NÄRgånget med Bengt af Gammelstad

Många insändare har det blivit. Flera tusen, faktiskt ...  ? Men det kommer fler. Jag -följer debatten och vill ha ett ord med i laget på alla områden, säger Bengt -Forsberg, mannen som döljer sig -bakom -signaturen. När föddes ?Bengt af -Gammelstad??  ? Den var någon gång tidigt 1950-tal, då jag skrev två Barnens Dagsrevyer på uppdrag av Fritz Swedberg. Det var en kompis som tyckte att jag skulle ha ett artistnamn. Jag skrev två riktigt fina revyer som drog fulla hus ett par dagar i följd. Revyerna var bara en timme långa men vi körde åtta föreställningar över lördag-söndag och kanske någon på fredag också.  ? Kompisens förslag om artistnamn var inte så dumt. Jag ville inte att -familjen skulle behöva skämmas om jag skrev något dåligt. Då passade en pseudonym bättre än Forsberg.  ? Jag har alltid gillat att roa folk från det jag var 17 år och farsan fyllde 40. Jag skrev en visa åt honom på -melodin Turalleri, kommer jag ihåg. Att skriva visor är ett intresse som följt mig -genom livet. Jag roar mig fortfarande med att skriva visor om företeelser och om människor jag möter. Eller om mat, som palt till exempel.  ? Jag har skrivit ett 25-tal visor om pitepalt som jag vet har uppskattats och som brukar komma till användning när det vankas paltkalas i Piteå. Du är aldrig rädd för att medverka i debatten? Kan du allt om allt? Är du världsmästare?  ? Nej men besserwisser. Ibland kan det hända att jag har fel. Jag -känner ett behov av att följa med det som händer. Jag läser tidningen noggrant varje morgon. Politik har jag varit -jävligt intresserad av och diskuterat med många. Jag har inte varit rädd för att tillskriva statsministrarna. Jag har skrivit till Göran Persson flera gånger och fått svar som regel. Olof Palme var också duktig att svara på brev. Riktigt fina svar, till och med. Är människorna för ängsliga och rädda för att debattera och blotta sina innersta tankar?  ? Det tror jag. Jag skulle önska att vi hade ett ?speakers corner? här i Luleå, precis som i London. Jag har vid två tillfällen varit i London och talat i Hyde Park. Första gången hade jag grabben med mig, han var 16 år då. Jag fick för mig att ta till orda och klev upp på en låda och satte igång. Jag talade bara svenska och gestikulerade så mycket jag kunde. Mitt tal handlade om den rovdrift engelsmännen hade utsatt andra nationer för. Jag skällde på dem så förbannat att grabben blev skamsen och gick iväg. Jag höll inte på att hitta igenom honom.  ? Men det var nog tur att ingen förstod vad jag mässade om. Kanske fanns det rent av någon som applåderade av artighet? Själv hade jag svårt att hålla mig för skratt. Sedan gjorde jag om det där något år senare men då skällde jag inte utan var mycket snällare. Kanske talade jag lite engelska till och med? Jag kommer inte riktigt ihåg hur det blev. Numera chattar man på internet, gör du det också?  ? Nej, fasen heller. Jag har en dator men den använder jag som skrivmaskin. Om jag däremot skulle bli bunden hemma, av någon anledning, då ska jag omedelbart se till att bli uppkopplad. Tills vidare föredrar jag att söka mig ut och möta människorna öga mot öga och inte via en dator. Du har alltid älskat att resa, har du förverkligat dina resdrömmar?  ? När jag fick pension ordnade jag alla papper för att göra en långresa på egen hand. Under tre månaders -genomkorsade jag öst-och västeuropa och så hann jag med delar av Nord-afrika. Jag reste med tåg, båt och buss för att se så mycket som möjligt. Det blev en fantastisk resa. Packningen hade jag i en ryggsäck som var en och enhalv meter hög. Jag har skrivit ner stolpar från resan och ungarna har sagt till mig att skriva ner vad stolparna betyder men för tusan; jag hittar dem inte. Du som kommit en bit upp i åren, hur känns det att vara lite äldre att läsa och uppleva våldet på gator och torg?  ? Det är för jävligt. Det är brist på uppfostran som ligger i botten. Jag tycker att de som förnekar att våldet ökar inte håller sig till sanningen. Inte minst Tomas Bodström har svårt att erkänna att det blivit mera våld. Och så har våldet blivit så mycket grövre. Förr kunde det handla om ett slagsmål med knytnävarna men nu är det sparkar och vapen med i bilden. Vågar du dig ut på kvällarna?  ? Jag går aldrig ut när det är mörkt. Dels är det förstås det oprovocerade våldet, där inte ens äldre kvinnor går fria men jag är också en TV-människa.  ? Men man var ju rädd förr i tiden också. Jag som bodde i Gammelstad gick då och då vägen till Rutvik för att fika på då nyöppnade Café Bygård. Då passerade man Spökbacken; fy tusan så rädd man var där efter alla berättelser om vad som kunde hända. Hur kommer det sig att du klär dig i samekläder när du går på basket?  ? Jag klär mig i frack också men när det gäller samedräkten så härstammar den från en revy som vi spelade. Den dräkten sydde Gulli och jag gjorde -bältet. Allt är fusk rakt igenom. Jag brukar bära en varudeklaration där jag talar om att jag är en fusklapp, hela jag. Har du mött några protester?  ? Nej, inte alls. I stället tror jag att man kan pigga upp folket när man klär sig lite roligt. Du är en liten teaterapa?  ? Det har jag alltid varit. Apropå basket, din favoritsport, varför tror du Plannja är så ojämna nuförtiden?  ? Dels har motståndarna knappat in på försprånget och, i par fall, till och med hunnit upp Plannja. Serien är -jämnare och de bästa lagen i ligan kan, när det klaffar, vinna över Plannja.  ? Även om jag aldrig brukar tvivla på Plannja så händer det att jag är lite -osäker om utgången ibland. Varför har det blivit basket för dig?  ? Det var min dotter Eva som övertalade mig att följa med på basket. Jag stretade emot och förklarade att jag -inte var ett dugg intresserad. I min ungdom tyckte jag om handboll och fotboll men basket hade jag inte mycket över för. Men Eva stod på sig så jag följde med och jädrar så spännande det var. Se?n var jag fast.  ? Som så mycket annat jag fastnar för blir det att jag sätter mig ner och -skriver visor. Om Plannja Basket har jag nog skrivit ihop 40-50 visor. Lasse Mosesson (klubbdirektören, red.s anm.) har en så här tjock bok vet du.  ? Och den här bunten har jag gjort åt tjejerna. De är jätteduktiga och -förtjänar uppskattning. Vilket lag av Luleås basketlag har störst chans att vinna guld?  ? Det är Plannja! Jag tror på dem till slut men vägen är inte spikrak, det är den inte. Från idrott till den finare -kulturen är steget inte längre så långt. Vad tror du att du -kommer att få ut av det nya -Kulturens Hus?  ? Det är inget fel med Kulturens Hus men jag hade önskat att det hade varit byggt på ett annat sätt, men det är ju jag det. Kanske skulle det stora huset varit placerat lite längre ut från -centrum. Det måste bli problem med trafiken, som det nu är.  ? Jag kommer att besöka -konserter. Jag tycker om klassisk musik och många kanske undrar hur det kan vara möjligt att en som jag, som skriver så mycket svammel, kan vara intresserad av seriös musik men det är jag faktiskt. Jag älskar den klassiska musiken även om jag kan ha svårt för tunga vrål-operor. Du bor nära Norrbottens-teatern, är det ett hus som du -besöker?  ? Joj, jodå! Sugar såg jag två gånger, den tyckte jag var bra. Nu ska jag gå och se Storgatan med Staffan -Westerberg men jag väntar några -veckor till. Känner du dig privilegierad som kan bo så som du gör med dina år på nacken?  ? Jag har nära till allt jag tycker om. Inte minst till min dotter Eva med -familj. Jag är omgiven av fantastiskt fina grannar som betyder mycket för mig. Visst är jag lycklig över att ha det så bra. Det är bara synd att inte min fru Gulli finns vid min sida. I minnet finns hon förstås. Det är skön tröst. Gulli.  ? Min bortgångna hustru Gulli som jag saknar oerhört mycket. Dennis.<br

NÄRgånget med Bengt af Gammelstad

Hans signatur, Bengt af Gammelstad, kunde lika gärna vara namnet på en lastpråm men har sin givna bakgrund. Under årens lopp har Kurirens läsare ofta mött honom på insändarsidorna.