Om kaptenen skriker åt -besättningen så gråter hon, sa jag, klara direktiv och uppmuntran vill en besättning ha. Aj då, svarade kaptenen.<br>Visserligen blev det en nybörjarkurs i segling i fjol men det var en helt annan sak. Lärde mig dock två saker: <br>1. Sjösjukan som präglat tidigare vistelser på rörligt underlag hade krympt till en lätt yrsel. <br>2. Segelbåtar kan luta våldsamt utan att välta.<br>Veckan innan midsommar är det dags. Vi övar oss med att sova över i båten i hamnen. <br>Om natten kommer ett dånande regn och en dröm. Mitt hus har fått en vattenskada, jag vadar omkring och det konstigaste av allt: Den som -kommer till hjälp hittar ett helt nytt rum. Varför har jag aldrig upptäckt det själv?<br>Ibland möter man en ängel precis när man behöver den. Om morgonen kommer hon gående på bryggan, stannar upp och kommenterar med tysk brytning OE 32:an som vi ska föra genom en hel rad sjökort med grynnor och skär.<br> ? Åh, säger hon, är det ni som har denna fina båt.<br> ? Första försöket, svarar jag.<br> ? Men vem säljer en sådan båt, undrar hon och fortsätter: Så trygg och bra.<br>Darret i kroppen dämpas och en stund senare styr vi ut från hamnen utan att väcka uppståndelse. <br>Kaptenen brer ut det första -sjökortet och kollar det med verkligheten. Nästan rätt men båtar är inte inritade, varken de stora eller de små strömmingspilkande.<br>Vi tuffar framåt, spanande mot gröna prickar och röda, jag med rorkulten i handen bakom ryggen, kollande kompassen, håller på att lära mig svänga på ett helt nytt sätt: Vrider man pinnen åt vänster går den till höger! <br>Ibland ropar kaptenen: Nej, dikt, dikt! Och det har inget med poesi att göra.<br>När seglen ska upp måste -båten styras rakt mot vinden. <br>Mot vinden!! Kaptenen ropar bland segelfladdret, vågorna -svallar, vinden drar, hur var det nu, plötsligt lutar båten tvärt -liksom kaptenen, hjälp, tänk om han försvinner! <br>En stund senare, seglen uppe, av med motorn. Vilsam tystnad, havsljud. <br>I motvind färdas vi framåt i ett helt nytt rum.<br>
