På resa med Kapuscinski

Stod där och såg på hur landet tömdes, hur husen urholkades inifrån på allt av värde för att sedan fraktas över haven till Europa medan de forna kolonisatörerna intog sina middagar någonstans på övre däck. Sedan skrev han ner sina iakttagelser, rapporterade dem till läsare över hela världen och gav därmed en ny och helt oväntad, men mycket talande bild av självständighetens villkor för ett av Afrikas många länder. Själv sätter jag mig på tåget till Kiruna för att möta honom där. Sällar mig därmed till en lång rad av svenska journalister som under veckan som gått gjort intervjuer med Ryszard Kapuscinski, som besöker Sverige med anledning av att hans bok På resa med Herodotos just kommit ut ? ett faktum som få kan ha missat. Författarbesöket har väckt enorm uppmärksamhet. 600 åhörare fyllde Kulturhusets stora hörsal i Stockholm när han framträdde på deras internationella författarscen härom kvällen. 200 fick inte plats, utan ställde sig utanför för att följa samtalet mellan honom och hans svenska översättare Anders Bodegård via TV-monitorer. Landets större tidningar har publicerat recensioner och intervjuer, liksom nyhetsbyråer, TV och radio. Dessutom har han signerat hundratals böcker ? här i Kiruna håller han upp handen för att visa hur sliten den blivit ? och den svenska upplagan sägs redan vara slutsåld. Självklart är han trött. Ändå bär det rakt ner i gruvan. Tjatade i två år Ryszard Kapuscinski föddes i Pinsk 1932, då en stad i Polen. Sju år senare hade gränsen ritats om i enlighet med nonaggressionspakten mellan Sovjetunionen och Hitlertyskland. Numera ligger staden i Vitryssland och dit återvände Kapuscinski för några år sedan tillsammans med samma resesällskap som här i Kiruna: fotografen och skribenten Maria Söderberg och sin svenske översättare Anders Bodegård. Det är inte ofta han reser i sällskap och Maria Söderberg fick tjata i två år för att resan till Pinsk skulle bli av. Resan till Kiruna, däremot, är ett initiativ av Ryszard Kapuscinski. Just hit ville han åka, passa på medan han är i Sverige. ? Jag tycker det är en fascinerande stad, säger Kapuscinski och här blir förhållandena omvända oss emellan. Det är han som ställer frågorna, pekar och undrar oavbrutet. Vardagens skildrare Besöket i Pinsk resulterade bland annat i ett reportage i Ordfront Magasin och senare också i en liten vacker skrift på engelska, där Anders Bodegård skriver och Maria Söderberg fotograferar. ? Hon har varit fler gånger i Pinsk än jag de senaste åren, säger Ryszard Kapuscinski, och nickar mot Maria Söderberg. Hon är liksom han en resande reporter, en slags vardagens skildrare i skuggan av krig och katastrofer. På 1980-talet återvände hon många gånger till Afganistan, men valde bort bilderna från fronten som förmodligen hade kunnat ge henne bättre betalt, till fördel för fotografier av kvinnornas och barnens liv, flyktingarnas, de krigsskadades. Som reporter är Maria Söderberg en återvändare, en som vågar vänta ut berättelser i tid och rum, som följer skeenden under lång tid, oavsett om det gäller narkotikamissbrukare i S:t Petersburg, bönder i Vitryssland eller gruvsamhällen, inte bara i Pakistan, Kanada och Kazakstan, utan också i Sverige. Maria Söderberg är född och uppvuxen i Arjeplog, bara några mil från gruvan i Laisvall. När gruvepoken gick i graven var hon på plats med sin kamera. Hon har följt nedläggningens långa process och kämpat för att få ansvariga myndigheter att bevara industriminnet. ? Men ingen har varit intresserad, säger Maria Söderberg. Dokumenterandet har hon, som 2004 fick LO:s kulturpris, fortsatt med och nu planerar hon att göra film om Laisvallgruvan. Så fort hon får chansen besöker hon gruvor och guiden Sven-Erik Oja på LKAB har hon träffat tidigare. Han har jobbat 37 år i gruvan, de senaste tio åren som guide, och nu kör han oss med van hand längs de slingrande vägarna flera hundra meter ner under jorden. Välkommen till underjorden För översättaren Anders Bodegård är det andra gången han besöker Kirunagruvan. Förra gången var han tolk för den dåvarande polske