Närgånget: ?Jag glor jämt ? en yrkesskada?

Om du skulle vara en färg, -vilken är du då? ? Oj! Vilken fråga ... blå. Mina -tavlor har ofta en dragning mot blått som kontrast till det gula ljuset. Hur ser din bakgrund ut? ? Jag är född i Jokkmokk, växte upp med två äldre systrar, mamma var hemmafru, pappa elektriker. Vi hade det väldigt bra i början på 1960-talet, bodde i villa, hade ny bil och sommarstuga, farsan fick nog slita! Som barn var vi ofta ute i naturen, oftast för att fiska. Någon gång åkte man till Luleå, storstaden, och slogs av hur platt det var med vida ängar. Är konstnärsyrket ett kall för dig? ? Nej, det vete katten! Snarare då en lust, ett behov av att skapa som ger en tillfredställelse. Jag gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet och hade väl tanken att bli arkitekt, men så blev det konstlinjen i Sunderbyn och utbildning till konstpedagog. Vad påverkar en konstnär? ? Allt man ser och upplever. Du kan få ideér genom att titta på TV, film, -socialt umgänge, naturen, tom blöt -asfalt! Jag hade en tid där jag målade blöt asfalt i alla möjliga ljus på temat ?På väg?. Det passade mig, under -tonårstiden i Jokkmokk umgicks vi mycket i bil. Kanske var det det jag -försökte skildra. ? Efter fem år upptäckte jag att jag hade grävt ned mig i motivet lite för djupt, varvid jag ändrade mitt motivval till klassiskt stillebenmåleri. Men periodvis har jag jobbat med ett mera abstrakt måleri. Måste konsten ha ett budskap? ? Bra konst har alltid ett budskap men det behöver inte vara tydligt. Bildspråket i sig är ju ett eget språk, betraktaren ser olika saker i bilden. Jag har ibland varit sugen att måla med tydliga budskap i bilden, till exempel kontraster. Tonårspojken det skrevs om för några år sedan som blev mördad, utsparkad i vattnet av ett gäng nynazister, då ville jag reagera genom att måla en stor målning med ett stilla flytande idyllisk vatten där man bara anade en kropp ligga i vattenytan. Men jag -kunde inte, det blev för känsligt. ? Annars, bildkonst som jag -arbetar med kan ju naturligtvis vara en -skönhetsupplevelse men kan också provocera, informera och pröva -dagens värderingar. Vi är varje dag översköljda med tusentals bilder och just i detta bildflöde är det viktigt att det finns de som arbetar med bilder på ett -personligt sätt. När man ser kontakten -mellan hjärna och hand då blir det bra och känsligt. Säljer du till kunden som ska matcha sin nya soffa? ? Jag är nog så illa piskad (haha) . Jag tror nog att de som kommer till mig är intresserade av min konst. Att de nämner soffan gör inte mig så mycket. Till en som kom och tittade och -bedömde att tavlan han ville köpa var för stor, den skulle inte få plats, sa jag skämtsamt ?du får väl bygga om?! Har du något drömmotiv? ? Det varierar. Min dröm är att få arbeta på ett speciellt tema en längre tid. Att få göra något monumentalt måleri. Att få jobba i lugn och ro och få bli finansierad. Det saknas producenter i den vägen. En idé är att arbeta en -längre tid på temat ?Stadens ljus ? och -sedan visa utställningen på flera -platser. ? Men man klarar inte av ett sådant projekt utan ekonomiskt stöd. Jag har också en massa udda idéer i mitt -arkiv, exempelvis att få klä ett rum från golv, och väggar till tak, med gräsmatta. Men det stupar ibland på att jag inte kan besvara frågan varför jag skulle vilja göra det (skratt). Jag säger som Paul Muotka ?varför då då?? Vem skulle du helst sälja en -tavla till? ? Ja det skulle vara en gammal ?blöt asfalt-tavla? till Bruce Springsteen. Han kom med en singel på 1980-talet som handlade om just det, livet kring bensinstationen, vägen. Då -kände jag att jag måste skicka honom en tavla, men det blev inte av. Hur skulle du sammanfatta Norrbotten i en bild? ? Egentligen är det vad jag arbetat med i 25 år, där ljuset bär ett tydligt budskap. Mikael Niemi har lyckats med att beskriva det med ord i ett avsnitt i en av sina böcker. Har konstnären en viktig -samhällsuppgift? ? Ja, det tror jag. Det är ju livet på något sätt. Man lever för att uppleva och tolka samtiden När är du riktigt nöjd med en tavla? ? Det vete tusan. Man känner helt enkelt att det känns bra. Ofta är det -liksom självklart att man helt -plötsligt bara ska lyfta handen och dra sista strecket, klart! Att måla är ingen -rationell självklarhet, det ska vara lite nervöst, darrigt. Ska jag lyckas, blir det bra? Det ska kännas lite så. Utmärkelser, utställningar? ? Ja, jag har haft ett trettiotal -offentliga uppdrag genom åren, jag kan nämna Sunderby sjukhusbarnhuset, mobilerna i luftrummet, båten som barnen kan leka i. Den är i och för sig i behov av restaurering. Jag har inte -ansvar för det men känner att det -skulle behövas. ? Ja, sen min bakgrundsmålning i Nybyggarrummet på Ájtte -fjällmuseum. När jag stod där en sen kväll och målade, kom jag att tänka på att jag faktiskt målade mina egna -rötter. Vi är till exempel släkt med -nybyggarna i Njunjes, det var en -häftig känsla. Rubus Arcticus på 100.000 kronor fick jag 1999. Men själva basen i min verksamhet är alla utställningar, allt från Gällivare till Sozopol. Konstnärliga framtidsdrömmar? ? Att få åka till Piteå ... nä, jag -skojar. Mja, jag är en hemmakatt, jag har egentligen inte så stora behov, har -ingen speciell dragning att visa min konst i till exempel Stockholm eller -Köpenhamn. Visst skulle man kunna göra det, men det kostar -väldigt -mycket, provisonerna som tas ut är enormt höga, kanske 60 till 70 procent på en del håll. Många ska leva på vårt arbete. ? Här hemma är det rimligt, runt 20 procent, då går det an. Visst gillar jag att resa, det ger ny inspiration att -arbeta och leva och tids nog blir det nog en ordentlig satsning även utanför länet eller landet. ? Sen har jag ett spännande projekt på gång med fotografen Ulf B -Jonsson. Det är mina bilder, utskrivna på -lumppapper med en teknik som kallas gicleé, med begränsad upplaga. Det ger mig nya möjligheter. Det är ett nytt sätt att arbeta som kommer i stor utsträckning. Intressant. Bilderna visar vi under december på Lindbergs konst och ramar. Hur stimulerar du skaparlusten? ? Jag glor jämt! En yrkesskada. Det egna livet bestämmer väl rätt mycket vad det blir för bilder. Vad är viktigast i livet? ? Att alla i familjen mår bra, att släkt och vänner har en meningsfull tillvaro i ett förhoppningsvis rättvist samhälle.

Närgånget: ?Jag glor jämt ? en yrkesskada?

Han gör stor konst av det till synes enkla, luleåkonstnären Lennart Holmbom. En "hemmakatt" som vid 50+ börjat analysera sina rötter och kan konstatera att hans karaktäristiska motiv tilltalar en bred skara.