Det har bara gått en timme sedan jag svalde den sista tuggan av frukosten när Mr Lee dukar fram sin specialgjorda sushi. Trots en total frånvaro av hunger så känner jag att det här är helt fel läge för att avböja. Mr Lee är alldeles för ihärdig. Alldeles för vänlig. Jag nämner aldrig att jag aldrig tidigare har ätit sushi när jag doppar biten i den smakrika såsen och tar en tugga.
Mitt i tuggan hör jag Mr Lees röst.
– När man äter sushi ska man äta hela biten på en gång, säger han.
Jag gör ett nytt försök och blir positivt överraskad.
Det smakar jättegott.
Det här är tredje vintern i rad som Mr Lee återvänt till Arjeplog. Eller Gee Hee som han heter bland släkt och vänner hemma i Korea. Från början av januari till slutet av mars lagar han mat åt personalen på Mandao – det koreanska företaget som bland annat utvecklar bromssystem till personbilar.
Under vinterhalvåret har företaget personal i Arjeplog för att göra tester i vintermiljö. Totalt 80 personer arbetar i det norrbottniska samhället under olika tidsperioder.
Klimatet kan de vänja sig vid.
Det är värre med maten.
Det koreanska köket och det svenska köket har många olikheter och för att personalen ska må så bra som möjligt har Mando anställt egna kockar från hemlandet som lagar lunch och middag sex dagar i veckan.
Med sina 25 år i yrket så är Mr Lee den självklara chefen i Mandos kök. En chef som fascineras av Norrbotten och kontrasten till sitt hemland.
– Arjeplog är ett väldigt lugnt och fint samhälle. Jag trivs här och tycker om snön. Det är härligt att vara ute i naturen med skidor eller skoter, säger han.
Mr Lee älskar sitt yrke. Att han jobbat 25 år märks inte. Han är fortfarande nyfiken på nya maträtter och vill hela tiden lära sig nya saker. Trots att dagarna i köket är långa så försöker han hinna med att blanda ingredienser för att få fram nya spännande smaker. Ambitionen har inte naggats i kanten utan tvärtom fått sig ett lyft efter uppdraget som kökschef i Arjeplog.
Mr Lee visar upp sin meny. Den är skriven på koreanska med blyerts på ett brunfärgat papper. En lång lista där han kan välja och vraka mellan olika maträtter. Vissa av dem sägs ge lycka i livet.
Ingen maträtt är den andra lik förutom när det gäller en ingrediens.
Riset.
Det viktigaste inslaget i det koreanska köket. Om inte personalen på Mando inte får sitt ris så känner de sig kraftlösa och det är det sista arbetsgivaren vill.
Ingredienserna får Mr Lee från hemlandet. Hans specialité är nämnda sushi som han bjuder på i olika specialkomponerade varianter. Han dukar fram några smakbitar som han täckt med älgkött.
Än en gång orkar inte mitt motstånd mot sushi stå emot den smakrika attacken. Det smakar himmelskt gott.
För att fira veckoslutet bjuds personalen på Mando varje lördag på middag under en lite festligare tillställning. Mr Lee bjuder på sushi eller kanske grillat och efter maten blir det musik och dans. Alla har möjlighet att slappna av lite extra då söndagen är en vilodag.
Det var under en sådan lördagskväll som Mr Lee en gång försvann spårlöst efter att maten blivit serverad.
Folk från det koreanska företaget Mando sökte honom med ljus och lykta. Till slut hittade man sin kock – bland sina svenska vänner i köket på ett av de lokala hotellen. Trots språkförbistring är han en social människa som inte är rädd för att knacka på hos de lokala restaurangerna i Arjeplog och fråga om han får vara med i köket för att se och lära.
– Jag försöker hela tiden lära mig någonting nytt inom matlagningen, säger Mr Lee och toppar sushin med soja.
Klockan tickar.
Snart kommer matgästerna.
Snön ligger meterdjup utanför fönstret när Mr Lee gör sig redo för att servera ännu en koreansk lunch.