Med ett intresse helt uppåt väggarna

I gamla förfallna hus hittar hon sina juveler, eller så hänger de helt sonika i påsar på dörrhandtaget när hon kommer hem. Kulturskatterna som vi andra inte vet vad vi ska göra av, eller inte inser värdet av. Birgit Burströms intresse för gamla tapeter började i Råneå och i dag går hennes tapetmakeri i Stockholm på högvarv. Taxichauffören har problem att hitta dit vi vill åka. Bilen passerar det ljusgula fängelset med svart galler utanpå fönstren innan den efter många om och men svänger in på en smal väg. Här står de vackra gamla trähusen tätt, tätt mot vägen och i mörkret är det svårt att låta bli att kika in i de upplysta lägenheterna. Less på reklamjobben Vi bad chauffören ta oss till Lilla Knapersta på Långholmen i Stockholm, vilket undertecknad och fotografen trodde var ett bostadsområde. Det visade sig dock vara namnet på den röda gamla fångvaktarbostad som Birgit Burström numera bor och arbetar i. Det var hit hennes passion för gamla tapeter tog henne. En passion som föddes i Råneå.  ? Jag hade träffat en man som bodde i Råneå och så bodde min syster där, och av de två anledningarna kände jag att det inte var helt fel att flytta dit från Umeå där jag bodde då, berättar Birgit Burström. Flytten till Råneå skedde i början av 1980-talet och vid den tidpunkten hade Birgit Burström en reklamfirma. Men intresset för gamla hus fick henne att byta bort reklamjobbet som hon var mäkta less på. Birgit tog ofta cykeln och gav sig ut på skogsbilvägarna kring Råneå och i övergivna hus såg hon hur vackra gamla tapeter hängde i flagor.  ? Jag tänkte ?varför detta enorma utbud av gräsliga tapeter när det finns så vackra tapeter??. Själva trycktekniken kunde hon på sina fem fingrar sedan jobbet på reklamfirman så att starta ett tapetmakeri var inte svårt. Men att driva det i Råneå var däremot inte lätt. Så när hon fick ett erbjudande om att komma till kulturgalleriet Stenegård i Järvsö kunde hon inte tacka nej. Dessvärre visade det sig också vara en dålig lösning.  ? Jag hade folk omkring mig hela tiden och fann ingen arbetsro. Bingo för firman När hon i slutet av 1980-talet fick veta att den gamla fängelseön Långholmen i Stockholm skulle rustas upp skrev hon till alla politiska partier och bad om att få tillgång till lokaler för sitt tapetmakeri. Av en manlig bekant som är kakelugnsmakare hade hon hört att Stockholms stad önskade sig verksamheter av kulturellt slag till Långholmen. Och hennes vädjan gick hem.  ? För firman var det bingo att komma hit. Här fanns allt jag behövde; slott, herrgårdar, scenografer, filmare och fina paradvåningar. I Sverige är hon unik på det hon gör ? att rekonstruera gamla tapeter och tapetmönster på tidsenligt sätt. Hon har dessutom en hel vind med originaltapetrullar som hon hittat i lanthandlar, köpt av kunder eller helt enkelt fått.  ? Folk vet att jag samlar och ibland när jag kommer hem hänger det påsar med tapetrullar på dörren. Och att gå igenom sådant som folk har skänkt eller sålt är som julafton! Man vet aldrig vad man hittar, säger hon entuasiatiskt. Kunderna är allt ifrån ?vanligt folk? till slott, herrgårdar och filmproduktioner. Birgit har bland annat tryckt upp tapeter till Sollidens slott på Öland, stora salongen och Paulicaféet på Dramaten i Stockholm, svenska ambassaden i Washington och filmen Tillsammans, som utspelar sig i ett kollektiv på 1970-talet. Men trots framgångarna håller Birgit en låg profil.  ? Jag tror nästan inte att det är sant när jag får så stora uppdrag. Jag är ju bara en liten tjej från Burträsk. Jag har alltid haft dåligt självförtroende i grunden så det här lyfter upp mig. Men jag har inte direkt några anlag för att få hybris (skratt). Bara en färg åt gången Ibland har Birgit bara ett trasigt, slitet fragment av en tapet att utgå från när hon skapar kopian. Den vanligaste tryckmetoden hon använder sig av är screentryck, då färgen pressas genom en screen-duk som placeras i en ram. Hon kan bara trycka en färg åt gången och ska det tryckas en tapet med nio färger tar det sin lilla tid. Produktionstakten skiljer sig markant från en tapetfabriks.  ? En maskin hinner med 150 rullar på en dag medan jag kanske bara hinner med två eller tre. Ska jag bara trycka en färg kan jag hinna med 15 rullar på en dag, om jag inte blir störd. Därav priset också. Handlar man tapeter av Birgit Burström betalar man även för hantverket.  ? Jag är dubbelt så dyr, om inte tredubbelt. Men priset tycks inte hindra kunderna, som strömmar till Långholmen från hela landet och Europa.  ? Hela mitt liv har gått ut på det här, det har varit en lång kedja av händelser som gjort att jag kommit fram där jag är nu. Och jag blir aldrig less. Jag skulle kunna stupa här över tryckbordet (skratt).