När vi träffar Therese är hon hemma i Luleå, där hon är född och uppvuxen, för att fira påsk och tillbringa några dagar med familjen och gamla vänner.
Therese pappa heter Hans "Nobbe" Norberg och när hon bara var nio år skedde olyckan som förändrade förutsättningarna både för hennes pappa och för hela familjen. Under en hockeymatch i Skellefteå skadades Hans Norberg så illa att han blev förlamad och ingenting var sig längre likt.
- Det har präglat mig väldigt mycket. Jag blev ganska lillgammal och tog mycket hand om min lillebror. Vi har också en jättebra relation i dag även om vi inte träffas så ofta.
Hon har alltid varit målmedveten och mycket av det drivet kommer hemifrån, tror hon.
- Jag har alltid varit extremt mycket "kan själv" ...
När Therese hade gått färdigt gymnasiet var det dags att flyga ut i världen. Hon flyttade till London och där stannade hon i ungefär ett halvår. Sedan kom hon hem igen och började jobba på Telia.
- Men jag hade ingen lust att bo kvar i Luleå så jag började jobba på Telias kontor i Stockholm i stället.
Inte ett ord italienska
När hon var 21 började hon på en tillskärarutbildning på Folkuniversitetet. Hon läste mode och design under ett år samtidigt som hon jobbade. Hon beskriver det som ett ganska tungt år, med heltidsjobb och lika mycket studier, och hon kände i den vevan, efter en intervju för ett modeassistentjobb, att hon inte riktigt var redo för modevärlden ännu.
Så småningom sökte hon i stället till designhögskolan i Gävle. Där fanns andra inslag som tilltalade henne, bland annat träteknik och möbeltillverkning.
Efter utbildningen flyttade hon till Borlänge och sin dåvarande pojkvän och vid sidan av ett jobb i Fabriksbutiken Iittala hann hon både med att göra en del inredningsprojekt hemma hos folk och bygga lite möbler.
- Redan då började jag göra mönster för tapeter men då såg de annorlunda ut. De var heller inte handritade som de jag gör nu.
Under utbildningstiden i Gävle funderade hon på om hon kunde slutföra sin utbildning med en master, en magisterexamen, någonstans utomlands. Hon tittade på flera olika möjligheter - bland annat London och New York. Milano var ett av alternativen och när hon fick besked att hon hade antagits var det en dröm som gick i uppfyllelse. Det fanns förstås en del hinder hon behövde forcera innan hon hade examen i hamn. Språket var ett.
- När jag kom till Milano kunde jag inte ett ord italienska och all undervisningen var förstås på italienska ... men mitt mantra har alltid varit "jag kan" - så har det varit ända sedan jag var liten. Jag är väldig bestämd och jag vet att jag klarar allt även om det är jobbigt.
Praktik på en arkitektstudio
En konsekvens av detta var att när det var dags att jobba i grupper tog Therese nästan alltid hand om de visuella bitarna. När det var dags för någon muntlig presentation fick hennes studiekamrater, som var mer bevandrade i språket, ta vid.
Allt löste sig så småningom, hon lärde sig förstå vad som sades, men det var inte förrän för cirka åtta månader sedan hon själv vågade börja prata italienska.
- Jag är lite av en perfektionist. Jag ville att det skulle vara perfekt på en gång. Men när jag väl började prata var det som att trycka på en knapp.
Efter ett år i Milano hade hon sin mastersutbildning. Hon gjorde sin praktik på en arkitektstudio och där fick hon också jobb när praktiktiden var slut.
- Där jobbade jag mest med arkitektur och produktformgivning. Min kandidatexamen bestod mestadels av möbeldesign.
Sedan ville hon vidare och tanken på att på heltid utveckla tapetidén lockade.
Under en period satsade hon på sitt eget projekt fullt ut men när hon fick förslaget att söka ett jobb på en webbtidning nischad på mode och kultur bestämde hon sig för att ge det en chans.
Ritar för hand - bearbetar i datorn
Nu jobbar hon som Photo Editor på Grazia.it. Själv kallar hon det hon gör för "visual design", eftersom jobbet i hennes fall handlar om att göra hela den visuella bilden, det vill säga all grafik och alla kollage. Förutom det tar hon dessutom hand om och bearbetar de bilder som kommer utifrån som ska publiceras i tidningen.
Den egna produktionen består just nu av att göra illustrationer som ska bli tapeter. Hon ritar bilderna för hand och gör den slutliga bearbetningen i datorn innan hon skickar iväg dem för tryck.
- Just nu är det något jag gör efter förfrågan. Jag har också en dröm om att så småningom kunna trycka mina mönster med screentryck eller liknande men då blir det mer som ett hantverk.
Hon tillverkar också t-shirtgrafik för ett Stockholmsbaserat företag. I modebranschen har hon redan en hel del kontakter och troligtvis blir det fler samarbeten även vad det gäller kläder i framtiden.
Thereses design har funnits representerad, dock inte i sitt eget namn utan som arbeten för arkitektstudion, vid ett par tillfällen på Milanos stora möbelmässa Salone del mobile. Hon har också ett stort projekt på gång i Rom, men det vet hon ännu inte om det blir av. Blir det av kommer hennes bilder att pryda väggarna i rummen på ett hotell.
Fick se tapeten "live"
Besöket hemma har den här gången kryddats lite extra av att hon har fått tillfälle att se en av sina tapeter hemma hos en kompis.
- Ja, det är första gången jag har sett den "live" på en vägg.
Att komma hem är skönt men hon har inga planer på att flytta tillbaka till Luleå.
- Nej, jag är nog lite för nyfiken för det ...
Milano känns inte som en storstad, och även om hon inte har tänkt bo där för gott tycker hon att det är en stad som det ändå är bra att leva i.
- Jag trivs jättebra, men jag vet att jag inte kommer att bo där för evigt. Jag har ett bra jobb och jag flyttar inte om jag inte har något annat arbete att komma till.
I framtiden hoppas hon kunna arbeta som Art Director och hon har redan börjat titta sig omkring och skaffa kontakter för att så småningom kunna förverkliga den tanken och använda sin talang för att kommunicera visuellt med bilder. Som Photo Editor får hon ibland i uppdrag att fotografera för olika artiklar, vilket också har väckt ett gammalt intresse, nämligen att skapa sina egna bilder i form av fotografi.
En av Thereses styrkor är att hon har lärt sig att klara det mesta själv. Att det har blivit så tror hon är en konsekvens av att hon vill få saker gjorda. Dels sparar det pengar, dels har hon själv kontroll över processen.
- Det jobb som jag har nu, till exempel, det har jag lärt mig själv.