjuren har skapats ska de finnas, men det måste gå att hålla stammarna på en rimlig nivå.
- Hade vi velat utrota rovdjuren hade vi gjort det, konstaterar han.
Under hans aktiva tid hann renskötseln förändras radikalt. Han säger att den gamla tiden var så tuff att han inte önskar den tillbaka. Men det som sedan hände med renskötseln kallar han en förbannelse.
- Skotern var väl okej, då slapp man använda renen som dragdjur. Men sedan, med helikopter, flygplan, lastbilar Nej, det blir för mycket. Alla dessa maskiner kostar så mycket att allting nästan går tillbaka in driften.
Ett sätt att underlätta för renskötseln säger han, vore att införa skattelättnader.
- Kalvarna är vår ränta. Eftersom rovdjuren tar den, och det är svenska regeringen som bestämmer om rovdjuren, så borde också regeringen kunna skattebefria oss.
Själv har han många konfrontationer med rovdjur bakom sig. När han var med renarna under den känsliga tiden på våren brukade han göra upp eldar vid hjorden. Ju mer rök desto bättre. Det höll rovdjuren borta ett tag. Det ryktas också om hundar så tuffa att de fick järven på fall.
- Jag har bara haft en sån hund. Den fick omkull en järv en gång.
Han illustrerar med hjälp av en kökskniv hur det gällde att ta ihjäl järven, utan att den kunde hugga i handen. På frågan om vad han tycker om rovdjursjakt som innebär att djur förföljs med skoter och kanske körs över är han tydlig.
- Det är barockt. Men förekommer det verkligen? funderar han.
Per-Anti tillhör den sameby där Lars-Åke Spik är ordförande, Jåhkågasska tjiellde. Det är också Spik som har satt samman och undertecknat jokkmokksbyarnas remissvar på länsstyrelsens förslag till regional rovdjursförvaltningsplan. Han är känd som ganska radikal i sin syn på rovdjursförvaltning.
- Vi ser ju att rovdjuren är det allenarådande - de är viktigare än människor, säger han.

Björnen är farlig
Lars-Åke Spik menar att björnen är ett farligt och lynnigt djur. Han säger att han möter människor som inte längre vågar gå ut och jaga, fiska eller plocka bär. Och han tycker att riksdag och regering svalde Naturvårdsverkets förslag till mål för rovdjursstammarna alldeles för lätt.
- Vem ska bära bördan? Varför inte ha en björnstam i Stockholm? Nog är väl de nationella målen okej om man fyller ut kvoten i hela Syd- och Mellansverige också, men vi kommer att ställa krav på en rejäl decimering inom renskötselområdet.
Lars-Åke Spik är en del av fjällrenskötseln, men ibland låter han renarna kalva i skogslandet. Det har hänt att björnen gått hårt åt de nyfödda kalvarna. Men han talar hellre om hur Sverige ska kunna uppfylla internationella konventioner om folkrätt samtidigt som rovdjursstammarna ska få öka i renskötselområdet.
- Vi är aldrig tillfrågade om det här. Man bara räknar med att samerna accepterar, samtidigt som man kränker både civilrätt och folkrätt. Och rovdjursersättning i all ära, men det är inte den vi vill livnära oss på, utan på renskötsel, säger han.
Lars-Åke Spik säger att han har haft en stor tolerans i rovdjursfrågan tidigare. Efter avslaget på ansökan om att få avliva lodjurshannen i vintras är dock att måttet är rågat.
- Länsstyrelsen och Naturvårdsverket är helt fel organisationer för att besluta om sånt. Vi behöver bygga upp något nytt som bygger på samiskt självbestämmande. Jag kommer i alla fall inte bidra till fler projekt som utbildar myndigheter, säger han.

Politiken fungerar inte

Rovdjurspolitiken fungerar inte för renskötseln.De är de renskötare som Kuriren talat med ense om.Ingen av dem ställer upp med sitt namn tillstår dock att det finns renskötare som med plågsamma metoder decimerar rovdjursstammen på eget bevåg.

Rovdjurspolitiken fungerar inte för renskötseln.
De är de renskötare som Kuriren talat med ense om.
Ingen av dem ställer upp med sitt namn tillstår dock att det finns renskötare som med plågsamma metoder decimerar rovdjursstammen på eget bevåg.