Majvor och Bo Bäckströms hus ligger på Långbackavägen i Måttsund. Det är Majvors hemgård där hon vuxit upp med sin mamma och åtta syskon. Hon och maken Bo Bäckström träffades redan under skoltiden och flyttade ihop som 16- respektive 17-åringar. I gården har de bott sedan 1990 och där är barnen Mikael, 32, och Linda, 36, uppvuxna.
Denna novembereftermiddag är det inte direkt julstämning i luften. Temperaturen ligger på nollstrecket, himmelen är grå av dimma och vägen glashal. Men Bäckströms hus lyser upp i grådasket. En jultomte klättrar upp på fasaden, det är massor av ljusslingor överallt, ett och annat hjärta i rött, och på uthuset lyser renarna med sin släde.
Det är Majvor som är chef över julpyntande. På sommaren är det hon som har hand om trädgården som är ett stort intresse. På vintern är det juldekoreringen.
– Jag är intresserad av inredning. Att göra fint till jul är kul, säger hon.
Att hänga upp julbelysningen på utsidan av huset tar några dagar och det gör paret tillammans. De började med det för femton år sedan och sedan har det bara rullat på. Varje år skaffar de något nytt. I år är det grangirlangen som de har kring ytterdörren.Det går också åt massor av skarvsladdar. Det är Bos ansvar och han säger att de har ett par hundra meter.
Planeringen startar en dryg vecka innan första advent. Då plockar de ner lådorna från vinden.
– Man måste börja i tid för att hinna allt innan adventshelgen. Det är otroligt roligt då man får sätta igång. När det blir vinter och snö börjar man längta, säger Majvor.
På fredagen innan advent ska allt vara klart. Ibland tänder belysningen en stund då för att hinna visa för barnbarnen om de firar jul på annat håll.
Majvors favorit är belysningen i form av renarna med släde som står på ett av uthusen.
– Och det är den som är tyngst av allt att lyfta fram, säger Bo Bäckström.
Bäckströms hus lyser upp i grannskapet och det är uppskattat av grannar.
– Ett år fick vi blomstercheckar i brevlådan och en lapp där det stod: Tack för att ni lyser upp vårt kvarter, säger Majvor.
Hon berättar att det är mycket trafik på vägen runt första advent och att många bilar saktar in för att titta.
– Man tror hela tiden att man ska få främmande.
Inne knastrar en brasa i kökskaminen. De röda gardinerna ger en hemtrevlig känsla.
Majvor älskar julen.
– Det är speciellt och det kanske hänger ihop med min uppväxt. Vi var ju många hemma på julen, vi var nio syskon, säger hon.
Så här inför första advent lyser det av ljus och ljuslyktor i varje rum i huset. En liten julgran välkomnar i hallen och en stor står i rummet bredvid. Paret har ofta firat julen i huset även när de inte bodde här.
– Så länge mamma levde var det här vi ofta var. Vi har också firat jul hos Bos föräldrar i Alvik när de levde.
Det ska vara en traditionsenlig jul tycker både Majvor och Bo och maten är viktig.
– Mikael skulle gärna ha något annat men Linda är som vi och vill ha julmaten. Det är en tradition, annars känns det inte som jul.
– Julen har alltid varit den samma som vi har i dag. Det är kul att hänga med alla, jag tycker synd om dem som sitter ensamma. Jag vill ha all julmat, alla syltor och leverpastej, även om jag bara tar en skiva, säger Bo.
Men lutfisken har de valt bort efter att föräldrarna gått bort och grisfötter har de aldrig haft, säger Majvor.
Majvor och Bo firar jul med barnbarnen vartannat år. I jul blir det fullt hus och om alla kommer blir de fjorton.
– Förra året spelade vi julklappsspelet och det var jättekul så det blir det nog i år igen. Vi äter tillsammans och myser.
Skulle ni kunna resa bort under julen?
– Nä. Vi har pratat om det någon gång och ungarna vill ju gärna göra det. Men jag vet inte. Kanske skulle det vara mysigt men det är mysigt hemma med barnen och barnbarnen också, säger Majvor.