Vad ägnar du din tid åt för tillfället?
- Jag tar hand om koreografin i Håkan Bjerkings uppsättning av Snövit.
Har du lärt känna Orup?
- Jag har träffat honom så, ja, det kan man väl säga. Men det är så mycket jobb att man inte hinner umgås så mycket.
Vad är det i Snövit som man kan förmedla utifrån koreografi?
- Jag vet vad regissören arbetar utifrån för agenda. Men vad jag arbetar med är att Snövit är uppfostrad på ett slott och vet hur man uppför sig. Hon rör på sig på ett försiktigt sätt. När hon möter dvärgarna får hon äntligen känna sig fri och det blir mycket dansglädje. Dvärgarna dansar street- och breakdance, jonglerar och hela baletten.
Är det i streetdance ditt hjärta finns?
- Det jag mest håller på med är den moderna och nutida dansen. Men jag har dansat mycket street- och break. Så när jag dansar streetdance tar jag hjälp av modern dans och när jag dansar modernt tar jag hjälp av street- och breakdance.
Vad gör du när du inte jobbar?
- Då tycker jag om att löpträna och spela dataspel. Just nu spelar jag mycket Fallout: New Vegas och även Call of Duty: Black Ops.
Sånt där slukar tid.
- Ja, men när man rört sig hela dagen är det skönt att sitta ner och spela. Men jag har även en familj, en son på två och ett halvt år.
Du är 37 nu. Är det besvärligt att åldras inom ditt yrke?
- Det är så märkligt att jag än så länge inte drabbats av några särskilt allvarliga skador. Kroppen håller jättebra. Jag känner mig starkare än någonsin. Löpträningen har gjort sitt. Jag har hållit på ett helt liv och tränat min kropp till att göra olika saker. När jag var 19 var jag stark i armarna då jag höll på med trapets. Men det är jag inte längre. Min kondition har dock aldrig varit bättre än nu. Kroppen har blivit lite stelare, men det spelar ingen roll. Tidigare var jag ändå för mjuk i lederna.
I filmen Billy Elliott skildras en ung kille som har det rätt tufft för att omgivningen inte accepterar hans val av hobby. Hur var det för dig?
- Jag kan relatera till det där. Min morfar och farfar jobbade i gruvan medan jag höll på med kampsporter och boxning. Jag har själv varit säker på att jag vill hålla på med dans när jag väl började, men det var inte jättepopulärt bland människor man kom i kontakt med. Numera är det många i Norrbotten som dansar och det är jättekul.
Du verkar vara en lugn och sympatisk person. Blir du någonsin arg?
- Inte så ofta. Det sitter långt inne. Jag är inte så argsint. Det som gör mig arg är när folk beter sig respektlöst. Då blir jag det.
Finns det tillfällen då ditt yrke känns tomt och saknar mening? Eller är det alltid skoj?
- När jag är på scen känns det alltid meningsfullt. Men jag har ett begränsat "turnékonto" som ibland blir övertrasserat. Att bo på hotell eller sitta i en buss långa sträckor är så ensamt. Och när man är med om stora och häftiga händelser så känns det knepigt när ingen på hemmaplan förstår vad man gått igenom.
Hur stor del av din identitet står dansen för?
- Det har blivit väldigt mycket, så är det. Eftersom jobbet är ett kall. Skulle jag velat tjäna pengar kunde jag ha gjort något annat. Verkligen. Det kräver enormt mycket tid och energi, men ger mycket på andra plan.
Som vad?
- Jag tror inte jag skulle ha dansat om jag inte hade haft en inre drivkraft att uttrycka mig. Det är någonting som vill ut. Naturligtvis är det härligt att stå på scen och få publikens uppskattning. Det är också en stor del av det hela.
Så det händer inte att du bara vill strunta i dansen och sadla om till snickare eller något liknande?
- Ja, jag brukar snickra och har till och med funderat på att omskola mig till just snickare. Det är nästan lika kul som att dansa. Ett sådant jobb skulle dessutom ge mig och min familj bättre ekonomisk stabilitet. Helst skulle jag vilja göra både och. Just nu har jag dansprojekt så att det räcker. Men fram över kommer det att finnas "hål" i schemat som jag gärna fyller ut med snickeri.
Du fick 100.000 kronor i Rubus Arcticus-stipendium. Vad ska du göra för pengarna?
- Jag ska göra något jag inte kunnat göra som frilansande dansare. Jag har länge velat träffa och träna med olika danskompanier. Bland annat ett kollektiv i Frankrike där dansare träffas och utbyter idéer. Jag vill också träffa Luleåkillen Fabian Wixe som turnerar i Frankrike med ett cirkuskompani vid namn Collectif AOC.
Andra framtidsplaner då?
- Jag gillar att undervisa och koreografera. Men jag skriver också på en bok om dans, som är läromedel om dansproduktion. Eftersom jag har rätt lite tid över kan det dröja länge innan jag blir klar.
Höjdpunkter i ditt liv hittills?
- När vi fick vår son. Och Rubus Arcticus-stipendiet. Första gången jag sätter ett svårt trick är också helt fantastiskt.