Överlevaren ger sitt stöd

Hon var överlevare i Estoniakatastrofen och blev Sara med stora delar av svenska folket. I dag arbetar hon med Röda Korsets samtalsgrupper för drabbade efter tsunamin. 
? Det är bra om drabbade förbereder sig inför årsdagen då det uppmärksammas mycket. Kanske kan man ha en egen liten ceremoni, säger Sara Hedrenius Andreasson.

Norrbottens län2005-12-22 06:30
<P><STRONG>28 september</STRONG> 1994 kommer Sara Hedrenius aldrig att glömma. Det skulle bara vara en vanlig dag. Hon skulle åka färja och morgonen därpå skulle hon arbeta. <BR>Det blev inte så för Sara var med om något som bara andra är med om. Något som man bara ser hända på TV. Färjan på väg från Tallin till Stockholm förliste och av drygt 1.000 personer på M/S  Estonia överlevde 137. <BR>Sara Hedrenius och Kent Härstedt var två av tio som överlevde i en flotte där totalt 26 människor i mörket kämpade för sina liv. De blev Sara och Kent med hela svenska folket efter att de under kampen slutit en pakt om att om de skulle äta middag tillsammans om de klarade sig. <BR><BR><STRONG>Hon vet hur svårt</STRONG> det kan vara att med livet i behåll gå igenom ett trauma och vilka frågeställningar som kan väckas. I dag arbetar hon som projektanställd på  Röda Korset med att runt om i landet ordna samtalsgrupper för drabbade i tsunamikatastrofen. Det finns också resurser att ta hand om människor på plats i Thailand. <BR>Röda Korset delar in de drabbade i tre olika grupper; överlevare, överlevare som förlorat en släkting eller vän och anhöriga som fanns hemma i Sverige och som förlorade någon. <BR>? Det finns väldigt liten beredskap för att ta hand om de som på olika sätt drabbats av katastrofer på längre sikt. Det är viktigt att det byggs upp en beredskap och organisation för det, säger Sara Hedrenius Andreasson som är tjänstledig från sitt ordinarie jobb som handläggare på Migrationsverket. <BR>Sara fortsätter: <BR>? Vi har en grupp tillsammans med kommunen i Sundsvall. Men någon längre norrut  finns inte i vår regi. Det finns förhoppningsvis grupper i Norrland i någon annans regi, exempelvis något landsting, kommun eller Svenska Kyrkan. Men det är inte för sent för det ännu om människor hör av sig. Flest grupper finns i Stockholm, Malmö och Göteborg. Det kan gå att lösa med samlingar under vissa helger och så vidare i och med att avstånden är stora i vissa delar av landet. <BR>Röda korset har gemensamt med Rädda barnen, Bris och Ersta arrangerat en stödhelg för familjer som förlorat barn i tsunamin och som inte bor i Stockholm , Göteborg eller Malmö.  En uppföljningshelg är inplanerad under januari och det planeras även fler helger för andra målgrupper.<BR><BR><STRONG>Totalt finns det för tillfället</STRONG> 34 grupper där cirka 300 drabbade får kontinuerligt stöd. Det finns 72 frivilliga samtalsledare som leder grupperna. De frivilliga har sedan tidigare erfarenhet och utbildning från människovårdande yrken och de får en kortare utbildning i Röda Korsets  metod och kontinuerlig handledning och stöd av Röda Korset. Det finns dock fler organisationer som har grupper även om inriktning, pedagogik och modell skiljer sig. Bris, olika landsting, kyrkan, bland andra, har också samtalsgrupper.  <BR>Röda Korsets grupper leds av två professionella gruppledare för att deltagarna inte ska förlora fokus.<BR> ? Generellt sett är det bra att prata med and­ra som har samma erfarenheter och varit med om den här extrema situationen som kanske ingen annan förstår. Att få känna att jag inte är ensam om detta är viktigt. Man deltar på sina egna villkor och behöver inte alls prata om man inte vill utan bara lyssna. Min erfarenhet är dock att man också vill prata, fortsätter den gifta tvåbarnsmamman. <BR>Sara Hedrenius Andreasson betonar dock under intervjun att det är väldigt individuellt hur man klarar av ett liknande trauma och vad man behöver för att gå vidare i livet. Dessutom finns det i princip ingen vetenskaplig forskning i samtalsgrupp som metod.<BR>Det är många parametrar att ta hänsyn till som överlevare: <BR>Hur drabbades man och av vad. Upplevde man det som om man hade kontroll över situationen, delar av den, eller var man helt maktlös. Kommer man ihåg exakt vad som hände eller har den drabbade inte något minne alls av det som skedde.<BR>Sedan beror det mycket på vilka erfarenheter man hade innan katastrofen och vilken livssituation man befinner sig i. <BR><BR><STRONG>? För mig var frågan</STRONG> om varför det hände väldigt stor. Bara en sån simpel fråga alltså, varför och sedan att inse vad som hände. Jag skulle ju bara åka båt och sedan som vanligt jobba på morgonen därpå... Varför överlevde inte andra som satt i samma flotte som jag? säger Sara Hedrenius Andreasson. <BR>Det är inte ovanligt att överlevare känner starka skuldkänslor.  Ska man stanna hemma från jobbet eller inte är också en fråga där det inte finns något generellt svar. <BR>? Bara det finns tid för sorgearbetet och bearbetningen av traumat, säger Sara Hedrenius Andreasson. <BR><STRONG>Hur påverkas man som människa efter att ha varit med om ett trauma?</STRONG><BR>? Jag är klar och har bearbetat det hela. Man lär sig oerhört mycket om sig själv. Jag har lärt mig jättemycket. Andra drabbade kommer att göra det också och gå stärkta ur det när de väl tagit sig igenom det.<BR>För många kommer årsdagen att kännas jobbig, men med åren kan det bli annorlunda. <BR>? Till slut kan det bli något fint och inte bara något jobbigt, säger Sara Hedrenius Andreasson.<BR><BR>För mer information om samtalsgrupperna se: <A href="http://www.redcross.se">www.redcross.se</A></P>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!