Det är en gedigen meritlista hon har, denna Västerbottens stora gåva till artistvärlden. Hon är skolad mezzosopran, komiker och imitatör, har jobbat i några år på Västerbottensteatern som bland annat skådespelare, regiassistent och turnéledare. Hon har varit frilansande sångerska sedan 1996 och har varit engagerad vid Göteborgsoperan och Göteborgs stadsteater, och även sjungit i Chess och Kristina från Duvemåla på Cirkus i Stockholm. Imponerande! Hennes första egna föreställning, MultiMöller, hade premiär i Stockholm 2000 och hon gjorde succé i Allsång på Skansen 2005. Inför ett till synes i stort sett utsålt Kulturens hus och förväntansfull publik genomförde hon sin show tillsammans med sitt sexmannaband, som hon turnerar med genom landet, och vilken show sedan! Publiken var med från start och hela vägen. Scenen var draperad i långa gardiner på sidorna och i fonden allting i skenet av behagligt rött ljus. Maria Möller själv gjorde entré i svart och sjöng en poplåt till kompet av det tighta och välspelande bandet. - Jag har sådana här tics, sa Möller. Jag härmas! Därefter vidtog en oerhört underhållande monolog där hon berättade om sig själv som imitatör, att hon har lånat ut sin röst bland annat som speaker och till dataföretag. Hon imiterade Sverker Olofsson, hur röster i gamla svenska filmer kunde låta, sjöng om kärlek till olika typer av musikstilar såsom barockmusik med spinettkomp, opera och funk. Jättekul, helt enkelt! Möllers ironiska drift med sommarsemestern, som alla vill ska vara så bra, med olika kvinnoröster och dito personlighetstyper var vansinnigt roligt. Kul och tragiskt på samma gång. - Är det någon som känner igen sig? frågade Möller, och av skratten att döma så visst gjorde säkert en del ur publiken det. Möller är en lysande ståuppkomiker och driver med många saker, inte minst med sig själv. Det är helkul, fräckt och ironiskt med mycket finess och djup. En del ståuppkomiker verkar tro att flams, svordomar och dåliga skämt under bältet är det som gäller, men de misstagen gör inte Möller. Hon har stor självdistans och bra timing i sina skämt så även om det är fräckt och någon svordom slinker med så blir det aldrig plumpt utan enbart kul. Hon är en fantastisk sångerska med ett oerhört brett register och rör sig obehindrat mellan olika musikstilar, från opera till rock och blues och det funkar hela vägen. Allt till kompet av det fantastiska bandet, där jag särskilt måste nämna gitarristen Jarmo Kaipainen och saxofonisten och flöjtisten Ingalill "Plingis" Högman. Det blev en lång show och undertecknad var tvungen att smyga sig ut i förväg. Men jag hann med att höra det spanska inslaget där Möller, iklädd svart, dansade flamenco till Kaipainens fantastiska gitarrspel, Fredrik Bergströms rytmiska komp på cajón samt de övriga musikernas polyrytmiska klappande. Mycket bra! Jubel från publiken. Ni som har biljetter till lördagens show, håll hårt i dem, och ni som inte har biljetter se till att införskaffa dem, om det finns några kvar, vill säga. Det här får ni helt enkelt inte missa!
