Studio Acusticum fyllts av folkmusik från hela världen. Pitefolk vill lyfta fram denna genre och skapa intresse för den hos unga. Inslaget av unga musiker utgjordes bland annat av Pite folkvagn(Musik & Dansskolans folkmusikgrupp) i samband med invigningen och Framnäs Folkloreensemble senare på fredagskvällen. Den nordiska folkmusiken tog plats genom samiska,romska och tornedalska grupper, men också genom inslagen av lokala spelmanslag som bjöd på det som folk i allmänhet förknippar med ”svensk folkmusik”.
Liksom människor alltid rört sig mellan olika delar av världen och berikat varandra så har också folkmusiken flödat över gränser och mellan folken. Olika traditioner har mötts. Vi har lånat och blandat friskt – så sker även idag. Detta illustrerades redan vid invigningen då den gemensamma allspelslåten fick ackompanjera vacker balkandans och senare då Luleå Balkandansare dansade både gammal svensk menuett och romsk dans till Anja Storelvs jojk. På lördagen spelade gruppen Folk och Rockare som skapat ett eget sound med inspiration av estnisk och svensk folkmusiktradition.
Konserten med Anja Storelv band inleddes med en ensam jojkande röst. Som en viddernas drottning i vitt trädde Anja Storelv ut ur mörkret och vandrade sakta mot scenen för att förenas med Hans-Lennart Bruun, Dag Lindberg och Lars Paulin. Bandet har utvecklat ett eminent samspel där varje stämma är ett konstverk i sig och samtidigt så väl integrerad i den fantastiska ljudbild man presterar. Det Anja uttrycker i texter och rörelse är djupt gripande. Där finns en äkthet som inte går att värja sig mot. Budskap handlar om minoritetsfolkens kamp för sin överlevnad men lika mycket om varje människans inre växt.
Samtidigt som WAO startade sin konsert på fredagskvällen hördes två nyckelharpor från en hörna. En klarinett lade toner till den vackra melodin, lätt som en sommarfjäril fladdrandes över en äng. Man ville sitta kvar en stund, i den magi som uppstod. De spontana musikaliska mötena under spelmansstämmor och folkmusikfestivaler är faktiskt ”halva grejen”.
Gruppen WAO byggde sitt program kring poeten och visförfattaren Wilho Akseli Ollikainen. Denne var invandrad från Savolax till Ullatti och en särdeles kreativ kulturell personlighet. WAO berättade om Ollikainen och om minnesvärda möten med honom. De underfundiga texterna och musiken, så underbart präglad av det finska och tornedalska vemodet, lät oss få lära känna en unik människa. Ollikainen själv höjde sig nog inte till skyarna. En av hans deviser var ”En människa är jag ock skall så betraktas”
Luleåbaserade Gråttfolk blandar traditionell folkmusik, folkrock, pop, progg och världsmusik från överallt eller som de själva uttryckte det, ”där vi hittar skojiga låtar”. Egentligen är det väl just det som folkmusik handlar om, att förvalta traditioner samtidigt som man upptäcker nytt.
Folkmusikfestivaler skiljer sig från andra festivaler i så motto att också stor del av deltagarna tar med instrument och dansskor. Workshops är ett självklart inslag och så även på Pitefolk där Luleå Balkandansare lärde ut danser. När Framnäs Folkloreensemble gav sig hän i livfull musik fylldes golvet med lyckligt dansande människor. Extra stark feeling uppstod då syriern Mohammad Khalaf, nu boende i Svensbyn, kallades upp för att sjunga en sång på arabiska. Det blev som en manifestation av kulturen som brobyggare mellan människor.
Festivaldeltagarna fick även på lördagen gå loss i dans då Bjonko Stosic, bosatt i Köpenhamn, bjöd på en härlig dos av balkanmusik modernst färgad av storstad.
Kultur ska inte bevaras i meningen ”konserveras ”, den ska oldas och utvecklas annars dör den. När vi skapar kultur tillsammans växer vi också ihop och blir ett folk, folket i världen. Pitefolk i helgen bidrog till det.