Mysigt med Adolphson i centrum

Det är möjligt att Olle Adolphson skulle ha blivit en bra jägmästare, om han gjort som pappa ville, men odödlig hade han väl knappast blivit. Som trubadur, sång- och textförfattare har han emellertid blivit det, och pappa Edvin, så folkkär skådespelare han än var, är redan rejält omsprungen av sonen uppför Parnassen. På söndagskvällen var Olle Adolphson i centrum på Ebeneser. Det märkliga med honom är att han samtidigt som han är en i högsta grad litterär konstnär, en förnyare, ändå har kvar det folkliga greppet, förmågan att träffa rätt ton i umgänget med sin publik utan att förfalla till vulgära grepp. Kvällens körledare beskrev honom som person i kostym, skjorta och slips, men det är knappast något som man märker i musiken och texterna. Underfundig, klurig, med en stark känsla för humor, var han, men samtidigt en idylliker med drag av överdåd när det föll sig så ? och medkänsla och rättskänsla. Det blev en riktigt mysig afton tillsammans med sångkören Lyran, Börje Ekström och publiken. Redan i det första anslaget visade Börje Ekström att om det är någon som kan tolka Olle Adolphson så är det han. Som gammal ekenskis är han förstås rätte mannen att sjunga Gustav Lindströms visa, som ju handlar om rivningsraseriet i Stockholms innerstad, en företeelse känd från andra städer. Sedan följde en brokig bukett sånger, en del med andras texter, en del med hans texter till andras musik. Visan Skärgårdsoriginal är hans egna hyllning till Stockholms skärgård, där alla ingredienser och atttiraljer är med och ett litet stänk Taube. Men den lätt skabrösa lilla skrönan Sängen är helt och hållet i hans egen anda liksom den lilla novellen Trubbel. Publiken fick vara med på ett hörn och sjunga Trettifyran ? hur många vet att Olle Adolphson skrivit den texten? ? och senare också Det gåtfulla folket, en av de sånger där han samarbetade med det likasinnade geniet Beppe Wolgers samt den lättsamma En kalypso om våren, som är ett exempel på hur Olle Adolphson med lätt hand behärskade rytmiken i både text och musik. Efter pausen kom två av Olles verkliga fullträffar, Grön kväll i Margretelund (om den ultimata kräft-tête-à-têten) och den tonsatta kontaktannonsen Sign. Karlsson evig vår med det småningom oundvikliga svaret Helga Andersson (nu i Solveig Wennströms gestalt), som gett alla dessa hemliga drömmar och förhoppningar ett ansikte. Börje Ekström tog upp några av Adolphsons mindre kända tonsättningar, till exempel Ferlindikterna Om våren och Goggles och den lyriska akvarellen Trädgårdsinteriör från hans samling Gryningsvisor 1956, ett förstlingsverk som pekade framåt. Sångkören Lyran hade några helt egna nummer för sig själva och även om det var snedbalans mellan kvinnliga och manliga röster så hävdade de senare sig riktigt bra i Nu har jag fått den jag vill ha, den sköna Post festum och Nu kommer kvällen. För god musikalisk assistans svarade Ragnar Lindvall, Dag Lindberg och Roger Stenberg och den avslappnade körledaren Göran Lindgren flöjtade dessutom också till några gånger.

Mysigt med Adolphson i centrum

Olle Adolphsonkonsert.Sångkören Lyran, ledare Göran Lindgren.Sångsolist: Börje Ekström.Ragnar Lindvall, piano; Dag Lindberg, gitarr; Roger Stenberg, bas.Ebeneser, Luleå, söndag 16/10.

Olle Adolphsonkonsert.
Sångkören Lyran, ledare Göran Lindgren.
Sångsolist: Börje Ekström.
Ragnar Lindvall, piano; Dag Lindberg, gitarr; Roger Stenberg, bas.
Ebeneser, Luleå, söndag 16/10.