industriministern som besökte Kiruna tillsammans med Olof Palme. Nästan 40 år senare tar han nu plats i Sven-Erik Ojas buss som på engelska hälsar oss välkomna till underjorden. ? Han är mer känd i Polen än Wislawa Szymborska själv, säger Ryszard Kapuscinski om översättaren som även i Sverige uppmärksammats för sitt gedigna arbete. Översättare gör sällan något väsen av sig, deras öde är att jobba på utan att ta plats i offentligheten. Ändå är de så viktiga, oundgängliga för spridandet av litteratur världen över. Men att Anders Bodegård är en stor kännare av polsk litteratur blev tydligt, inte minst i samband med att Wislawa Szymborska fick Nobelpriset och han är den som på allvar introducerat Ryszard Kapuscinski i Sverige. ? Tyvärr har jag ännu inte översatt några av Kapuscinskis diktsamlingar till svenska, men jag hoppas att det kanske kan ske nu, säger Anders Bodegård, överväldigad av det stora intresse besöket har väckt. Rapporter från åtskilliga krig I 50 år har Ryszard Kapuscinski rest världen runt som reporter, bland annat på uppdrag av den polska nyhetsbyrån PAP. Skildrat Afrikas frigörelse och söndring, Sovjetunionens undergång, Asiens mångfald. Rapporterat från konflikthärdar över hela världen, överlevt ett antal revolutioner och åtskilliga krig. På vägen har han blivit en myt, en världsreporter som förekommer i Nobelprisdiskussioner och som ofta beskrivs som ?världens bäste utrikeskorrespondent?. På svenska kan man läsa hans litterära reportage i böcker som Kejsaren (1985), Shahernas Shah (1986), En dag till att leva (1987), Imperiet (1993), Fotbollskriget (1998) och Ebenholts (2000). I den nu aktuella boken På resa med Herodotos berättar han om hur allting en gång började, som försöker han förstå. Knappt fem år efter Andra världskrigets slut studerar Ryszard Kapuscinski historia på universitetet i Warszawa. Utanför ligger staden i ruiner, biblioteken har slukats av elden. Läroböcker finns inte att tillgå, knappt några böcker över huvud taget. Stalin härskar och friheten är begränsad. Några år senare har han jobb som reporter på tidningen Ungdomens Standar. Reser runt i landet, besöker gränsbyar. Blir besatt av idén att ?överskrida en gräns?. Ryktet når chefredaktören och när det är dags att skicka iväg en reporter utomlands väljer hon den unge herr Kapuscinski. Hans drömmar inskränkte sig till Tjeckoslovakien, något av grannländerna i öst. Det blev Indien. Som reselektyr får han Herodotos historia i avskedspresent. Världens första reporter Herodotos, grek född 485 före Kristus, betraktas som världens allra första reporter. En man som reser vida omkring för att, som han skriver, göra ?undersökningar? och ge dem offentlighet, ?på det att allt det som hänt människorna inte ska utplånas ur minnet?. I Herodotos värld, långt före uppslagsverk, arkiv och böcker, är människan själv den enda minnesdepån och han ger sig själv uppdraget att vårda detta minne genom att resa och rapportera. Ryszard Kapuscinski kommer till Indien via Rom, där han byter sin polska dubbelknäppta cheviotkostym mot en italiensk av mer tidsenligt snitt. I Indien känner han sig visserligen mer hemma än i Rom, även om kulturkrockarna är många. Dessutom vållar språket problem. Han kan ingen engelska och börjar mödosamt lära sig nya ord genom att läsa Hemingway och traggla sig igenom ett lexikon. Tröst och ledning får han av Herodotos. Hur hade han tagit sig fram i sin värld? Hur gjorde han ensam och ovetande i främmande land? Herodotos väg blir Kapuscinskis ? ett ständigt kringflackande världen över för att försöka förstå. Men också för att bära tillbaka historier hem till sina läsare ? själva innebörden i ordet ?reporter?. Besökt många gruvor Om Herodotos var den förste globalisten är Kapuscinski en av dagens främsta, livrädd för att hamna i provinsialismens fälla. En provinsialism so

På resa med Kapuscinski

Förmodligen gör jag inte som han skulle ha gjort. Han, den världsberömde polske journalisten Ryszard Kapuscinski, som när kolonisatörerna lämnade Uganda vek av från det internationella mediadrevet och gick och ställde sig i hamnen.