Tvåbarnspappan Richard Korva, 34, gör flera försök men fortsätter att misslyckas. Han får inte bakdäcket att lyfta. Trots tvära inbromsningar vägrar den svarta Kawasakin att lyda. Det är vädret som sätter käppar i hjulen. Efter en försommarvecka med 25 grader har vädret normaliserats till huttriga 12 grader med en kall vind från norr. Ingen bra temperatur för just den här typen av stunttricks.
– Asfalten är för kall i dag, säger klubbkompisen Robert Eriksson lågmält medan han följer Richards resultatlösa försök.
På en liten äng en bit bort tränar två tjejer apportering med sina hundar. Ingen av dem bryr sig om motormullret från den svarta Kawasakin som envist fortsätter köra fram och tillbaka på det asfalterade området.
Det var 2006 som Riders of the north startade sin resa.Richard Korva är en av grundarna som hade provat på mycket inom motorsport och behövde en ny utmaning.Han hittade den i stuntkörningen. Att lära sig genomföra svåra saker med en motorcykel på runt 200 kilo.
Det visade sig att flera andra delade intresset och snart hade några få vuxit till en klubb. Det spelades in filmer som publicerades på Youtube och det trycktes tröjor med klubbnamnet.
– Vi ville ha ett namn som kändes brett och därför var Riders of the north perfekt eftersom det handlar om så mycket mer än bara stuntkörning. Det är också enduro, sportmotorcyklar, snowboard, skateboard och mycket mer, berättar Richard.
Han jobbar som projektledare inom industriautomation och börjde med stuntkörning på grund av tillgängligheten. Med åren blev tiden en bristvara och Richard behövde någonting som krävde mindre tid av förberedelse. Att kunna åka ut, hitta en öde parkeringsplats och börja träna direkt var precis vad han saknat.
– Tillgängligheten är svårslagen. Håller man på med motorcross till exempel så måste hojen upp på ett släp, sedan måste man åka ut till en bana och efteråt ska den tvättas och servas.
–Det går åt en hel kväll till skillnad mot nu när jag kan vara ute i två timmar och åka hem och parkera den direkt.
Inspirationen till stunttricken hittar Richard på nätet, där finns en aldrig sinande flod av filmklipp.
Förebilderna är många. Richard nämner Jorian Ponomareff och Nick Apex som två av stjärnorna.
Vad krävs för att man ska bli riktigt bra på stuntkörning?
– Tålamod och väldigt mycket träning.
Våghalsighet?
– Lite våghalsig måste man vara om man ska få det att fungera. Om jag talar för mig själv så verkar det väldigt enkelt när man ser det på film. När man åker ut och ska prova själv så inser man snabbt att det inte är så lätt.
Medlemmarna i Riders of the north använder vanligtvis skyddskläder när de genomför stuntkörningar. Det innebär skyddsväst med bröst- och axelskydd, speciella skor, kevlarjeans, hjälm och skyddshandskar.
Skaderisken är relativt liten. Det handlar som regel om stukningar och blåmärken berättar Richard som själv skadade sig så sent som förra året.
En stukad fot som var hans eget fel.
Han körde med vanliga skor när han tränade på ett av sina svåraste stunttricks – att köra runt i en snäv cirkel på bakhjulet och samtidigt hålla i mitten på styret med bara en hand. Omkullkörningen var smärtsam och Richard tvingades gå med kryckor en vecka efteråt. Han känner fortfarande av stukningen men kan skratta åt sin dumdristighet.
– Det är bra med skydd liksom. Annars skadar man sig och då kan man inte köra och det är inte alls bra, säger han och ler.
En stund senare drar Richard upp sin svarta Kawasaki på bakhjulet samtidigt som han sitter på styret med fötterna dinglande över framhjulet.
Det ser livsfarligt ut.
Och samtidigt rutinerat.
Linus Öhman jobbar som säljare och har varit medlem i Riders of the north i många år. Det dröjde dock till förra sommaren innan han provade på stuntkörning.
Nu är han fast och kan inte sluta.
Två gånger har han kört omkull rejält. Ena gången på Hedenbasen utanför Boden. Linus hade kört länge och blivit trött i underarmen. Den så viktiga känslan i gashanden svek honom för ett ögonblick. Linus första tanke när han låg på asfalten med smärtor var att han är för gammal för att hålla på med sådana här aktiviteter.
– Men trots att det är jättesvårt och man kör omkull ibland så fortsätter man för att det är så jäkla roligt att hålla på med saker som är lite udda och som kräver engagemang, säger 37-åringen.
Varje år brukar Riders of the north spela in en kortfilm. Dels för att dokumentera vad klubben gjort under året och dels för att motivera andra till att testa stuntkörning.
Tidigare i år hade klubben realeseparty på en krog i Luleå och filmen ligger även ute på deras webbsida.
De välkomnar nya medlemmar som följer klubbreglerna. Alla motorcyklar måste vara besiktade, förarna måste ha körkort och okynneskörning är inte tillåtet.
– Vi har stadgar i klubben och vi vill att det ska vara ordning och reda. Vi har hunnit bli så pass gamla så vi vet att om vi håller på och busar så kommer någon att sätta stopp för det, säger han och tillägger:
– Är man intresserad så är det bara att komma och prata med oss och hänga med oss. Det handlar inte om några ansökningsformulär utan det är personkemin som är avgörande.
Han får medhåll av Linus .
–Vi strävar inte efter att bli tiotusen medlemmar inom ett halvår. Det gör ingenting att vi växer men vi vill få in folk som vi trivs med. Det här är som ett kompisgäng. Det är få förunnat att ha fem väldigt nära vänner så om man kan starta en klubb där man har 15-20 stycken så är det väldigt lyckosamt kan jag tycka.
Richard berättar att det i dagsläget inte finns några tävlingar i Sverige för stuntkörning med motorcykel. Men att tävla i stuntkörning heller inte är någonting som han siktar på att göra.
Inte ännu i alla fall. Det handlar fortfarande om att köra för glädjens skull.– Jag gör det här för att det är kul, svårare än så är det inte, säger han.