Nilséns krönka: En från alla krav befriad lördag
Berättelsen om en från alla som helst krav helt och alldeles befriad dag.
Och i lördags tillät jag mig att uppleva en sådan. Som nu i korthet kommer att beskrivas. Redan fredagen hade ju för övrigt sina avsevärda fördelar. Start på kvällen med musicalföreställningen Sweet Charity, som var en gediget trevlig upplevelse (i det sammanhanget ska jag förresten be att få korrigera mig själv och det jag i recensionen av föreställningen skrev om scenens storlek i relation till andra gästspel i Kulturens hus: det var inte storleken som hade betydelse i det här sammanhanget utan något helt annat, så det får jag be om ursäkt för!) och som senare följdes av en minst lika trevlig liten födelsedagsfest. Tack för den, Agneta!
Själv kom jag hem så sent att det hade hunnit bli tidigt. Men det gjorde ju ingenting eftersom jag hade en helt och hållet ledig och från alla tänkbara krav befriad lördag liggande orörd framför mig. Alltså blev det så att jag aldrig ens lämnade kåken, på hela dagen.
Jag sov tills jag vaknade och när jag tittade på klockan var den 12.30. Frukosten förvandlades till lunch och sedan var det dags att i tillbakalutad ställning parkera sig framför TV:n.
Utanför blåste det snålt och eftermiddagsmörkret började så sakteliga falla. TV 4 bjöd på en svit program som jag ville se och jag startade med 60 Minutes; det amerikanska nyhetsprogrammet som kanalen alltid försöker sopa undan på så aviga sändningstider som möjligt.
Något proffsigare än det som 60 Minutes har att erbjuda är det väldigt sällan man ser. Reportrarna som jobbar med detta enorma prestigeprogram pensioneras aldrig utan jobbar kvar så länge de vill. Och några ålderskrämpor märker man inte mycket av; Mike Wallace är 87 år och Steve Kroft och den övriga staben synnerligen pigga.
I höstas dog reportern Ed Bradley, bara något över 60 år, och det minnesprogram som hans kolleger snabbt åstadkom var bland det bästa och värdigaste som jag någonsin har sett.
Men brydde sig TV 4 om att flagga speciellt för det? Inte alls! På deras hemsida lever Bradley fortfarande.
Efter detta kom programmet Bygglov, som har ett skönt gäng av hantverkare som verkligen kan göra det meningsfullt att titta även för de som i likhet med er krönikör har tummarna fastsatta i mitten av händerna.
Reprisen av Så ska det låta gick utomordentligt bra att ta till sig, Rapport missar man ju aldrig frivilligt och så var det då dags för finalen av På spåret.
Det här är meningsfull underhållnings-TV i världsmästarklass. Ingvar Oldsberg har hittat på konceptet och är glänsande som en ständigt lika pigg programledare, med Björn Hellberg som sin bisittande domare.
De tävlande har väl varit av lite varierande klass. Expressens kultur- och ledarskribent Natalia Kazimierska har obarmhärtigt avslöjats som ett pretto som knappast kan någonting, men ännu sämre har sportmannen Niklas Wikegård och komikern Tomas Pettersson varit.
Det har känts som om det borde dras i nödbromsen om de svarat rätt, på typ vad som helst.
Däremot: komikern Johan Wester, programledaren Anne Lundberg och ytterligare några - superproffs!
När Johan Wester bröt ut i överdriven göteborgska och hittade på svar på frågor som han inte kunde, var det tindrande TV av allra bästa sorten.
Och vi håller ut: På spåret kommer tillbaka till hösten!
Efter Aktuellt visades sedan, i SVT 2:s temakväll om Förintelsen, Lena Einhorns väldigt angelägna film om hennes egen mor: Nina resa. Det var ett svenskt-polskt drama om en ung flickas väg genom Förintelsen, som hon faktiskt överlevde, som var enormt dynamiskt och mycket bra spelat av de för oss okända polska aktörerna.
Och efter det växlade jag till sist över till ettan och hamnade i en mycket ambitiös och öppenhjärtig dokumentär om den nyligen avlidne soul- och funksångaren James Brown, som var fullt med valörer; av arkivfilmer och typiskt medryckande musik av och med denne komplicerade personlighet.
Nu var det helt plötsligt söndag och om jag hoppar fram till den dagens kväll så kunde ju då den engelska deckarserien Life On Mars beses. Ungefär det mest genialiska i TV-serieväg som går att se just nu - allmänt tjänstefel om ni missat det!
Och katten Malin slöade sig för sin del energiskt igenom både lör- och söndagen och spann inte flera knop än vad som var nödvändigt. Gäsp.
Och: Äventyret fortsätter.
Så jobbar vi med nyheter