Med utgångspunkt från Susanna Alakoskis senaste bok Oktober i Fattigsverige som utkom förra året blir säsongens sista Kontext ett samtal om fattigdom, utsatthet, våld, missbruk och hemlöshet. Eller egentligen ett statement från Susanna Alakoski själv:
- Jag har genom hela boken ställt frågan om man kan vara socialt sjuk och kan man i så fall bli socialt frisk. Min familj blev sjuk av en rad olika omständigheter. Det var vi inte från början. Och får man möjlighet som jag att läka föds mycket fint ur svårigheter man upplevt, menar hon och exemplifierar med situationen i Aten som hon just besökt.
- Det är svartsprejade väggar överallt. Ett uttryck för desperation. Min tes är därför att ett socialt friskt samhälle som låter människor läka är ett mycket lönsamt samhälle på alla nivåer; för den enskilde, för familjen och för samhället.
Annan bok
Men om vi börjar från början så skulle det egentligen bli en helt annan bok, en bok som nästan var färdigskriven, men eftersom diskussionen om fattigdom i Sverige upptagit hennes tankar gav hon sin förläggare ett val mellan två böcker. Och valet föll på boken som kom att heta Oktober i Fattigsverige.
- Problemet var att jag inte skrivit en rad. Jag hade boken i huvudet.
Hon kallar det inte biografi, utan en dagbok där grundtemat är fattigdom och där hon varvar hennes egen familjs journalanteckningar från kontakter med socialtjänst, sjukvård och polisväsendet med hennes egna minnen och tankar. Journalerna har hon samlat i 30 års tid och de har bidragit till hennes egen läkningsprocess. En process som kanske startade så sent som när hon 36 år gammal och väletablerad trebarnsmamma med arbete i riksdagen plötsligt får sin första panikångestattack hemma i soffan. Den attacken föranledde senare en sjukskrivning som i sin tur resulterade i att hon skrev den prisade boken Svinalängorna.
- Jag tror att alla författarskap sysslar med vissa frågor. Det kan vara allt från
exil, kärlek till existentialism, att författare vandrar ut och in ur vissa frågor. Det gäller även mig. Jag har kapitulerat eftersom det är i dessa frågor jag har ett engagemang. Jag kan helt enkelt inte låt bli. Jag känner frågorna i mitt kroppsliga minne, jag har studerat dem och känner att det är min plikt att lägga mig i debatten om den moderna fattigdomen och dess komplexitet.
Finska arvet
Men hon talar också varmt om sin kärlek till sin mamma som hon har ett dagligt samtal med trots att hon varit död i 20 års tid och hennes mormors betydelse i sitt liv. Ett annat tema i boken är nämligen hennes finska arv i form av en mormor som var analfabet, dotter till en ensamstående mamma som tjänade som piga.
- Jag har börjat tro att min familjs fattigdom grundlades redan där. Än i dag är det främst ensamstående mödrar som löper störst risk att bli fattiga.
Det finska arvet kommer hon också att skriva en bok om. Det vet hon.
- Jag har skrin, en hel bokhylla fylld med finska historier, små skärvor från mormor. Men eftersom hon inte berättat någonting om sitt arbete, trots att hon jobbade 40 år på syfabrik, blir det en fiktion, säger Susanna Alakoski.