Hur gick det på minus 30-festivalen?
- Det gick bra, det var jättekul. Vi hade workshops och uppvisningar med våra danselever. På kvällen var det battles (tävlingar) i breaking, med inbjudna dansare från Umeå. Det var kul att träffa nytt folk och knyta lite nya kontakter.
Vad är det som är så roligt med breakdance?
- Det är ett skönt sätt att utrycka sig på. Just breakdance är en dansstil som är både fartfylld och akrobatisk. En stor del av dansen handlar om att ha roligt, utmana sig själv och få utlopp för sina känslor. När jag dansar går jag in i det till 100 procent. Då finns det inget annat som existerar. Det roligaste är att åka iväg och tävla. Men framförallt är det kul att utmana sig själv, det är väl det som har gjort att jag fortsatt.
Men hur började det?
- Mamma och pappa buggade en hel del när jag var liten. När jobbet tog mer av hans tid fick jag hoppa in som mammas buggpartner. Men när det började bli seriöst och hon ville att vi skulle tävla så fick det vara nog. Då var jag runt 15 år och började hänga på diskon istället. Jag och mina kompisar gick på disko som "tokar" och vi kunde dansa 4-5 timmar i sträck. En av mina vänner var grym på bogaloo (robotdans), det tyckte man var häftigt. Det där var ju något man ville lära sig. I början var det svårt och jobbigt med dansen. Vi brukade samlas på den lokala fritidsgården i Katrineholm och titta på dansvideor. Sedan försökte vi efterlikna det vi just sett.
Varför startade ni dansgruppen Exiled dance crew?
- Från början var det bara jag och några kompisar. Vi träffades och tränade tillsammans. Det är ju ganska få som breakar här i Norrbotten men gruppen har bara blivit större. Det blir naturligt att man söker sig till varandra. Nu är vi 14 lärare i vår dansförening som innefattar street och breaking. Vi vill få fler att upptäcka dansen och sprida ungdomskulturen (hiphopkulturen). Det är mycket jobb med att driva en dansförening. Det blir mycket ideellt arbete dessutom har jag har ett vanligt jobb också.
Det låter körigt, hur orkar du?
- Det är riktigt kul, annars hade man inte orkat jobba ideellt. Min önskan hade varit ett större stöd från kommunen och landstinget. Varför satsar man inte på ett ställe där ungdomar kan träffas och utveckla sin dans, musik, konst och alla sorters kultur. Ungdomarna behöver ha någonstans att vara och ha något kreativt att göra.
Vad är drivkraften?
- Man finner en naturlig drivkraft om man är nog passionerad. När man har en kompetens som inte så många andra har så är det kul att sprida den. Sedan är man väl lite av en dansnarkoman. För ungefär två år sedan så höll jag på att bryta nacken. Jag skulle snurra på huvudet och så slant jag. Det bara small i nacken. När jag skulle försöka resa mig upp så fungerade inte armen. När jag kom till sjukhuset hade ett par nervtrådar i axeln hade gått av. Jag började träna en vecka efter olyckan, man är ju lite av en tjurskalle. Det tog ett halvår innan jag kunde lyfta armen någorlunda, den var som förlamad. Det var ett tufft halvår. Därför var det extra roligt nu på Street star i Stockholm, att verkligen känna att man var tillbaks.
Du har ju varit iväg och tävlat en del, SM i breakdance bland annat?
- Ja, det blev en delad tredjeplacering i SM, det var schysst. Svårigheten med att bli en riktigt bra breakdansare är att det finns många olika moment i dansen och det tar väldigt lång tid att bli bra i. Det är där man är nu att man vill fara ut och tävla och träffa andra dansare och dela erfarenheter. När jag var i Holland och tävlade träffade jag en av alla dem som inspirerat mig mest. Jag skulle vara med i samma tävling som honom, det var en mäktigt. Många som ställde upp där ligger på en högre nivå än vad jag gör, men jag körde ändå. Det är underbart att få utmaningar i livet.
Vad händer annars?
- Just nu planerar vi en dansturné som heter Boys can boogie too. Med den vänder vi oss till unga killar, främst i mellanstadiet. Dans brukar vara lite skämmigt för killar i den åldern. Men om man visar lite akrobatkonster så brukar de bli taggade. Man har ju sina undervisningsknep. Vi vill visa dem att det finns alternativ till fotboll och hockey. Tjejerna är ju såklart också välkomna, men de brukar inte vara lika svåra att locka. Killarna är lite svårare men det ska vi ändra på nu till hösten när turnén drar igång.