Med livet som inspiration

Tre livbojar i rött gummityg pryder vernissagekortet till konstnären Marianne Öqvists utställning som öppnar till veckan på Galleri Aurora ute på Luleå Tekniska Universitet. Tre ringar lagda i varandra. Den yttre är försedd med det röda korset, hela världens symbol för sjukvård och medicinsk hjälp. Den lite mindre med ett vitt kors, kanske en symbol för tron och hoppet. Båda är fyllda med kork, kan flyta. Den innersta bojen däremot har en stoppning av sten. Korset är utbytt mot tryckta bokstäver och säger Final help. Som alltid är det livet som inspirerar konstnären Marianne Öqvist i hennes bildarbete. Hon är utbildad textilkonstnär och textilkunnandet går igen i det mesta hon gör, även när hon arbetar med andra tekniker. Intresset för mönster och tydliga former, färgerna, ofta kontrasterande. För i sina stilsäkra mönster och figurer bygger hon in ett symbolspråk som berättar något om relationer och känslor.  ? Jag antar att det är det textila arvet som påverkar mig i det mesta jag gör. Jag gör sällan människor, snarare torson eller ett slags stiliserade människor, säger Marianne Öqvist. På golvet i hennes ateljé står en låda adresserad till Skansen. I den ligger mjuka yllevantar på parad. Vantar och halsdukar har hon designat många gånger tidigare. I Abisko kan man köpa hennes vita hermelinvantar och barnvantar i form av små lämlar. Till världsarvet i Gammelstad designade hon på uppdrag både vantar och halsdukar. Till Skansen i Stockholm har hon nu gjort vantar inspirerade av Seglora kyrka. Hon gillar uppdragen och tar sig gärna tid för dem. I veckan fick hon dessutom andra priset i en kuddtävling utlyst av Hemslöjden med anledning av designåret 2005. Hennes stiliserade lador, äggkoppar, servettringar och kastrullunderlägg, är numera välkända ting i norrbottniska hem och resultatet av en tävling arrangerad av Hushållningssällskapet. Förutom formgivning har Marianne Öqvist flera gånger tagit sig an hela rum för utsmyckning och färgsättning, både ensam och i samarbete med kollegor. Dessutom har hon gjort scenografi och kostym till flera dansuppsättningar av Dans i Nord. Livet ville annat På Sunderby sjukhus har hon skapat reliefer och skulpturer inspirerade av frön. På 36 ställen lyser de som färgstarka orienteringsmärken i sjukhuskorridorerna. Där arbetade hon med trä, skaffade sig bandsåg och lärde sig hantverket.  ? Jag for där och klättrade i alla trapphus och hängde upp mina skulpturer och tänkte att de här kommer jag väl inte att se så mycket av. Men så blev det inte. Livet ville annat och på senare tid har Marianne Öqvist som patient passat på att gå runt och restaurera sina objekt efter årens slitage. Dessutom har hon haft god tid på sig att se hur konsten fungerar för sjukhusets besökare.  ? Dagen efter att jag fyllde 40 år var jag kallad till mammografi. Då hade jag nyss avslutat jobbet i Sunderbyn. Jag minns att jag låg i min solstol som jag fått i present ute på gården hemma på Skurholmen och tänkte att nu när jag har fyllt 40 så ska jag ta tillvara på livet. Tänkte bland annat att jag hädanefter inte skulle dricka i fula glas. Flera år av behandlingar Beskedet kom först i form av ett brev från sjukhuset. Proverna var inte bra.  ? Jag hade fått bröstcancer som behandlades. Men år 2000 fick jag återfall och där är jag nu. Flera år av behandlingar har följt sedan dess och hennes konst har fått nya motiv.  ? Jag har blivit cell-fixerad, säger Marianne Öqvist, och visar upp målningar och objekt som tar sin utgångspunkt i behandlingen av hennes sjukdom. Inkapslade celler, skulpturer om immunförsvaret. Vackumförpackade blodplättar med bäst före-datum, en hel stekpanna full av dem.  ? Som patient får man ju höra en massa ganska obegripliga saker om trombocyter och annat. För mig som konstnär blir det där genast till inspiration, jag går vidare med tankarna och försöker gestalta det obegripliga. Lek med ord och uttryck Ämnet är naturligtvis allvarligt, men i Marianne Öqvists tolkning blir det också något mer. En slags lek med ord och uttryck som bär längre och som inte låter sig begränsas av sjukdom.  ? För att vara så här sjuk känner jag mig mycket frisk. Mitt konstnärsskap har fått andra ingångar, jag har fått nya ämnen att jobba med. Tidigare handlade det också om mitt liv, om barn och relationer. På så sätt har jag inte ändrat mig genom min sjukdom utan jag håller bara på som jag alltid har gjort med min konst. Till våren ställer hon ut på Konstens hus. Med den utställningen är hon nästan klar, tror hon.  ? Efter att jag blev sjuk har jag inte fått några offentliga uppdrag så jag har kunnat jobba mycket med mina egna bilder.  ? Jag är visserligen textilare i botten, men genom åren har jag lärt mig att arbeta med många olika material. Kanske gör det att det hela verkar lite spretigt, men jag har många strängar på min lyra.