Filmstaden
Regi: Lee Tamahori
Manus: Gary Goldman, Jonathan Hensleigh, Paul Bernbaum - efter Philip K. Dick´s novell The Golden Man
Foto: David Tattersall
Musik: Mark Isham
I rollerna: Nicolas Cage, Julianne Moore, Jassica Biel, Thomas Kretschmann, Tory Kittels, José Zuniga, Peter Falk
Nicolas Cage skulle kanske överväga att inte svara så väldigt ofta i telefonen, i framtiden. På det att han då, möjligen (men allt sånt här går ju via agenter, jag vet ju det), inte ens skulle behöva överväga att svara ja eller nej till vissa manuserbjudanden som regelbundet drabbar honom.
Nicolas Cage gör helt enkelt lite för många filmer. Och han tycks tacka ja till dem snarare genom att konsultera sin planeringskalender, än genom att ta reda på manusets (eventuellt) kvalitativa status.
Det har tyvärr blivit så att den Oscar han fick, för alkoholistporträttet i Farväl Las Vegas, allt mera har kommit att solkas ned när Cage rastlöst har rusat omkring och medverkat i ständigt stupida meningslösheter som Wind Talkers, Con Air, Gone In 60 Seconds, National Treasure och Ghost Rider.
Karln har helt enkelt inte gjort en film värd att betala biljettpengar för, på minst 4-5 år.
Förresten: fjolårets konkurrenslöst mest skrämmande specialeffekt i någon film, var ju den tupé som Tom Hanks så totalt oförfärat bar i Da Vinci-koden.
Nu dyker Cage, i föreliggande Next, upp i något nästan lika skrämmande. Den sortens överkamning av flinten som Bill Murray praktiserade i mästerverket Kingpin, framstår vid en jämförelse som något att ihärdigt och insisterande rekommendera.
Nytt hår, men föga nya idéer.
Next bygger på en novell av den framlidne science-fiction författaren Philip K. Dick (något av en retroaktiv älskling i Hollywood; hans sterbhus har de senaste åren kunnat dra in ersättningar för flertalet filmer och alltsammans startade ju redan på 80-talet, med Blade Runner), men jag misstänker starkt (utan att ha läst den) att den inte hör hemma på den högre kvalitetsdelen av hans litterära renommé.
Cage spelar en man, illusionist till professionen, som kan se två minuter in i framtiden. Dock bara sin egen framtid.
Han anlitas av FBI-agenten Julianne Moore (som återigen får se ut som hon gjorde i Hannibal) för att med sin speciella förmåga stoppa ett gäng skurkar, som tänker spränga en atombomb i Los Angeles.
Vi underrättas aldrig om småttigheter som varför de tänker göra det eller ens varför de envisas med att hela tiden prata franska. Men man ska ju förstås inte begära alltför mycket av logik, i den genre av filmer som Next tillhör - förlåt så mycket, det var dumt och inte alls meningen!
Så då blir det så här att Cage somnambult jobbar på med sina sedvanliga manér, att det allra mesta befinner sig på det monotona vattentrampandets slött jobbiga nivå, men att det faktiskt också existerar några hyggligt spänningsjämna scener med raserande berg i Grand Canyon. Och somligt annat.
Allt detta (vilket alltså egentligen inte alls är så mycket) är iscensatt av densamme Lee Tamahori, som en gång vann aktning genom den kraftfullt minnesvärda filmen Krigarens själ, men som de senaste åren mest har blivit uppmärksammad för att ha försökt sälja sex - utklädd till kvinna.
Och jovisst ja: Jessica Biel är också med här.
Hon har jag aldrig någonsin skrivit något elakt, ont eller ironiskt om och tänker verkligen inte börja med något sånt oartigt nu heller.
To Die For, helt enkelt.