Vi är halvvägs till sommaren. För mig som krönikör är det dags att göra kvartalsbokslut. Ja, jag menar inte ekonomiskt som någon direktör. Utan mer känslomässigt som den samhällsdebattör jag är.
Var så goda, här kommer mina påskhjärtan (och ett påskris) 2013.
Kvinnojourerna
Medan många är upptagna med att hojta "Jämställdheten har gått för långt!" arbetar kvinnojourerna med att rädda liv. På kvinnor och barn som måste fly från mäns fysiska och psykiska övergrepp.
Kvinnojourerna har ibland stöd från samhället, men bärs upp av ideella krafter. I veckan berättade kvinnojourerna i Norrbotten att de ska bli bättre på att stödja äldre kvinnor som drabbas av våld.
- Det handlar ofta om kvinnor som fått stryk hela sitt äktenskap och misshandeln upphör ju inte för att paret blir äldre, sa kvinnojourernas Vega Fogman till Kuriren.
Mitt påskhjärta bankar för evigt för kvinnojourerna.
Pajalaborna
Bara tre månader efter den första salvan sprängdes kom beskedet: Gruvan i Pajala blev över två miljarder kronor dyrare än beräknat.
Sedan dess har Northland Resources framtid varit osäker. Går bolaget i konkurs? Tar någon annan över malmbrytningen? Och vilket ansvar tar egentligen Northlands ledning för sitt ekonomiska haveri?
Mitt i stormen står Pajalaborna med tornedalsk is i magen. De som har låtit sin bygd blomstra i takt med gruvbygget. Startat företag, välkomnat nya innevånare, stått för mat och husrum.
Systrarna Heidi och Pia Pieskä, uppvuxna i Pajala, har öppnat en present- och inredningsbutik. "Vi tror på Pajalas framtid", säger de.
Jag tror på Pajalabornas kraft. Med eller utan Northland.
Norrbottensteatern
Författaren Jonas Hassen Khemiri skrev ett öppet brev till justitieminister Beatrice Ask om hur det känns att drabbas av den svenska rasismen. Ingen annan svensk text har delats fler gånger i sociala medier.
Just nu spelas Khemiris pjäs Apatiska för nybörjare på Norrbottensteatern. Uppsättningen har fått lysande kritik. Den ställer angelägna frågor om svensk flyktingpolitik och människors ansvar för varandra. Vad händer när "vi" börjar avhumanisera "dem"?
Med Apatiska för nybörjare visar Norrbottensteatern sin vilja och förmåga att ställa kulturen mitt i samhället, som ett kritiskt öga.
Dit går jag när hjärtat behöver vrede.
Teg Publishing
Bröderna Jonas och Anders Teglund, från Porsön i Luleå, har gjort snabb succé med sitt indieförlag Teg Publishing. De ger ut artister som Mattias Alkberg och poeter som Pernilla Berglund.
Po Tidholms reportagebok Norrland har skapat en livsviktig debatt om vad som egentligen är centrum och periferi, vem som tar sig rätten att definiera Sverige. Boken hade release i restaurangvagnen på ett Norrlandståg.
Teg Publishing står för god musik och litteratur, men det blir aldrig provinsialistiskt och "Norrland är bäst, ingen protest!" Norrländsk kultur har bara fått en ny väg ut i världen.
Det är inte så bara, förresten. Teg Publishing belönades med priset Årets indie på Manifestgalan.
Socialdemokraterna i Luleå
Ibland kan man undra om Socialdemokraterna i Luleå ska utse ett nytt kommunalråd eller en påve? Till och med Niklas Nordström, den kandidat som verkar hetast, har sagt att "det kommer att stiga vit rök" när valet är klart.
Olika namn lanseras av initierade källor, men ingen påtänkt kliver fram och säger "Välj mig! Det här tänker jag göra med makten om jag får den!"
Luleåborna får snällt vänta på att arbetarkommunen genomför sin nomineringsprocess och vaskar fram ett namn som sedan väljs i enighet. Precis så omodernt som det alltid fungerar när Socialdemokraterna väljer sina ledare.
Vad vore egentligen så farligt med att blanda in väljarna i valet, att låta Luleåborna ställa sina frågor till flera kandidater i öppen debatt? Jag fattar bara inte.
Socialdemokraternas påveval får mitt påskris 2013.