Mötet som blev helt avgörande

Det kändes positivt i Luleå som sedermera serverade möbeljätten med allt de ville ha av siffror och annan information. Efter det fanns det inte så mycket mer att göra då beslutet låg hos Ikea. Det var bara att oroligt vänta, serva och ha lite kontakt då och då. I Luleå hade man gjort vad man kunnat. Det var bara att hoppas att det var tillräckligt. Kort, tydligt, enkelt och ingen manschettknapps-taktik var Buchts paroll inför det lite nervösa mötet i april 2003. Efter att Kamprad hållit sin föreläsning inför stora delar av höjdarna i svenskt näringsliv, där Ikeas grundare efterlyste fler riktiga entreprenörer och mer jävlar anamma, var det dags. Det sistnämnda (mer jävlar anamma) hade Karungifödde Bucht mycket av när han presenterade sig för en världens mest kända företagsledare. Först handskakning och en lite avvaktande Kamprad. Sedan lite roligare miner och där efter en förtrolig Kamprad-hand som landade på kommunalrådets axel. Avgörande minuter De få minuterna blev förmodligen avgörande. Det blev en lyckad ?försäljning? av Haparanda av entreprenören Sven-Erik Bucht. De pratade samma språk på många sätt, för trots Kamprads breda småländska och Buchts tornedalsdialekt, förstod de varandra mycket väl. Efter seminariet under middagen fördjupades bekantskapen dem emellan och Ingvar Kamprad fattade tycke för både politikern och Haparanda som inom en radie av en och en halv timme i bil, når hela 470.000 potentiella kunder i ett gränslöst land. Dubblar man det, till tre timmar, nås hela 821.000 människor i Barentsregionen; Sverige, Finland, Norge och Ryssland. Bara mänskliga gränser ... Vid gränsen till Finland finns det ingen gräns, inga gränser alls ? egentligen. Bara mänskliga sådana och det är tanken som avgör hur långt man kommer, slår Bucht fast samtidigt som han visar att Haparanda ligger närmare 5,5-miljonersstaden S.t Petersburg än Stockholm och hur mycket mer ihoptryckt Finland är jämfört med avlånga Sverige. Det är också Finland som kommer att bli den stora marknaden. Finskspråkig personal, bland annat, och att man kan handla för kronor och euro, betyder mycket.  ? Visst fanns det en liten risk att allt skulle förstöras om det hade blivit fel. Men vågar man ingenting, vinner man ingenting och jag hade ett så pass bra koncept. Visst var jag en aning nervös, men samtidigt är det bara att vara sig själv inför alla. Det går inte att vara någon annan och även om Kamprad är en oerhört stor företagsledare är det ändå bara en människa. Det visade sig också att det är en mycket ödmjuk och jordnära människa. Han fick också lite material av mig, säger Sven-Erik Bucht när han i mitten av september hälsar på Kuriren i Luleå. I början av februari 2005 anade Karl Petersen att slaget var förlorat och att det inte skulle bli Luleå utan Haparanda.  ? Jag fick information som sa det och jag trodde på den. Jag blev uppmanad av en del medarbetare att jag skulle ta en personlig kontakt med Ingvar Kamprad, men jag gjorde inte det. Jag är säker på att han redan hade fått vårt material och redan visste vad Luleå hade att erbjuda och vi hade inte heller något nytt att komma med. Det är inget jag ångrar, säger Petersen. Om att hans kollega i norr fick en personlig kontakt säger Petersen:  ? Bucht hade något extra att presentera med det unika gränsprojektet. Det hade inte jag. Bucht lämnade beskedet Den 7 juni 2005 klockan 22.00 ringde Petersens telefon. I andra änden fanns kollegan från Hapa-randa.  ? Ikea etablerar sig i Haparanda, meddelade segraren Bucht.  ? Vi hade en överenskommelse om att ringa varandra när det definitiva beslutet kom för att vi skulle kunna förbereda oss. Sedan gick ju Ikea ut och kallade till presskonferens morgonen därpå klockan sju. Vi har hela tiden haft en bra dialog jag och Sven-Erik, berättar Petersen. Han blev oerhört besviken, men säger att han skakade av sig förlusten ganska snart.  ? Då var det bara att köra plan B med alla andra som stod på kö och ville etablera sig. Vi väntade ju naturligtvis först på besked från Ikea. Jag ser det som att Norrbotten fick Ikea och att även Luleå kommer att få glädje av det. Det är bara att gratulera Haparanda och vi gjorde allt vi kunde. Jag har största möjliga respekt för en företagsledare som Ingvar Kamprad som säkert var med i beslutet, säger han. Att Ingvar Kamprad, med full kraft blandar sig i besluten om etableringar, är inte vanligt. Varför gjorde han det den här gången? Svaret finns i huvudsak i inledningen av texten. Men det finns naturligtvis långt mer att berätta, vilket Ingvar Kamprad exklusivt gör när han ringer upp Norrbottens-Kuriren och med egna ord förklarar beslutet.  ? Jag brukar inte prata med media. Men det när det gäller Haparanda ställer jag gärna upp på det. Den här etableringen betyder mycket för mig. Det är något speciellt. Och internt kallas etableringen i Haparanda för ?Ingvars projekt?, säger Ingvar Kamprad och skrattar. Han fortsätter med allvar i rösten:  ? Jag fyller 80 år nästa år och jag ville verkligen vara med om att det händer något i norra Norrland som vi pratat om i många år, det finns ju ett gammalt beslut om en etablering i norra Norrland. Men det har tagit alldeles för lång tid. Det har genom åren varit prat om Vasa, Björneborg, Rovaniemi och Uleåborg i Finland och Umeå och Luleå i Sverige. Men det får inte bli någon kannibalism så att varuhusen ligger för nära varandra, säger en entusiastisk mångmiljardär. Engagerad och ansvarstagande Ingvar Kamprad pratar vidare om hur viktigt det är att mindre svenska orter också ska få en chans om möjligheten finns och att det inte bara är miljonstäder utomlands som är intressanta. Han pratar engagerat om att ta ansvar för landsbygden, vilket etableringarna i Kalmar och framför allt Haparanda/Torneå kan ses som exempel på.  ? Vi satsar ju stort i hela världen i stora befolkningsrika städer, men det är viktigt att vi satsar i Sverige också, att det spiller över lite på Sverige. Det är många som pratar om en levande landsbygd, men få gör något. Men nu jävlar anamma visar vi att vi tror på det här och det verkar vara många som gör det! Det finns en enorm tro och vilja i Haparanda. Kamprad säger också att det inte bara är iskalla ekonomiska kalkyler som ligger till grund för affärsbeslut. Mänskliga relationer och känslor är också viktiga parametrar.  ? Det är klart att det inte bara är hjärnan som är med när beslut tas i affärer. Det är hjärna, hjärta plus personliga kontakter, vilket det är i det här fallet. Det måste kännas rätt, samtidigt som det är noga uträknat hur många människor vi når. Vi når många i en stor region, inte bara i Finland och Sverige, utan i Ryssland och Norge också. Kamprad avgjorde frågan Man behöver inte läsa mellan raderna för att få en stark känsla av att det var Ingvar Kamprad som till sist bestämde att det skulle bli Haparanda.  ? Jag har inte träffat några andra kommunalråd eller företrädare för andra orter som uppvaktat Ikea och jag brukar absolut inte längre vara inblandad i jobbet vad gäller etableringar. Men den här gången blev det så för att jag tyckte att det var väldigt viktigt. Det blev en del tuffa diskussioner internt angående etableringen i Haparanda, men till slut fick jag igenom ett ja och det är jag väldigt glad för, säger en nöjd Ingvar Kamprad, 79. Att det för många människor är en liten bit att åka till Haparanda/Torneå är inte något som Ikeas grundare ser som något större problem.  ? I Norrbotten finns det en annan syn på avstånd än i södra Sverige och jag tror att människor är beredda att åka ganska långt för att komma till Ikea. 10?12 mil kan tyckas mycket i södra Sverige, men inte i norr. Det åker ju Luleåbor ända ner till vår butik i Sundsvall. Etableringen i Haparanda kommer att gynna hela Norrbotten. Om inte Sven-Erik Bucht på vinst och förlus

Mötet som blev helt avgörande

8 juni 2004 träffade bland andra Karl Petersen från Luleå representanter för Ikea i Helsingborg. Den 30 september togs beslut om att de skulle komma upp till Luleå den 16 oktober, vilket skedde i största hemlighet.