Med kolasås uppåt kinderna mumsar fyraårige Bill i sig eftermiddagsfikat och morbror Mattias torkar av glassen när den hamnar där den inte ska vara. I eftermiddag tar han, som så många gånger förr, hand om sin systerson. Snart ska de åka hem till Mattias och se en film. Först ska Bill bara boxa morbror lite i magen och springa av sig på mammas arbetsplats. Mattias har alltid funnits i Bills liv, men att Bill - och hans mamma - fanns i Mattias liv var en stor och glad överraskning för skåningen Mattias som under hela sitt liv längtat efter en trygg familj.
Det var i skånska Eslöv han växte upp och gick i skolan men det är från Norrbotten han har sina finaste barndomsminnen. Mattias Fridolfs mamma var norrbottning men flyttade i ungdomen till Skåne och Mattias morföräldrars hem i Öjebyn blev den fasta punkten när familjen Fridolf kom på besök under julledigheter och somrar.
- Mormors palt var den godaste jag visste och jag minns att jag fick låna Mattias Öhlunds pulka, han bodde i grannhuset. Jag älskade riktiga vintrar och tänkte alltid att jag skulle haft en lycklig barndom om jag fått växa upp i Norrbotten.
Bråk och oro
Mattias barndom var varken särskilt lycklig eller trygg. Så länge han kan minnas har hans mamma varit alkoholiserad och haft psykiska problem. Lika naturligt som att hon fanns hemma var det att han och pappa Stig hälsade på henne vid olika vårdinrättningar. Vardagen präglades av oro och mycket bråk.
- Jag tog aldrig hem de få vänner jag hade eftersom man inte kunde veta om mamma låg utslagen eller om hon bakade bullar - vilket inte hände särskilt ofta. Jag tappade räkningen på hur många gånger hon lovade mig att aldrig mer dricka och jag slutade tro på henne.
Mattias berättar om en barndom utan ordning och regler. Det var ingen som sa till honom att gå och lägga sig en viss tid, det var aldrig någon som krävde att han skötte sin skolgång.
- I efterhand förvånas jag själv över att jag gick till skolan varje dag, jag hade kunnat strunta i det. Jag var ingen studiebegåvning men jag gick till skolan. Antagligen var det för att det var en lugnare miljö än hemma, även om jag mobbades under hela min skoltid.
Mamma flyttade till Danmark
Mattias funderar en stund och tillägger:
- Vissa saker har man försökt förtränga men det gör faktiskt ont fortfarande ...
Han berättar om det lilla barnets utanförskap och om den studiehjälp han fick i skolan när studieron och stödet hemifrån saknades "pappa hade väl fullt upp med det kaos mamma ställde till med."
- Nog hände det på föräldrasamtal att pappa försökte hinta till läraren om att det inte var så bra hemma. Men han sa inget rakt ut, han hade väl en stolthet som förbjöd honom att göra det.
När Mattias var tio år skildes föräldrarna och mamman flyttade till Danmark där hon bodde tills hon två år senare dog i sviterna efter en lunginflammation, blott 50 år ung. Under de sista två åren träffade Mattias sin mamma två gånger. Mamman önskade att han skulle flytta till henne i Danmark men det var aldrig ett alternativ för Mattias, han kände sig inte trygg med hennes liv.
Tomhet och skuld
Det var den första juni 1995 som Mattias liv ändrades för alltid.
- Jag skulle gå ner och äta frukost men satte mig i trappan när jag mötte pappas av gråt förvridna ansikte. Intill honom stod farmor och farfar, de såg allvarliga ut och jag frågade direkt vem som hade dött.
Mattias beskriver en känsla av tomhet och en brist på tårar som gav honom svåra skuldkänslor.
- Jag grät ingenting, inte ens på begravningen. Jag hade gråtit så himla mycket och varit ledsen under hela min uppväxt och nu fanns inga tårar kvar, det var bara tomt. Jag kände istället ett slags lättnad. Nu var min oro över, jag visste var mamma fanns. Nu blev det äntligen lugn och ro. Det var en känsla jag skämdes för, jag tyckte att jag BORDE gråta.
Visst hade det funnits ljusglimtar i Mattias barndom också och farmor och farfar var en trygg hamn att fly till när det stormade hemma.
- Farmor, farfar och min farbror som var som extraföräldrar åt mig. När mina föräldrar skildes flyttade jag och pappa till mina farföräldrars hus på landet och vi tog hand om dem tills de gick bort.
Mattias berättar om sitt stora intresse för matlagning och hur han själv i tolvårsåldern sparade ihop till familjens första mikrovågsugn. Han fick själv - på gott och ont - redan i tioårsåldern ta ansvar för såväl mat som disk, tvätt och städning. Han beskriver sig som ett väldigt ansvarsfullt barn som månade om att allt gjordes ordentligt.
Ut i världen på egen hand
Eftersom vänkretsen var mycket liten fyllde Mattias sin fritid med fotboll, ett intresse som delades av hans far.
- Pappa skjutsade mig till träningarna och hejade under matcherna. Jag var ganska duktig och skulle bli fotbollsstjärna. Tyvärr blev jag tvungen att sluta med fotbollen eftersom jag drabbades av Perthers sjukdom och tvingades operera höften.
Det var aldrig någon som hade pratat med Mattias om möjligheten att utbilda sig, så när fotbollsproffsplanen sprack började han istället efter skolan att jobba på golfbanan, där pappa också jobbade. Med tiden normaliserades Mattias tillvaro och livet tog nya vändningar:
- Det ordentliga och ansvarsfulla barnet blev en väldigt barnslig ungdom. Jag kunde ju slappna av och vara bekymmersfri som "vem som helst". Försäkringspengarna jag fått efter mamma använde jag till att resa. Jag hade fortfarande få kompisar och de jag hade var utan pengar men jag ville inte hindras från att leva livet så jag reste själv.
