Förvånansvärt smidig reser sig 94-åringen upp från golvet sedan hon kört några situps mellan gymmaskinerna.
Nickan Smith vinkar till en tjej på tjugonånting och konstaterar att hemtjänsten, som städar hos henne en timma var fjortonde dag, också är på gymmet. Själv kör hon sitt styrkeprogram två gånger i veckan, samtidigt som hon gläds åt att dottern Elisabeth också kommit igång ordentligt med träningen.
När 70-åriga Elisabeth för ett par år sedan vann en månads fri träning ville Nickan uppmuntra henne och tjuvköpte några timmar med personlig tränare åt dottern.
Själv kom hon igång med gymmandet sedan hon sett ett program på TV.
– Det handlade om gamla människor i Japan som tränade styrketräning. Kan de så kan väl jag tänkte jag och gick till gymmet.
Nu är de fyra generationer som fixar flås och styrka på samma gym. Nickan, 94, Elisabeth, 70, Erika, 47 samt Olivia, 18, Frida, 16 och Johanna 10.
Nickan fyller 95 i april och har tränat ett halvår, men hon önskar att hon kommit att tänka på det här med gymträning tidigare. Gymnastik har hon alltid älskat och hon säger att det är synd och skam att skoleleverna nuförtiden har så få gympalektioner. På hennes tid gympade man fyra timmar i veckan.
Nickan, som egentligen heter Anna Margareta men alltid kallats Nickan, växte upp som Stockholmstös. Sin blivande man Nisse träffade hon första gången redan som 12-åring och som 15-åring blev de tillsammans. De delade ett långt och innehållsrikt liv. För bara tre år sedan lämnade Nisse henne. Då var han 95 år gammal.
Det var makens jobb som tog paret från Stockholm, via olika norrlandsorter till Luleå. Han var jägmästare och flyttade dit jobben fanns.
Själv har Nickan jobbat som husa under åren före giftermålet. Ett jobb hon trivdes förträffligt med och som innebar allt från att städa och bädda sängar till att tvätta kläder.
– Jag tvättade kläderna i en träbalja som alltid läckte i början. Jag fick fylla på nytt vatten flera gånger innan träet hade gått ihop sig, minns Nickan som berättar att hon också fick passa upp på direktören och hans gäster vid alla stora middagsbjudningar.
– Jag var klädd i svart klänning och liten vit hätta.
Nickan blev som 23-åring mamma till sitt första barn och som seden var blev hon hemmafru. Under åren som följde bodde familjen, som snart utökades med två barn till, på flera olika orter i landet. Flyttlasset gick bland annat till Dalarna, Lycksele och Luleå. De första åren levde familjen under enkla förhållanden. Såväl Nickan som Nisse och sonen Olle drabbades av polio.
Till Norrbotten kom familjen 1960. Nisse fick jobb som överjägmästare och familjen flyttade in i Domänverkets våning. Nu var det Nickans tur att stå värdinna för otaliga representationsmiddagar i den pampiga våningen. Paret har levt ett spännande liv med resor runt hela jorden och många spännande möten.
På ett bord i vardagsrummet står en inramad bild av Nisse och drottning Silvia.
– Den togs under hennes första Eriksgata i Norrbotten. Nisse visade drottningen runt i Jockfall och jag höll mig i bakgrunden men fotade lite.
På sovrumsväggen hänger en annan bild av maken Nisse. En bild där han sitter vid ett bord i trädgården och sjunger med liv och lust, det är hans 90-årsfest. Nisse älskade att vara ute i naturen och familjens sommarställe i Kallax var en favoritplats. Sommarstället vid vattnet växte i takt med familjen. Här tillbringade de alla sina somrar och hit åker Nickan fortfarande för att umgås med tjocka släkten som numera fått ta över byggnaderna på gården.
– I juli är det full rulle därute. Då händer det att vi alla är där samtidigt.
"Alla" är lika med Nickans tre barn, sex barnbarn, tio barnbarnsbarn och deras respektive.
Under många år hade Nickan och Nisse även ett radhus i Spanien där de bodde under vinterhalvåret men när Nisse blev 90 och fick problem med benen orkade han inte längre med resorna och radhuset såldes. Själv har Nickan börjat se lite illa och slutade därför köra bil för tre år sedan. Hon ville ta beslutet själv.
I övrigt är Nickan still going strong, hon stickar sockor till barnbarnsbarnen och syr fina tygkassar av avlagda tyger och jeans. Kassarna skänker hon bort.
– Jag har alltid handarbetat och fick premium i slöjd i skolan. Det var jag jättestolt över och jag gick senare en rad kurser i sömnad och tillskärning. Jag har alltid sytt kläder till barnen och när de blev stora jobbade jag i tio år på Hemslöjden, berättar hon.
Ett intresse som väckts på äldre dar är att läsa böcker. Nickan tar fram sin läsplatta och visar boken om Margareth Thatcher som hon läser just nu. Nickan är dyslektiker och i skolan fick hon bara känna sig dum och dålig.
– När vi hade mattelektioner briljerade jag, de andra flickorna på flickskolan var dåliga på matte men jag hade lätt för att räkna och hade höga betyg i matte, kemi och fysik. Annars längtade jag bara efter att skolan skulle sluta eftersom det gick så dåligt.
Nickan berättar om hur hon genom åren undvikit att läsa. Nisse fick läsa kvällssaga för barnen och det var först i åttioårsåldern, under åren i Spanien, som det lossnade för henne.
– Jag skrev brev hem till barnen varje vecka och det hjälpte mig mycket. Nu älskar jag att läsa.
Det finns nästan ingenting Nickan ångrar i sitt liv, men hon önskar att hon hade utbildat sig och i högre grad haft ett eget yrkesliv.
Därför blir Nickans råd för ett långt och innehållsrikt liv följande:
– Se till att utbilda dig, skaffa dig ett jobb och var självständig. Motionera och ät lagom mycket av allt!