I ett händelserikt liv har 2016 utmärkt sig som ett speciellt händelserikt år. Efter ett 35 år långt förhållande har Björn Sjöö äntligen gift sig – och ungefär samtidigt har den lika långa karriären inom skolväsendet kommit till sin ända. Vigseln kom lite som ett plåster på pensionens sår.
– Jag friade efter skolavslutningen i våras. Allt var så sorgligt, just för jag visste att det var den sista skolavslutningen, och då trillade frågan ur mig. ”Ja”, sa hon, ”det kan vi väl”.
Scenen ägde rum hemma i Svartöstaden, där Björn Sjöö bott ungefär halva livet. Större delen av den tiden tillbringades i det hus där han först flyttade ihop med Marie, occh Björn kan fortfarande se det från köksfönstret i den lägenhet där de nu bor.
– Det vita där, ser du det? Ett kommunalägt ruckel, men vi bodde där i över 30 år – så jag har alltså bott här skitlänge. 78 flyttade jag hit första gången, bärättar Björn, och specificerar att han menar nttionhundrasjuttioåtta.
Björn Sjöö har aldrig riktigt känt sig som en lärare. Ändå höll han faktiskt på att inleda sin karriär inom värvet redan efter lumpen, genom en termin på lärarhögsolan. Men det, säger han, var en ”katastrof”.
– Jag insåg att lärare, det ska man ju fan inte bli!
Björn hängav istället sitt sjuttiotal åt artistlivet.
Tillsammans med en hel kavalkad av unga norrbottensmusiker startade han det kollektiv som skulle komma att kallas Anton Svedbergs Swängjäng. Fast från början använde de sig inte av den kollektiva benämningen, utan uppträdde som flera små grupper med separata bandnamn. Men sedan, vid en föreställning på biograf Spegeln i december 1972, stod de tre orden utskrivna på en deltagande paradorkesters bastrumma.
– Så egentligen var de bara de, men någon journalist missförstod och trodde att vi alltihop hette så. Och vi tänkte att ”då får det väl vara så då”.
Några år senare bildade han proggbandet Rekyl, som släppte tre studioalbum och en liveskiva. I en recension av den första stod det: ”Sjöö låter som en skådespelare som försöker sjunga rock”, minns Björn.
Läraryrket blev aktuellt igen då dottern Karin föddes, och turnerandet med Rekyl höll Björn borta från hemmet lite väl länge åt gången. 1980 fick han jobb på Musikskolan, och till en början jobbade han över hela Luleå. 15 olika skolor på samma dag, ibland.
– Det kunde vara Furupark, Munkeberg, Tuna, Stadsön, Hemängen, Rutvik – och så konferens på eftermiddagen i stan. Jag tror att jag varit på alla skolor i hela kommun.
Sedermera började han också jobba på gymnasie-nivå, och i början av nittiotalet var Björn delaktig i anläggandet av Estetiska programmet i Luleå.
– Vi tänkte att med en så stor skola – och dessutom Norrbottensteatern – vore det ju dumt om vi inte kunde dra ihop ett estetiskt program här!
Och så blev det. Första läroplanen blev klar 1993.
Musikskolan, som nu blivit Kulturskolan, sa han upp sig från för tre år sedan – men som gymnasielärare blev Björn Sjöö kvar ända tills att han nyligen fyllde 66 år. När Duo Nöje hälsar på inser han att det nog är första dagen han inte varit tillbaka i skolbyggnaden alls.
– Det känns lite lustigt, idag har jag bara varit ute i skogen. Men man måste ju lära sig bli pensionär också.
För att ta avsked från eleverna, kollegorna och skolan, har Björn en vecka tidigare hållit ännu en konsert i Lärkans aula. Där har han spelat oändligt många gånger, sedan sin egen gymnasietid. Inför ett nummer under föreställningen sätter han sig ner, och filosoferar högt kring vad som krävs för att bli en legend:
– Jag ska satsa på det, har jag tänkt, nu när jag har tid. Då måste man uppfylla vissa kriterier. Man ska vara gammal, man ska sitta ner när man spelar, och man måste vara sämst på gitarr av de som spelar gitarr på scen.
Björn vänder sig om och betraktar sina medmusikanter, Estetiska programmets lärarkår.
– Så jag har alla förutsättningar!
Och nu är alltså pensionen ett faktum. Men så mycket drar Björn inte ner på tempot. Måndagen efter avskedskonserten var han tillbaka och vikarierar på sitt gamla jobb, han har precis startat egen firma, och nästa spelning med jazzbandet Black Island Stompers är redan inbokad. Björn Sjöö fortsätter att underhålla, som han alltid gjort vid sidan av läraryrket.
– Njut nu av livet, Björn! säger Duo Nöjes fotograf Pär efter besöket i Svartöstaden.
– För du har slutat nu va?
– Jag har slutat jobba, ja, svarar Björn Sjöö, men leva försöker jag fortsätta göra så gott det går. Jag har en del kvar att ge fortfarande.