Det var när Emma och hennes förre man bestämde sig för att separera som en flytt in till stan blev aktuell.
– Vi bodde i en villa på Mjölkudden och jag kände att ska jag bo i en lägenhet bor jag gärna i stan, säger Emma som fick sin fyra efter tre månaders letande.
Hon berättar att hon först inte ens tänkte åka och titta på just den här lägenheten men en kompis insisterade att hon skulle. Tur var det för här kände Emma direkt att hon ville bo.
– Jag gillar 50-60-talsinredning och här finns den känslan bevarad. Dessutom är hyran bara på drygt 6.000 kronor. Med 13 års kötid var jag fyra på bostaden men hade tur och fick den.
Till en början bodde hon dels i en lånad etta, dels hos en god vän så när hon och barnen väl fick flytta in i sina 82 kvadrat kändes de som eoner av utrymme. Trots att villan de lämnat var nästan tre gånger så stor.
– Men en villa har så många utrymmen som sällan används. Visst kan jag sakna bastu och relax men inter mer än att det går bra att leva utan. Jag skulle gärna haft en egen liten gårdsplätt, men en hel trädgård med allt arbete som det innebär är jag hellre utan just nu.
Emma säger att tricket för att få tillvaron att funka med små barn i stan är att se till att komma ut, att leta upp lekparker och att ta tillvara den närhet till naturen som stan faktiskt erbjuder. Hon berättar om pulkautlfykter längs isvägen och närheten till stranden på Gültzauudden om somrarna.
Det var i november som flyttlasset gick till fyran i stan, en flytt som gick förvånansvärt smidigt även för Emmas två barn, som bor hos henne varannan vecka.
– Jag och min före detta man har hela tiden pratat om flytten som något positivt och Klara fick välja nya tapeter i sitt rum. Det positiva förhållningssättet speglade av sig på barnen vilket var jätteskönt.
Emma själv trivs också med att bo i lägenhet och kan bara komma på en enda nackdel: trappracklet!
– När jag kommer hem med matkassar och två trötta barn är det inte alldeles enkelt att tjorva sig uppför trapporna. Inte går det heller, som på villatomten, att lämna bilen precis utanför dörren.
För detta problem har Emma ett eget trick som funkar vintertid:
– Jag drar antingen trötta barn eller väskor och kassar i en pulka från bilen till hyreshuset!
Varannan vecka huserar Emma helt ensam i sin bostad och det – att vara ensam – är något Emma tränar lite extra på just nu.
– Även om jag har många fina vänner i min närhet så är det någonting helt nytt att försöka lära mig att vara tillfreds med att vara ensam. Därför är det extra viktigt att hemmet är trivsamt och mysigt.
Med i flyttlasset fick favoritgrejerna följa, exempelvis Emmas sjuanstolar som hängt med så länge hon kan minnas och den antika kristallkrona som hon fått av sin mamma. Annat har tillkommit.
– Jag köpte en ny soffa och fåtölj, köksbordet hittade jag på Returbutiken i Umeå.
Den gamla släktfåtöljen fick nytt liv när den stoppades och kläddes om på Udda med flit i Haparanda och 70-talspallarna i plast fyndade Emma, som beskriver sig som en auktionsjunkie, just på en auktion. Klaras rum är möblerat med ett gammalt skrivbord från Emmas pappa och en soffsäng som en bekant hade tänkt köra till Återvinningen men som Emma snabbt norpade åt sig.
Dottern Klaras färgglada konstverk samsas på hallväggen med kompisens målning och en tavla av en konstelev. Den färgstarka målningen som präglar Emmas sovrum såg hon första gången på sin Facebookväns logg och paxade den nästan på en gång.
– Nu är jag på god väg att lära mig att trivas i mitt eget sällskap.