Nej, vi behövde inte hoppa ...

Så var det äntligen dags. Vi hade lyckats trycka in alla tre väskor och båda vagnarna i bagaget. Barnen satt fastspända i sina stolar, helt ovetandes om vad som väntade. Passen, biljetterna, blöjorna. Var det verkligen allt? - Maten! Har vi maten!? - Men det var väl du som tog väskan? Eller? Tvärnit precis innan vi ska svänga ut från kvarteret. Matväska check. OK, Bulgarien Golden sands, here we come! Med 54 barnmatsburkar, det vill säga elva kilo, i handbagaget. - Men vad i ... Vad är det som luktar? Nä, visst skojar ni grabbar? Ovetande bebis nummer ett är högröd i ansiktet. Där är det ingen tvekan om vad som försiggår. Ovetande bebis nummer två vrider sig i stolen, uppenbarligen störd av det som nyss landat i blöjan. - Suck. Stanna bilen! Dubbelbajsning här bak. Det enda som var säkert inför vår stundande semester var att vi absolut inte visste hur den skulle arta sig. Enligt alla mammatidningar jag plöjt inför resan, var det bästa man kunde göra att planera väl och absolut inte förvänta sig för mycket lugn och ro. I mitt huvud hade jag halverat alla tankar på lugna stunder i solstolen och totalt raderat alla kalla på balkongen innan middagen. Och det där med planering, no problems, jag är verkligen apgrym på att planera. I handbagaget (inte det med de 54 barnmatsburkarna) fanns till exempel böcker, leksaker, blöjor, bajspåsar (ja, det finns såna till barn, med god lukt dessutom), rån, frukt och genidraget bebisfruktdryck. Ingen mardrömsresa här inte. Fast det är klart, allt går ju faktiskt inte att planera. Till exempel hur fort ens barn dricker det godaste de någonsin fått dricka. Småstressad och flygrädd mamma: - Åh shit, är vi redan på väg upp i luften? Vänta måste hitta flaskorna med fruktdrycken. Där! Också lite stressad men icke flygrädd pappa: - Ska vi verkligen ge dem nu? Kallsvettig mamma: - Ska motorn verkligen låta så här? Bebis nummer ett: coollugn. Bebis nummer två: om möjligt ännu lugnare. Svettig pappa (av nervositet över att barnen ska börja gallskrika vid starten och förarga hela planet så vi måste hoppa fallskärm hela familjen): - Nu kanske vi ska ge dem ändå. Svimfärdig mamma (av flygrädsla): - Mm. - Klunk, klunk, klunk. På två sekunder har både bebis ett och två bälgat i sig varsin flaska med fruktdryck. Och planet står fortfarande på marken. Som tur var verkade det inte spela någon roll. Ytterligare en flygresa senare hade vi fortfarande inte behövt hoppa fallskärm. Och ungefär så flöt det på under hela semestern. Visserligen fick man inte sovmorgon en enda gång men vi hann både få en fin bränna och några kalla på balkongen. Trots att semestern för de allra flesta är över, ägnas den här omgången av Barn och föräldrar åt ett litet resespecial. Men för dem som inte flyr höstrusket och vintermörkret finns det en hel del val att antingen bäva eller se fram emot. Till exempel är det hög tid att både välja och köpa overall till sina barn. Och vad jag har förstått är det inte det lättaste. Därför har vi bett en expert guida oss genom den snåriga overalldjungeln. Dessutom är det ju snart dags för ett lite större val - riksdagsvalet den 17 september. Här intill kan du kortfattat läsa om vad de olika partierna egentligen lovar oss barnfamiljer. Välkomna tillbaka och trevlig läsning! Läs mer: <A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Utmatning_Ettan.asp?CategoryID=2764&ArticleID=1275832&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID=2">Dragkampen om barnfamiljerna</A> <A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Utmatning_Ettan.asp?CategoryID=2764&ArticleID=1275261&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID=2">I små resenärers sällskap</A> <A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Utmatning_Ettan.asp?CategoryID=2764&ArticleID=1275266&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID=2">Dyrast i landet</A>

Nej, vi behövde inte hoppa ...

Premiär för höstens Barn och föräldrar här på Kuriren. Mariana Vnuk skriver om hur det är att resa med två små barn.