Måste ha pressen

Men det är inte alltid så kul, det är ganska slitigt också. Jag har lite svårt att göra klart saker ibland. Det är kul att försöka hitta lösningarna när jag stöter på problem, men det är just det där att jobba vidare med en bild som kan vara slitigt. Det är därför det är bra att jag ska ställa ut, för att jag har ett datum då allt måste vara klart. Men sen har jag oftast flera tavlor som jag jobbar med samtidigt. Lessnar jag på att måla en grej byter jag, säger Stina Flodström. Först när hon lägger ned en tavla på golvet fattar man. Det är en bild målad högt ovan molnen, nedanför flyger svalor och ännu längre ned syns konturerna av en stad. Ett äldre flygplan har blivit övermålat, de blev för många, de finns i flera tavlor. - Det är inte så att tavlorna ska betyda något särskilt. Jag vill inte heller att det ska vara så tydligt. Kanske finns det någon inbyggd samhällskommentar någonstans men det känns som att det blir tråkigt att skriva folk på näsan. Friare utan skola
Stina Flodström har gått två olika konstskolor, i Stockholm och på Österlen i Skåne. Men nu blir det ingen skola igen på ett tag. - Det är skönt att jag kan hålla på som jag vill och göra fula grejer utan att en lärare kommer och kontrollerar. Jag har gjort ganska många fula saker. I går höll jag på med en tavla som först blev jättefin. Men sen blev det fult och jag var tvungen att måla över allting. Men det är förstås en press också, att det är jag själv som måste ta mig för att gå hit ner till ateljén. Ibland fastnar jag ju framför Facebook eller TV:n hela dagen i stället. Därför har hon en anteckningsbok. I den skriver hon upp vilka tider hon är och arbetar i ateljén. - Jag vänder lätt på dygnet och är uppe på natten i stället men då blir man så seg på dagen. Ensamt arbete
Det är kallt på cementgolvet i ateljén, trots trasmattorna. Stereon och radion är enda sällskapet. Två stora fönster släpper in ljus, bara skogen och ängen är grannar. - Man fastnar lätt i sina egna tankar. Men jag är rätt bra på att vara ensam. Radion kan stå på utan att jag behöver lyssna så mycket. Nu har jag börjat lyssna på Ett öga rött som talbok. Jag är lite less på mina skivor. Stina Nordenstam kan jag lyssna på lite grann. Hon har inte alltid haft en egen ateljé. Det är först nu i sommar hon fått egna kvadratmeter. - Det är skönt att ha ett ställe att gå till. Förut hade jag alla grejer runt mig hela tiden. Jag fick mycket idéer men det var svårt att få någon struktur i arbetet. Kanske en kortfilm
I veckan kan Stina Flodström pusta ut. Då har hon inget mer förbestämt måste längre. - Det är så mycket jag vill göra. Jag vet inte om det finns tid till allt. Jag skulle vilja göra en kortfilm. Har som tänkt ut lite grann hur den ska vara, rätt så händelselös egentligen. Jag gillar när det är tyst och vardagligt.

Måste ha pressen

Stina Flodström har inrett sig en provisorisk ateljé i ett förrådshus på föräldrarnas gård. I veckan ställer hon ut sina nymålade tavlor på Stekhuset. - Jag har ju målat nu i ett par år och det har blivit något jag dras till helt enkelt.