Mycket jazzstamp med glädjande ung publik

KONSERT
Hans Olding kvartett
Linus Lindblom, tenorsax; Hans Olding, gitarr; Palle Sollinger, bas; Sebastian Voegler, trummor
Föreningen Jazz i Piteå.
Stadshotellet, Piteå

Norrbottens län2005-10-21 06:30
Hans Olding är kanske en doldis för jazzpubliken ute i landet ? men det beror på att han inte visat upp sig så mycket utanför huvudstadens hank och stör. Och absolut inte i norra Norrland. Efter den här veckans lilla gästspel vet i alla fall jazzpubliken vem han är, en skicklig gitarrist med en klang i sitt spel som påminner en hel del om stilbildaren Jim Hall. På onsdagskvällen var han med sin kvartett hos jazzföreningen på Statt i Piteå, där medelåldern i publiken var glädjande låg.<br>Det bjöds på en myckenhet fin och omväxlande jazzmusik med avstamp i klassisk hardbop. Ikonen Monk dök upp ett par gånger under kvällen och det gjordes också en bugning åt Duke Ellington men för det mesta var det originallåtar signerade Hans Olding. Kändisen i gänget är trumslagaren Sebastian Voegler, som man kan höra i många andra konstellationer och som inte heller är obekant i Norrbotten.<br>Och att det här inte heller är någon nybildad grupp märktes på det fina samspelet. Lukas Lindblom spelade drivet och svängigt med en ljus och vacker klang i sin tenorsax, basisten Palle Sollinger utmärkte sig för stor klang i sin basfiol, med ett spel som ibland smyckades av unisont nynnande, någonting som man minns att också Red Mitchell en gång roade sig och publiken med. Och Sebastian Voegler svarade för ett fint nyanserat trumspel och fick också till en liten uppvisning i avslutningsnumret Generation Why.<br>Monks bidrag var Work, kanske en av hans viktigare kompositioner, och Pannonica (en titel som syftar på baronessan Pannonica de Koenigswarter, av släkten Rotschild, en jazzens välgörarinna). Ellingtons Prelude to a Kiss fick också en mycket vacker uttolkning. Oldings egna låtar A Fresh Startoch Chez Gladine (en populär restaurang i Paris) hörde till kvällens höjdpunkter.<br>Förbanden på jazzkvällarna i Piteå brukar svara för intressanta framträdanden, som nu den lilla gruppen från Framnäs, med sångerskan Evelina Hägglund inte bara som blickfång utan också med fin jazzkänsla och en aning beslöjad stämma. Isak Samuelsson har hörts med sitt fina saxofonspel inom Arctic Youth Jazz Orchestra och de övriga, Joakim Viklund, på gitarr, och Patrik Grundström, bas, visar också att det finns god återväxt inom jazzmusiken. De spelade bl a också en Monklåt, I Mean You, och efter den vemodiga balladen Saga of Harrison Crahbfeathers en fräsig version av Cole Porters Night and Day.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!