På väggen i Pensionat Malmgatan är möblerna fynd från loppisar och återvinning. På bibliotekets mörka väggar hänger tre galvaniserade plåtar. De kommer från taket som byttes ut efter att en vattenskada upptäckts. Lisa Hellmér visa också fraktsedeln som av någon anledning också funnits kvar där i taket.
Den sitter nu i en ram.
Lisa kom till Piteå från Särö i Halland för sju år sedan för att plugga upplevelseproduktion vid Luleå tekniska universitet i Piteå.
Och hon blev kvar.
– Jag blev genast förtjust i Piteå och Norrbotten. Jag tror att det beror på att det är så opretentiöst här. Det är inget som är panik eller hets.
Efter utbildningen fick hon jobb på universitetet. Hon skulle börja i september och åkte till Göteborg över sommaren.
– Jag var i mitt Piteåmood och det var inga problem. Men så började alla fråga: "När börjar du? Var ska ni bo? Herregud, hur har du tänkt med flytten?" Till slut började jag ringa hysteriskt. När jag tag i en på universitetet fick hon svaret: Men vi sade ju att du skulle börja i september. Det som man säger gäller här, det är enkelt.
Pojkvännen Patrik Johnsson flyttade också med till Piteå.
– Vi kom till Piteå med några flyttkartonger, vi hade ingenstans att bo, jag hade halvtid och Patrik hade inget jobb. På mindre än tio dagar hade vi lägenhet, jag hade fått heltid och Patrik flera jobberbjudanden som byggledare. Nu arbetar han på Nåjden bygg.
En dag kom Patrik hem och hade hittat husen på Malmgatan som var till salu.
Sen har det gått av bara farten.
– Om det är något jag saknar här så är kommersiella lokaler med guldkant. Det finns mycket med guldkant men inte just butikskoncept eller fik.
Hon beskriver sitt och Patriks gemensamma jobb med pensionatet som en lyckad kombination.
– Jag hade aldrig kunnat göra det här utan honom och han hade nog inte gjort det utan mig. Jag har mycket tankar och stor skaparkraft. Han tar över där mina tankar slutar och börjar bygga. Vi är båda entreperöriella men vi behövde varandra för att gå därifrån till att bli entreprenörer.
Hon säger att många har sagt till henne att det inte kommer att och ifrågasatt att hon startat pensionatet.
– Jag, Patrik, pappa, banken och bygglovsenheten sade ja. Alla i hela världen hade kunnat säga nej utom vi fem. Folk överlag är väldigt glada och tycker att det är kul att vi flyttar hit och att det händer nya grejer.
Just nu är det byggställningar runt två av de tre husen på Malmgatan. En vindsvåning ska inredas i ett av dem.
Huset som inrymmer Pensionat Malmgatan flyttades till Norrmalm 1970-talet då det så kallade zon-området byggdes. Pensionatet har tre rum med olika karaktär, Småland, Piteå och Särörummet döpt efter Tola en kvinna som Lisa arbetat för i Särö.
Lisa har tagit bort ytskikt som dolt timring och gamla tapeter, som vissa av dem daterats till 1850-tal. Hon har många gånger gått in och stoppat snickarna i deras arbete.
– De tyckte inte att jag var klok när ville spara takplåtar som konstverk. Men huset måste tala till mig. När jag sagt stopp har de skrattat åt mig. Med tiden har fler sagt att huset pratat med dem också. Vi har jobbat med att lyfta fram det ursprungliga i huset.
Loppisfynden har gett trivsel och det har också varit bra för ekonomin.
Att få Norrmalm att bli en livfull stadsdel är en av Lisas missioner. I sommar ska det vara auktion med auktionisten Leif Lidman fem måndagskvällar.
– Tänk om det skulle kunna bli ett bageri, någon liten boutique, eller en kreativ kontorsmiljö här. Det skulle ju locka människor hit.
Lisa vill också dela med sig och öppna för arbetstillfällen. Därför har hon gett två av studenterna på upplevelseproduktion möjlighet att driva fiket på sommaren. Denna sommar är det Malin Sibelius och Johanna Oxling gör det. Malin Sibelius berättar att de kommer att ha frågesport och musik i fiket.
– Så har vi på gång att det ska bli teater här. Men det är inte riktigt klart ännu, säger hon.