Det är en man med en tung meritlista, denne gitarrist, sångare och kompositör från Fort Worth i Texas. Som tonåring inspirerades han av Jimi Hendrix gitarrspel och Bob Dylans texter och han har spelat med blueslegender som till exempel John Lee Hooker och Memphis Slim. När han gav sig på att spela blues så fick han förebilder i Jimmy Reed, BB King och Robert Johnson. Om Gumbo (se annan recension) satsade på många låtar, publikfrieri och mellansnack så var det mer musiken som fick tala i Ruffners fall. Längre låtar och långa konstnärliga ekvilibristiska gitarrsolon. Med sig på scenen hade Ruffner en stadigt kompande trummis och en basist med tunga basgångar samt två blåsare på saxofon och trumpet. Det var blues i den högre skolan som vi fick höra från en mycket rutinerad musiker. Ruffner vann verkligen publikens hjärtan och jag hoppas att Svartöns Bluesförening försöker få honom till Luleå igen.
