Det gick mindre än ett dygn innan Eva hade gått från tanke till handling. Dagen efter att hon förstått att det inte fanns någon sadelmakare i Norrbotten bestämde hon sig för att själv välja det yrkesspåret.
Första steget blev Utbildning Nord i Hedenäset innan Eva fortsatte till sadelmakeriskolan vid Tärnsjö yrkeshögskola där hon studerade två år. Hon toppade sin utbildningsperiod med fem veckor i USA där hon bland annat byggde måttbeställda sadlar.
– Hur man vill ha sin sadel skiljer sig väldigt mycket mellan ryttarna. Det är millimeteranpassning och handlar om vilken kurva eller hur smalt eller brett sittbenen är på ryttaren, berättar Eva som själv ridit sedan hon var barn.
Sedan 2003 har hon drivit Unicorns sadelmakeri i Notviken på heltid. Hon både tillverkar och reparerar sadlar och annan utrustning. Det vanligaste jobbet som kunderna behöver hjälp med är att stoppa om sina sadlar och se till att de passar. Den vanligaste lagningen är att byta stropparna på sadeln. En viktig säkerhetsdetalj som kan få allvarliga följder om de går sönder under ridning.
Halva tiden jobbar Eva i sadelverkstaden hemma på gården i Notviken och andra halvan gör hon kundbesök för att prova ut sadlar. Det fungerar inte att gå efter mallar när man provar ut sadlar. För att få en känsla för hur kunden vill ha sin sadel och så är provridning och yrkeserfarenhet enda alternativet, menar Eva.
– Det finns jättemycket jobb. Under min tid som sadelmakare har antalet hästar ökat hela tiden.
Förra året deltog Eva för första gången i SM i sadelmakeri. Tävlingen där alla bidrag från Sverige samlas in och skickas till kungliga hovstallet i London för att betygsättas av en jury bestående av sadelmakarmästare.
Kriterierna som bedöms är bland annat sömnad, kantskärning, håltagning och helhetsintryck. Eva hade inga förhoppningar inför tävlingen men hon vann och fick mersmak inför årets SM-tävling som avgjordes i april.
I år ställde Eva upp i två klasser. Förutom remtygsklassen, där utmaningen var att tillverka ett huvudlag för islandshäst, även i lädergodsklassen där temat i år var glasögontillbehör. Eva tillverkade ett glasögonfodral som hon i likhet med huvudlaget smyckade med tenntrådsbroderi. Den engelska juryn gillade vad de såg och Eva vann båda klasserna vilket ingen tidigare gjort under tävlingens 11-åriga historia.
Juryns utlåtande var att Evas bidrag visat prov på stor yrkesskicklighet.
– Jag blev både överraskad och jätteglad när jag vann igen för att de som ställer upp är verkligen jätteduktiga.
Varför vann du?
– Jag tycker om att ha inslag av Norrbotten i det jag tillverkar och det har de nog inte sett så mycket av i London (skratt). Men som med alla hantverk så känner man alltid att det finns någonting man kunnat göra bättre.
Eva har pysslat med hästutrustning sedan hon var i sexårsåldern. Hennes mamma brukade köpa hem skinnbitar som Eva använde för att göra sadlar till sina leksakshästar. Kreativiteten har med andra ord alltid funnits där.
För att bli sadelmakare med yrkesbevis måste man göra ett gesällprov och vill man så kan man efter sex år i yrket göra ett mästarprov. Evas mästarprov var en sadel med ullstoppat säte som hade svårighetsgraden fem, den högsta svårighetsgraden.
– Jag var sent ute och hann inte få med en renhornsdetalj så det fick bli en mässingsskylt i stället och det var lite synd. Annars handlar det om gamalt traditionellt hantverk, säger hon och visar sin mästarsadel.
Hur lång tid tar tillverkningen?
– Cirka tre veckor om jag får arbeta ostört.
Tar det tid att bli en duktig sadelmakare?
– Ja det gör det. Framförallt när det gäller att prova ut sadlar och att stoppa om sadlar. Det krävs mycket erfarenhet eftersom att inget ekipage är det andra likt. Jag tycker att jag lär mig nya saker hela tiden.
Vilket moment tycker du är roligast?
– När man jobbat med ett ekipage och sadeln blir så där extremt bra för både hästen och ryttaren. Man riktigt ser på hästen hur fritt den går. Ett mål för mig är att hästen inte ska hindras av sadeln. Att tillverka och ta fram nya saker tycker jag också är riktigt kul eftersom jag gillar problemlösningar.
Händer det att du gör fel?
– Visst blir det fel ibland fast jag försöker vara väldig noggrann med förarbete och planering. Är det nya grejer man jobbar med eller prototyper så använder man skräpläder för att det inte ska bli för dyrt. Läder är kostsamt så det har man inte råd att slösa med.
Kommer du att ställa upp i SM nästa år?
– Ja och jag är taggad för det. Det är redan bestämt att det nästa år blir sporremmar och ett dryckesunderlägg. I och med att det är så små grejer blir det en utmaning i att komma på något nytt som sticker ut. Det kommer på något sätt att finnas norrbottniska inslag i det jag ska tillverka.
Eva som alltid haft ett brinnande intresse för hästar hade ett längre uppehåll från ridningen när barnen var små och fritiden var begränsad. För två år sedan var hon tillbaka på hästryggen och går i dag regelbundet på ridskola. Hon trivs med att rida inför instruktör och menar, trots hennes erfarenhet, att det alltid finns saker som kan förbättras.
När det gäller jobbet som sadelmakare har hon aldrig ångrat sitt val. Hon trivs med variationen där hon dels jobbar ensam i verkstaden och får utlopp för hantverkaren och konstnären i sig, och dels den sociala biten när hon åker ut till kunderna.
Förutom att ställa upp i SM för tredje gången hoppas Eva få chansen att någon gång besöka hovstallet i London dit hennes tävlingsbidrag skickats de senaste två åren.
– Att få gå in i deras sadelmakeri hade känts väldigt speciellt och varit väldigt inspirerande, säger hon.