Mindre boyta gav bonusboende i Nice

Brunlockiga pudeln Java, en uppstoppad bivråk och en hel vägg av stringhyllor med rader av herrskor möter oss i vindvåningens hall när vi tittar in hos Mió och Sebastian Evanne. Strax efter att vi satt oss vid köksbordet med en kopp kaffe slocknar hallampan – en propp har gått – och Mió skyndar ner till Konsum för att köpa nya.
– Det är en av fördelarna med att bo mitt i stan, det är nära till allt!
I våras la Mió och Sebastian Evanne upp en jättedesignloppis på en facebooksida som till att börja med deras vänner fick tillgång till. 350 kvadrat villayta skulle bytas mot 70 kvadrat tre trappor upp och grejerna skulle inte längre få plats. De flesta möblerna var dessutom på tok för stora för de nya ytorna och därför såldes såväl superellipsbord som jättesoffa på det här sättet.
– När våra kompisar köpt det de ville ha la vi ut en liten annons på blocket där vi länkande till vår facebooksajt och på två veckor var allt sålt!
Både hus och prylar såldes
Sebastian beskriver det som jordens befrielse att göra sig av med såväl hus som prylar. Mió säger att det var jättejobbigt att tvingas skära ner på klädmängd och skor för att rymma allt i lägenheten. Av 40 par skor fick bara 20 flytta in på Stationsgatan och gamla Pradaplagg som hängt med i alla år just för att de var Prada fick gå vidare till nya ägare.
– Jag blev tvungen att resonera som så att om jag inte använt plagget på tio år kommer jag nog aldrig att bli så smal igen att det passar. Men det var inte lätt!
De hade länge drömt om en fast punkt i Italien eller Frankrike och när barnen flyttade hemifrån blev läget det rätta för en livsmakeover. För att paret skulle ha råd med utlandsboende krävdes att de sålde huset och flyttade till något mindre. När alla bitar plötsligt föll på plats samtidigt kändes det rentav som att det ”var meningen”. Utgångspunkten var villaboendet på Östermalm. Mió, Sebastian och de tre barnen Adam, Amanda och Amadeus hade bott 13 år i huset med de generösa ytorna. Det var det perfekta tonårsfamiljsboendet som blev nog så stort när barnen flyttat.
– Vi hade börjat kika på lägenheter i Nice och ungefär i samma veva som vi hittade lägenheten som uppfyllde de kriterier vi ställt upp – närhet till vatten, centralt läge, stor balkong och rimligt pris – hittade vi också den här vindsvåningen i Luleå, berättar Mió.
Paret hade tur som var de enda spekulanterna på Luleålägenheten, kanske för att de 70 kvadraten utannonserades som en en och en halva istället för som de tre rum och kök Mió och Sebastian nyttjar det som.
I Nice blev det däremot budgivning, fast nedåt – som är det brukliga i Frankrike.
– Där sätter man alltid ett överpris, en sorts maxtak, och sedan prutar man nedåt. Men innan man gör det är det viktigt att precisera ALLT man vill ha med i köpet, alltså precis allt ifrån köksluckor till köksskåp och toalettstol. Annars köper man bara en helt tom lägenhet, ett skal. En annan grej som är annorlunda är att man bara betalar en fastighetsavgift på några hundralappar i månaden, ingen månadsavgift eller hyra.
Svensktalande mäklare
Mió berättar att de fått många bra tips av vänner som köpt bostäder i Frankrike före dem och tipsar själv andra om att anlita en svensktalande mäklare "det finns massor" för att underlätta köpet.
– Annars kändes det väldigt safe att köpa bostad i Frankrike, allt är väldigt kontrollerat av statliga myndigheter, de gör exempelvis besiktningen men där söker man inte efter fukt och mögel utan efter termiter.
När det kom till inredningen av de två nya hemmen valde paret att fortsätta lite med samma stil som förut i det svenska hemmet och därför präglas det av teak, sobert 70-tal ”men inte flum-70-tal”. Möblerna är företrädesvis köpta på auktionssajter och loppisar och den käraste ägodelen, den Mió skulle rädda om det började brinna, är inte alls någon värdefull sak.
– Det är trädtyget som vi spänt upp på en ram. Tyget kostade kanske 30 spänn på Myrorna men jag gillar det!
"Dödsbolycka"
Stilen i det franska semesterhemmet skulle vara en helt annan, bestämde sig paret för och de kallar den för "dödsbolycka".
- Haha, vi tänker oss att det ska se ut som om ett gammalt par bott där före oss och att vi bara flyttat in ...
Att kitta upp Nicelägenheten visade sig dock bli både besvärligare och dyrare än de trott, trots att de bor bara ett stenkast från ”de tusen antikaffärernas gata”.
– Möbler är svindyra i Frankrike. Ett bord som du loppisfyndar för 300 här hemma kan lätt kosta 5.000 i Nice! Samtidigt är det väldigt dyrt att skeppa över möbler härifrån så vi har köpt möblemanget pö om pö.
Med hjälp av vänner har de också kunnat flyga över en del inredning hemifrån. Var och en har fått ta med de tillåtna 20 kilona i form av  tavlor, lampetter och andra mindre prylar och nu börjar de känna sig hemma även i Nice. Dit kommer Mió och Sebastian att åka två veckor per kvartal, men bofasta blir de inte i Frankrike förrän om många år.
– Det har felaktigt florerat ett rykte om att vi skulle vara på väg att lämna Luleå, men det är inte sant! När vi blir pensionärer flyttar jag gärna dit, men till dess är Nicelägenheten vårt semesterhem, säger Mió.