Ibland undrar man vad som är värst: Terror eller error? I våra lugna trakter ligger oftast digitala termen ?error? närmast till hands att orsaka fasa och förstörelse tillsammans med lika fruktade ?no file? och ?memory full?.<br>Bakgrunden till funderingarna är detta: En del skrivande journalister använder minibandspelare för att göra intervjuer eller notera annan muntlig information.<br>Redaktör Z:s skrivstil för hand är vedervärdig och ibland kan jag bara svårligen tyda kråkfötterna. Har dessutom lika bra minne som en -datamaskin från 1960-talet. <br>Därför köpte jag för ett par år sedan en Philipsbandspelare, en så -kallad analog diktafon för minikassetter. Den blev till oerhörd hjälp, fast höll bara i två år. Därefter brakade den ihop, oreparerbar. Nästa diktafon av samma typ höll 14 månader. Föga imponerande. Okey, den kördes hårt varje dag. Men ändå. Kvalité?<br>Jag beslöt mig då att bli modern och digital. Via lokalt företag -inköptes en Philips digital diktafon i god medelprisklass.<br>Nu började ett elände som varade i flera månader. Bandspelaren var suveränt bra, men när jag hade intervjuat en rysk marknadschef som -ansvarade för ett på Kallax landande jätteplan, sade bandspelare -plötslig:<br>?No file?. ?Memory full?. Min inspelade intervju gick inte att få fram, minnet påstods vara fullt, samtidigt som jag hävdade motsatsen.<br>Bara att skriva från huvudet, förstås. I den mån något fanns kvar. -Apparaten hade fått en totallåsning likt ett svårt ryggskott och gick inte alls att få igång.<br>Jag fick en ny maskin. Efter en vecka lyckades den -totaldemolera -intervjun med avgående länspolismästaren Arosenius på -samma -behändiga vis. Som tur var hade jag fört anteckningar under -inspelningen.<br>Men det skulle bli värre.<br>Hämnden är ljuv<br>En tredje apparat ? nu skulle det vara en annan tillverkningsserie, lovade generalagenten i Stockholm ? rekvirerades. Den premiärkördes vid en intervju med Banverkets ansvariga för nya Kirunajärnvägen i -Kurirens artikelserie.<br>Banverket hade bullat upp rejält och ambitiöst med två chefer, en -informatör, power-pointpresentation, kaffe och kaka för en 50 minuters lång föredragning av jätteprojektet i Kiruna.<br>Jodå, den lilla Philipsuslingen höll stilen. Det blev ?no file? och -?memory full? ? igen! En pensionärsträff i Boden hängde också med där.<br>50 minuters intervju borta. Fast det kändes visset att beställa ny -kakträff med Banverket så förstående projektledare höll med om att -intervju per telefon nog var mest praktiskt.<br>Jag funderade ett tag på att ta en grym hämnd på apparaten. På redaktionen finns en hammare och den gruvliga -revanschen borde bestå i att lägga diktafonen på ett bord, ta fram -hammaren och krossa den i småbitar med bittra hugg.<br>Dessa bitar tänkte jag lägga i en plastpåse och sända till den generalagent som för tredje gången levererat en värdelös manick.<br>Aktionen ställdes dock in. Jag skänkte en tanke till kollegor i samma sits som kanske blev hjälpta av att maskinen obducerades av kunnigt folk så att felet rättades till.<br>Hur allt slutade vet jag inte. Ingen skugga faller över lokalt företag, men generalagenten visade ljummet intresse, både för haverier och -annat trassel. Nu har jag maskin av annat märke.<br>Äntligen ... snö..!<br>Betydligt roligare blev avslutningen av skidsäsongen. Siktet var 50 mils åkning. Var uppe i 40 innan påsk, men påskflit i Abisko gjorde att jag fick häng på de 50. Sista fem milen avverkades fram till 25 april, men då åkte jag ta mig fasicken delvis på kottar och ängsmark med -fågelsång i träden.<br>Likt en stridsvagn plöjde jag fram i den vårlika terrängen, i -princip -utan spår. Jag var till och med amfibiestridsvagn vid ett tillfälle. -Nedanför en backe hade en bäck svämmat över spåret. Jag kom i god fart på kvällens skare och såg för sent det tvådecimeterdjupa vattnet.<br>Jag störtade rakt ner i bäcken, ramlade baklänges och blev dyngsur.<br>Ge upp? Man är väl för fasicken ingen ?tynnis?, heller. Det torkar, tänkte jag, och körde vidare 19 kilometer i en allt mörkare vårkväll.<br>Okey, jag lovar att försöka planera nästa säsong litet bättre. Ryktet har ju gått i Sävast om en svartklädd skidåkare som med bisarr envetenhet nöter på barmarken uppe på spåret, kväll efter kväll. <br>I värsta fall hade polis med sjukvårdare mött upp vid spåret. <br> ? Ta det lugnt nu bara. Det ska nog inte vara mer skidor här. Säsongen är slut för flera veckor sedan. Nu ska vi hjälpa dig.<br>Ett stick i armen.<br>Vitt, vitt, vitt framför ögonen.<br>Äntligen rejält med snö igen!!!<br>God helg!
