Nya tider för folkhögskolorna

I Sverige finns i dag 148 folkhögskolor, sju av dem i Norrbotten. Alla har de olika profiler och erbjuder olika kurser. Gemensamt är dock förmågan att möta nya behov och friheten från styrning, centrala kursplaner och betyg. Faktum är, vid en närmare titt, att folkhögskolan inte alls är en så förlegad skolform som man ibland kan få bilden av, utan snarare den som kan anpassa sig snabbast och som är friast. Gemensamt för samtliga folkhögskolor i landet är också den allmänna kursen, främst avsedd för den som saknar fullständig grundskole- eller gymnasieutbildning. Och det är på dessa som skolorna i länet sedan en tid tillbaka tappar elever. På Malmfältens folkhögskola i Kiruna har man för närvarande 37 elever på den allmänna linjen. En siffra som kan jämföras med 120. Så många tog man lätt emot förr om åren. Och samma nedgång, dock i varierande grad, syns på samtliga folkhögskolor i länet. På vissa håll står till och med en del av de allmänna linjerna tomma. Ändå säger alla sju rektorer att folkhögskolan mår bra. Många gör mer än de fått stadsbidrag för och menar att det är samhället, inte folkhögskolorna, som mår dåligt. - Många går ut gymnasiet med ofullständiga betyg. Och förr kanske dessa jobbade något år men sedan kände att de ville eller behövde läsa och kom hit. Nu gör de inte det. De hittar inte hit på samma sätt. Jag vet inte riktigt varför. Det kanske är en generationsfråga, säger Harald Ericson, rektor på Malmfältens folkhögskola, och fortsätter: - Jag pratade med Luleå tekniska universitet för ett tag sedan och de sade att det var fler sökande till någon dokusåpa än till civilingenjörsprogrammet. Det är skrämmande tycker jag. Och på det sättet är jag orolig. Mindre resurser
En mer konkret orsak till det minskade antalet elever på folkhögskolornas allmänna linjer är den nya regeringens arbetsmarknadspolitik. Fler ska ut i jobb och mindre resurser läggs på utbildning. - Vi märker av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna tydligt. Folk ska ut i jobb och det blir svårare och svårare för eleverna att finansiera sin skolgång, säger Richard Asplund, rektor på Älvsby folkhögskola. De finansieringsmöjligheter som försvunnit är till exempel rekryteringsbidraget. Fram till förra året kunde man under vissa förutsättningar få ett bidrag för att studera på folkhögskola. Dessutom har även handikappstödet tagits bort. Detta går inte längre att kombinera med studielån, ett beslut som visserligen togs redan under den förra regeringen. På detta ska den tidigare satsningen med Kunskapslyftet och en kommande avveckling av Saga-verksamheten, (statlig aktivitetsgaranti för arbetslösa) läggas. - Jag tycker att det är djupt tragiskt. Att man stryper allt när det gäller Saga. Man ska matcha till arbete till varje pris, när det här faktiskt är enda chansen för många. I och med att arbetsförmedlingen överhuvudtaget får det svårare att skicka vidare folk till oss, är det färre som hittar hit, säger Bo Olofsson, rektor på Framnäs folkhögskola. Ljus framtid trots allt
På folkhögskolornas särskilda kurser är det dock full aktivitet. Främst på distanskurserna, där eleverna har möjlighet att jobba samtidigt som de läser, samt yrkesutbildningarna, som de flesta tycker det är okej att låna pengar till. Just nu är det dessa kurser som väger upp bortfallet från de allmänna kurserna. Sunderby folkhögskola har till exempel konstlinjen som de i stort sett alltid fyller, medan Älvsby folkhögskola och Tornedalens folkhögskola har möbelrenoveringskursen respektive guideutbildningen. Men trots osäkerhet för hur regeringen ska prioritera folkhögskolorna i framtiden, är alltså många av rektorerna på länets folkhögskolor inte alls särskilt oroliga. - Nä, jag är inte orolig. Tvärtom. Jag tycker att vi är duktiga på att hitta behov som ska tillfredsställas. Folkhögskolan ska ju fungera som det statliga systemets återvinningsstation, säger Hans Nilsson-Tervahauta, rektor på Tornedalens folkhögskola. Ungefär på samma linje är Richard Asplund, rektor på Älvsby folkhögskola: - Jag tror det kommer fortsätta finnas en stor efterfrågan på det vi gör, så folkbildningen är nog inte hotad. Men om man tror att man ska kunna göra allt som förr så är man nog fel ute.