Nittio år av minnen
För att ha ett dåligt minne har han ett synnerligt gott - jubilaren Elov Larsson som fyller 90 år på självaste nyårsaftonen. Då väntas besök av släkt och vänner. - Det blir nog lite trångt, men om vi möblerar om ska nog alla få plats, säger Elov Larsson.
Fortfarande läser den gamle journalisten flera dagliga tidningar och skriver själv dessutom vid tillfälle gärna insändare. Intill köksbordet i lägenheten på Örnäset ligger böckerna travade - dikter av Dan Andersson, Jan Guillou, Marianne Greenwood, en bok om arbetarrörelsens brytningstid, Lassinanttis bok om Nordkalotten.
Tio syskon
Han föddes en timme före ingången till revolutionsåret 1917. Vaggan stod i Västra Svartbyn, mamma hette Jenny och pappa Nils Erik. Tio syskon blev det till slut - åtta pojkar som alla fick förnamn som började på bokstaven E och två systrar som namngavs efter bokstaven A. När Elov själv mötte kärleken stavade också den unga kvinnan sitt förnamn med A - Aina Wäppling från Kesasjärv.
Hustrun Aina gick bort för några år sedan och som änkeman flyttade Elov Larsson till en lägenhet på Örnäset. Fyra barn fick de och stolt visar han bilder på Kenneth, Solveig, Agneta och Sylvia, barnbarn och barnbarnsbarn.
Liksom pappa Nils Erik och bröderna började Elov Larsson sin bana som byggnadssnickare och många är de hus han varit med om att bygga genom åren. Men redan 1944 inledde han sin journalistbana som lokalredaktör för Norrskensflamman i Överkalix. På den tiden bodde det över 10.000 invånare i Överkalix, i dag bor där knappt 4.000.
1947 blev Elov Larsson utsedd till sportredaktör på Flamman och familjen flyttade till Luleå. Han var själv skidåkare på vintrarna och terränglöpare på somrarna och kanske är det just minnena kring sporten som ligger honom varmast om hjärtat nu när han ska berätta om sitt liv.
- Jag har varit på 48 svenska mästerskap i skidor, både som journalist, skidledare och privatperson, och vann själv i min ungdom 35 tävlingar i Överkalix och runt om i Norrbotten, säger han, och visar upp ett fullproppat prisskåp.
På den tiden fanns inga pengar i idrotten och som aktiv fick man ta sig fram bäst man kunde. En mycket kall vinterdag 1936 cyklade Elov de dryga sex milen från Överkalix till en skidtävling i Vitå på lördagen, tävlade på söndagen och vann med dryga minuten. På måndagen tog han cykeln tillbaka igen till Överkalix.
- Termometern visade minus 30 grader, minns Elov.
I Luleå blev han Luleå Sportklubbs skidledare och under hans första tävling på Ormberget deltog en tös som hette Sonja Edström.
- Jag såg med det samma att hon var ett ämne till storåkare och jag blev hennes ledare.
Sonja Edström blev bland annat olympisk mästarinna, vann massor med tävlingar, bland annat 12 SM.
Många är de skidlegender som Elov Larsson lärt känna genom åren och historierna om dem är väl berättade av en man som verkar kunna det mesta i sammanhanget.
Under en idrottsresa till Moskva 1953, dit han reste tillsammans med journalistkollegor från TT, Svenska Dagbladet, Östersunds-Posten och Expressen, såg han många missförhållanden.
- När vi kom dit blev jag, som jobbade på Norrskensflamman, behandlad som en gud. Jag fick bo på lyxhotell medan mina kollegor fick bo betydligt enklare. Jag ville ju hellre bo tillsammans med dem och flyttade från mitt hotell. När jag kom hem berättade jag om vad jag sett i Stalins Sovjet och tog avstånd från stalinismen, men stod kvar som socialist. Då tog stalinisterna på Flamman av mig jobbet som sportredaktör, trodde väl att jag skulle skriva något ofördelaktigt om Sovjetunionen.
Avskydde annonsjobb
För att försörja familjen tvingades Elov Larsson mot sin vilja ta jobb som annonschef på Flamman, ett jobb han avskydde. 1958 fick han jobb som inköpschef på byggfirman Öberg & Co i Gällivare. Efter några år omorganiserades företaget och hans tjänst drogs in. Firman hade bland annat lämnat anbud på byggnationer "av hemlig natur" åt Försvaret och som aktiv i ett kommunistiskt parti blev Elov Larsson föremål för SÄPO:s personundersökningar.
- Jag är helt säker på att jag förlorade jobbet på grund av mina politiska åsikter, säger Elov Larsson, som drivit frågan vidare så långt det gått.
Någon ersättning har han aldrig fått, men handlingarna i fallet är intressant läsning och säger mycket om ett samhälle som ser fiender i oskyldiga medborgare.
1966 blev lokalredaktörsposten på Norrskensflamman i
Kiruna ledig. Elov sökte och fick jobbet.
- Där stannade jag i fyra år och det blev den lyckligaste tiden i mitt liv. När jag var i Kiruna kunde stalinisterna på redaktionen i Luleå kolla allt jag sände ner innan det gick i tryck, då fick jag skriva.
Travade partiböcker
Trots allt motstånd han mött på grund av sin politiska övertygelse har han aldrig övergivit socialismen och i en kökslåda ligger partiböckerna travade. Fortfarande är han medlem i vänsterpartiet, men är organiserad i Boden, även det ett aktivt val.
- Jag tror på rättvisa och alla människors lika värde, det är en övertygelse som jag aldrig kommer att överge. Efter stroken har jag lämnat alla mina uppdrag, både inom politiken och föreningar, men hänger fortfarande med i samhällsdebatten.
Sin födelsedag firar Elov med släkt och vänner hemma på Vinkelgränd den 30 december. Då kommer barnen, deras familjer och många vänner.
- Det blir nog lite trångt, men om vi möblerar om ska nog alla få plats.
Så jobbar vi med nyheter