Mattias berättar hur han åkte en vecka till Teneriffa redan som 15-åring, om hur han firade sin 18-årsdag i New York och senare åkte på solsemester till Thailand. Alltid helt på egen hand.
När jobbet på golfrestaurangen tog slut och Mattias gått arbetslös under en period bad han om att få en praktikplats på ett äldreboende. Han hade redan i tonåren drömt om att gå gymnasiets omvårdnadsprogram men vågade aldrig söka in eftersom det mest var tjejer som brukade gå där och han var väldigt, väldigt blyg för tjejer. Vårdjobbet blev en tiopoängare för Mattias som stortrivdes från första stund och parallellt med extraknäck på äldreboendet utbildade sig till undersköterska.
Familjehemligheten avslöjades
- Det är det bästa jag har gjort. Jag växte som människa och fick ett självförtroende. Det här var något jag kände att jag kunde, något som var kul - det var klockrent. Och nu när jag fyllt 25 var det bara kul att gå skola med en massa tjejer.
Pusselbitarna i livet började falla på plats men det fanns en tanke i bakhuvudet, en tanke som legat och gnagt hos Mattias ända sedan han som barn av misstag hört de förflugna orden som hans mamma riktat till pappan.
- När mina föräldrar bråkade plockade mamma i fyllan upp ämnet några gånger. Hon hävdade att pappa hade ett till barn men jag förstod att det inte var meningen att jag skulle få veta det. Det var jättehemligt.
Några gånger hade Mattias tagit upp frågan med sin far som bara tystat ner ämnet men för fyra år sedan begärde Mattias ut en bild av sina båda föräldrar hos skatteverket och där fick han svart på vitt se att det fanns ett syskon på pappas sida. Hon hette Jeanette Andersson, bodde i Luleå och var prick tio år äldre än han.
- Det kändes helt sjukt, jag fick en klump i magen - då var det ju sant! Jag tog mod till mig och ringde henne.
Grät i telefonen
Det visade sig att Jeanette redan kände till sin lillebrors existens. Hon hade bara månaderna innan kontaktat deras gemensamma pappa per telefon. Han hade lovat att berätta för Mattias om henne men hade aldrig gjort det.
- Vi bara grät i telefonen båda två. Det var ett omtumlande samtal, vi bytte mejladresser och fortsatte att hålla kontakten. Jag funderade mycket på hur en kvinnlig variant av mig kunde se ut och till slut frågade jag Jeanette ifall hon skulle bjuda på kaffe om jag kom på besök.
Mattias berättar att hans syster på stående fot bjöd in honom till sin sons dop och erbjöd honom dessutom att bo hos hennes familj. Mattias bokade flygbiljetten men sa ingenting till sin pappa. Det var först när han stod på flygplatsen han ringde och berättade för sin far att han var på väg för att hälsa på sin syster.
I Luleå mötte stora välkomstkommittén honom. Det var inte bara systern Jeanette utan också hennes man Urban, Jeanettes halvsyster och lille bebis-Bill som väntade.
- Vi åkte på kondis och fikade. Vi var ju totala främlingar för varandra men det kändes ändå så naturligt. Jag minns att vi åkte hem till Jeanette och satt och pratade i evigheter och båda var lika nyfikna på varandra.
Det blev en intensiv helg och Mattias säger att det kändes tomt att åka hem. Bara ett par månader senare, under semestern, bilade han upp igen och den här gången blev han kvar en hel månad.
- Den månaden gick också så fort och jag kände bara att "åh, vad jag trivs i Luleå och med min nya familj". Jag hade ju inte bara fått en syster utan även en svåger och syskonbarn! Jag åkte hem och började klura på hur jag skulle göra för att kunna flytta upp. Hur skulle jag fixa jobb och bostad - jag som inte ens flyttat hemifrån än?
Trygg punkt i tillvaron
Första sommarjobbet på ett äldreboende i stan fixade Mattias efter ett telefonsamtal och uthyrningsrummet på Kallkällan fann han på Blocket. Bitarna trillade på plats och vare sig det skulle bära eller brista sa Mattias upp sig från jobbet i Skåne, packade bilen full med det nödvändigaste och körde raka spåret hem till Luleå.
När sommarvicket tog slut fick Mattias direkt en anställning som personlig assistent åt en multihandikappad pojke, ett jobb han stortrivs med. I och med det fasta jobbet kunde Mattias låna pengar för att köpa en egen bostad och nu har han varit Luleåbo i över ett och ett halvt år.
- Det var bara meningen att jag skulle flytta hit. Allt ordnade sig, det gick som på räls och jag saknar inte alls min gamla hemort. När jag åker på besök till Skåne längtar jag hem efter bara två dagar. Det blev förstås en stor omställning för pappa när jag flyttade men han har varit hit och hälsat på sex gånger redan och förstår mitt val.
Mattias beskriver Jeanette och hennes familj som sin nya familj och hans trygga punkt i tillvaron. Dem träffar han så ofta det är möjligt och tar ständigt aktiv del i familjens liv.
- Det är fantastiskt att följa Bills utveckling och att vara en del av hans liv. Han är min bästa kompis och för honom har jag alltid funnits, säger Mattias.
Att Mattias ska bli Norrbotten trogen råder det ingen tvekan om och i framtidsplanen finns en alldeles egen familj och en röd, gammal gård intill Torneälven - den vackraste platsen han vet. n