"Mer och mer ångest"

Ju äldre de blir desto sorgsnare blir deras musik. - Det vore deprimerande om vi spelade tuggummi-pop. Det är inte alls det vi gillar, gör eller är, säger basisten Mimmi Evrell och får medhåll av gitarristen Rebecka Rolfart:- Det är ett lite rufft sound, vi är inte helt perfekta. Det är lite trasigt.Än har gruppen inte hållit på särskilt länge. Those Dancing Days fick en bred internethajp förra året efter att de omskrivits av den vällästa musikbloggen It’s a trap. Sedan tog de inte lång tid innan deras låtar recenserades och gruppen intervjuades i både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. I lördags spelade de på Piteå dansar och ler och till helgen går de upp på
Luleåkalasets BD pop-scen.Olycklig kärlek
Deras myspace-sida är pyntad med hjärtan och på bild ser de ut som en plirande popkvintett. Men skenet bedrar. Bara sekunder in på singeln Run run skvallrar om ett djupt musikintresse och mänskliga känslor som tvivel och olycklig kärlek. - Vår musik är ju väldigt tonårig, säger sångerskan Linnea Jönsson.- Men den mesta indien är ju otroligt emotionell och handlar bara om känslor och killar eller tjejer. Det blir så, vad ska man annars skriva om? säger Mimmi Evrell. Undviker glädjehets
Gruppens första låt Tasty boy är lättsam och plojig, en "skämtlåt" som de själva säger. Linnea Jönsson mörkdjupa sång drar ned glädjehetsen.- Jag kan inte göra så mycket åt hur jag låter. Jag är väl kanske lite allvarlig som person.Rebecka Rolfart menar att medlemmarnas olika personligheter speglar hur de väljer att använda sina instrument. - Cissi är mer tiktiktik och Lisa är mer dodidodi ... Hon tycks syfta på att Cissi Efraimsson är mer speedad och gärna experimenterar medan Lisa Pyk Wirström hellre använder det förvrängda i keyboarden. Än så länge låter Those Dancing Days ganska ångestfritt. Kommer det att ändras?- Det känns som om det blir mer och mer ångest. Ju längre vi tar oss från puberteten desto mer ångest blir det, säger
Mimmi Evrell.Mer ångest och svärta att vänta från Those Dancing Days alltså.

"Mer och mer ångest"

n n n Those Dancing Days verkar gladare än de egentligen är. Deras glada framtoning matchar inte deras uppsåt med musiken. - Konstigast var väl några som beskrev vår musik som solskensconverse-pop, säger bandets keyboardist Lisa Pyk Wirström.