Dumglor på mitt skrivbord ? kaos är en underdrift. Trevar, bläddrar, rafsar och försöker, trots en allt mer tilltagande -irritation, att gå något så när systematiskt till väga. Röran som nyss var min egen och därmed hyfsat överskådlig, blir under denna behandling plötsligt någon annans och jag anar att jag strax ska erkänna mig besegrad. Igen.<br>Någonstans i denna blandning av böcker, tidningar, datautskrifter, spridda anteckningar, geggiga kaffemuggar och pressklipp, ligger en liten men VIKTIG LAPP och hånler. ?Hitta mig om du kan din slarver? mumlas det under bråten. Jag knycker på nacken och försöker se oberörd ut. Koncentrerad, professionell och oberörd. <br>Jag VET vad jag håller på med. Tro inte annat. OK, det kanske inte ser så prydligt ut, lite rörigt, ett rent kaos kanske för den oinvigde ? men skenet bedrar.<br>Nej, jag hann inte, alternativt prioriterade bort, att städa min arbetsplats på redaktionen innan det var dags för semester på försommaren. Sådant kommer alltid surt efteråt.<br>Men vem tänkte på sen augusti och deadline när juninatten bara blev kortare och kortare? Inte jag i alla fall och nu är det lite surt. <br>Intellektuell kompost<br>Men å andra sidan hittar jag en del guldkorn. Sådant jag säkert skulle ha rensat ut och slängt i våras med långa lata dagar i sikte. Skrivbordsröror är som komposter ? man bör vårda dem och behandla dem med respekt för att de ska ge frodig mylla som tack för besväret.<br>Koll vill jag nog hävda att jag trots detta för det mesta besitter. I någon bemärkelse. Och jag kan tänka mig att vara lite generös i definitionen. <br>När maken till exempel hävdar att han inte hänger med i mina resonemang kring fi:s framtid, amerikansk inrikespolitik eller global uppvärmning, brukar jag milt överseende avfärda invändningarna om bristande logik med att jag tänker kreativt och allt som oftast synkront med vad som kommer ut för allmän avlyssning.<br>Bristande impulskontroll skulle nog någon påstå, men jag hävdar att impulser är gjorda just för att inte kontrolleras. Ja, med vissa undantag då förstås. När jag i ottan får lust att vräka upp sovrumsfönstret för att se den målare som vår hyresvärd beordrat att skrapa väggen, vår sovrumsvägg, sakta singla ned mot asfalten, kan jag nog hålla med om att det är en impuls man får rätt bra med poäng på att kontrollera.<br>Kreativa köggemöggar<br>Tillbaka till skrivbordet. Kaos är kanske en impuls, ett materiens spratt som ger oss möjlighet att se nya saker i invanda företeelser.<br>Kaos är kanske en god granne? Granne med vad kan man undra. Inte tror jag att det är Gud i alla fall. Närmast henne torde väl universum vara och längre från kaos kan man väl knappast komma. Vore det verklig kaos där ute gjorde man bäst i att ducka. Tack och lov för ordning och reda och var planet på sin plats ?<br>Det är bara det att alla inte har samma syn på hur ordning uppnås och konserveras eller huruvida ordning alls är något eftersträvansvärt i en värld av ständiga förändringar. <br>Men ärligt ? är inte ordning bara en omskrivning för -bakåtsträvande, stelbenthet och bristande flexibilitet. Till ordningens natur hör nämligen att den ständigt måste -upprätthållas, förflyttas tillbaka till ruta ett, för att inte övergå i sin ursprungliga existens ? stöket, röran ? kaoset.<br>Tror att jag ska bli pilot när jag blir stor ? kaospilot. Någon som mitt i ?köggemöggen? ställer sig upp och tar ut en vettig färdriktning. Då -gäller det att vara lyhörd för rörans inre logik, kaosets kreativa potential. Röror ska inte med nödvändighet bemästras. De besitter nämligen en sinnrik struktur, kanske inte vid första anblicken vare sig synlig eller begriplig för det stora flertalet.<br>Smart strategi<br>Nåväl, om man inte kan övervinna något kan man tillämpa en i mitt tycke mycket framkomlig strategi. <br>Man plockar russin där det finns sådana och skiter sedan -högaktligen i resten. Bitvis är det mycket givande, bitvis -frustrerande men aldrig tråkigt.<br>Men det händer, det ska erkännas, att kaos är just vad det låter som: kaos.Då gäller det att bete sig som om man -trillat i en fors. Vrida -kroppen i vattnets -färdriktning, med fötterna först för att skydda -skallen och helt enkelt flyta med.
