Under en strålande septembersol samlas några vattenentusiaster en lördagsförmiddag på bryggan i Luleås Norra hamn. Det är dykarklubben Polar som traditionsenligt arrangerar Plums, en skrotletartävling under ytan.
Stämningen är gemytlig och förväntansfull. En efter en kliver dykarna i sina torrdräkter, talkar dräktens olika öppningar för att lättare få ut huvud och händer.
Startskottet närmar sig och Malin Ylienpää får skynda sig för att komma i utrustningen i tid.
Hon har dykt i tre år och åker ut nästan varje helg.
– Man får passa på när det är isfritt. Det som gjorde att jag fastnade för det var känslan av att man bara sett halva världen, det finns lika mycket att se under ytan .
På med klockor, viktbälten, gastuber, simfötter, handskar och cyklop.
Hur känns det?
Vid frågan gör Johan Linnér ett pruttljud med munnen, ser nästan lidande ut i sin grodmansutstyrsel.
– Varmt! Jag känner mig som en välstoppad korv.
Han har dykt sedan 1986, så han tog dykcertifikat i Umeå under studietiden.
– Jag har allttid gillat vatten så det var ett naturligt steg. Sedan har det bara rullat på. Här i Norrbotten dykar jag mest för att få gemenskapen från klubben och hålla kunskaperna uppe, den bästa dykningen är utomlands. Vi brukar åka iväg med klubben till Norge och det är en helt annan sak, bättre sikt, bättre djurliv och mer och bättre vrak.
De sex dykarna som ska ner i vattnet samlas på bryggan och ställer sig redo, med ena simfotens tå vajandes utanför bryggkanten.
– På era platser ... Färdiga ... Gå!
Dykarna tar unisont ett stort kliv ut från bryggan och bryter vattenytan med ett kraftigt plums.
När de sista bubblorna stigit till ytan blir vattnet åter lugnt och stilla, helt mörkt och tyst. Under den glittrande ytan syns nu bara ett djupt mörker. Men det är i det där mörkret allt händer, tävlingen är i full gång och dykarna letar febrilt efter skatter gömda bland sten och dy.
Med i tävlingen är nio personer uppdelade i tre lag med två i vattnet och en på land som tar emot och hissar upp fynden på kajen. På en timme ska de samla så mycket skrot som möjligt från hamnens botten.
Torbjörn Blomster agerar dykledare och håller koll på så att alla dykare kommer upp i säkerhet.
– Första gången tävlingen arrangerades var i början av 90-talet, kanske slutet av 80-talet till och med, det var före min tid i alla fall. Det är lite av en plojgrej samtidigt som man gör nytta, vi rensar ju bort skräp från botten. Det brukar komma upp en massa roliga grejer, säger han.
Just idag står han på land, men han trivs bra i vattnet och ser viktlösheten som den största tjusningen.
– Att ligga viktlös mot en bergvägg som sträcker sig 20 meter rakt nedåt, det är en häftig känsla.
Så börjar de första dykarna lämna av sina första fynd på kajen. Torbjörn Green och Micke Andersson i lag tre hissar upp en mjölkvagn, 12 liter mjölk och några stolar till Janne Fredriksson som står uppe på land. Sedan följer glas efter glas efter glas, kastade i vattnet från den närliggande restaurangfärjan.
Johnny Hägglund och Magnus Nilsson hittar ett minneskort som visar sig innehålla ett gäng semesterbilder. Tack vare lite detektivarbete är minneskortet postat till sin förvånade ägare i södra Sverige redan samma kväll.
Malin Ylienpää och Johan Linnér i lag ett bärgar en trasig spark, ett paraply, en tändare och askkopp, en brandsläckare, en krycka, en borrmaskin, en keps och en vägkon, med mera.
– Man blir lika förvånad varje år över hur mycket det ligger på botten, säger Malin.
När timmen är över ser det ut som att lag tre ligger bra till, men frågan är om det verkligen kommer att räcka till seger.
Kommer ni vinna?
– Nä... Nu kommer ju mutorna börja och då kommer de andra knappa in, suckar Torbjörn Green när han hävt sig upp på bryggan och sätter sig för att pusta ut en stund.
En del i tävlingen återstår ännu, att visa upp fynden och ljuga ihop en berättelse som beskriver hur vart och ett av de samlade objekten egentligen hamnade i sjön.
Efteråt berättar jurymedlemmen Camilla Sörvåg att det var nära att lag tre tog hem allt eftersom de lyckats få upp mycket skrot och arrangerat det fint. Men vinnande ur tävlingen gick slutligen lag ett, framför allt tack vare deras förträffliga historia där de skickligt lyckades innefatta alla funna objekt. Enligt Malin och Johan kom nämligen alla deras föremål från en båt som, trots en brandsläckare ombord, fattat eld och sjunkit. Alla i besättningen är försvunna och lag etts fynd är det enda som återfunnits.
– Jag är ju mutbar som domare och när lag ett kom med tre påsar godis just innan prisutdelningen var saken avgjord, säger Camilla.