Egentligen är det konstigt att det är så mycket djur i Johanna Groths liv. Som barn fick hon nämligen veta att hon var allergisk. Det var först i tonåren hon upptäckte att det inte var så.
– Farmor och farfar skaffade en hund och sen även mina föräldrar och jag reagerade inte på deras hundar. Då skaffade jag en blandras och sedan var jag fast, säger hon.
Nu bor Johanna i Töre och hennes huvudsysselsättning är kenneln med uppfödning av dvärgschnauzer. Men det är inte därför Duo besöker henne – det som lockat oss är hennes marsvin.
På nedre våningen i suterrängvillan huserar Johanna, hundarna och marsvinen. De sistnämnda bor bakom vita skjutdörrar i plastbackar i stora garderober. I sina små hem har de en liten pall som de kan gömma sig under och hoppa upp på. Marsvinen är 25 stycken och många av dem har vunnit priser på marsvinsutställningar. Johanna lyfter upp ett litet grått marsvin.
– It’s Finger Lickin’ Good vann bästa junior i år på SM, första gången hon var med på utställning. Det var jättekul. Den här färgen, silver agouti är ovanlig. Jag och min partner Tiina Newby, fick jobba i fyra år för att få fram den, säger hon.
Hon sticker in handen i en annan plastback och lyfter upp Bomben, ett marsvin av rasen rex, han är svensk och finsk champion och svensk vinnare 2013. Men nu tänker Johanna sluta med rexmarsvin.
– Det är svårt hitta tillräckligt bra avelsmaterial, kvaliteten är för låg. Det är många som avlar på rexarna utan riktiga mål och det sänker standarden.
Det är uppfödning av skinnymarsvin som hon satsat mest på hittills, även om hon var tveksam till rasen när hon började.
– Jag började med skinny för fyra år sedan. Min första skinny heter Kalle och honom fick jag köpa av Tiina Newby. Jag tyckte nog att skinny var fula, men nu tycker jag att de är coola. Jag och Tiina Newby har nu ett tätt samarbete och har lyckats bra med aveln.
Det stämmer nog. På Sveriges marsvinsförenings hemsida finns listor med vinnarna av årets marsvin. På top-tiolistan 2013 för skinny är Johanna Groths marsvin på de tre första platserna, plats fem och tio, Tina Newby har ett marsvin på plats nummer sex. Johanna berättar att deras skinnymarsvin har fått stora kullar och att de inte har varit sjuka.
Nu har Johanna nya utmaningar framför sig för nu ska hon börja avla rasen peruan, kanske skinnys motsats i marsvinsvärlden.
– Medan skinny är nästan utan hår är peruaner långhåriga. Skinny är ganska lugna medan peruaner är mer temperamentsfulla, griniga, säger Johanna.
Skinny får stora kullar, peruaner små. Just nu har hon lånat en peruan som heter Clarissa av en uppfödare i Skellefteå. Clarissa, som var bästa peruan i Sverige förra året är i Töre för att vänta på den hane som Johanna och Tiina Newby ska importera från Norge. Johanna har en egen peruan också, Tess. Tess har en lånad kavaljer, Marino, som är av rasen sheltie en annan långhårig ras.
– En peruan har två virvlar i pälsen i rumpan. En sheltie ser nästan likadan ut men har inte pälsvirvlarna.
När Tess och Marino får ungar hoppas jag få både shelitsar och peruaner.
I marsvinsuppfödning är det tillåtet att para olika raser med varandra, i hundvärlden är detta otänkbart, säger Johanna.
– För hundar är det väldigt hårt att man inte kan blanda raser, så är det inte med marsvin och det är det som är så intressant. Jag gillar att blanda och det ger också en större genpool. I min uppfödning kör jag på känsla, snygga djur med bra temperament.
Marsvinens ungar föds med syn och hörsel och de ska ganska direkt efter födseln klara sig själva. Ett marsvin får mellan två och fyra ungar, honorna har två juver så det är kamp om maten.
– Jag stödfodrar inte om honan är frisk, de starka överlever och så får det bli.
Johanna säger att det är många som inte förstår varför hon håller på med marsvin. Själv säger hon att det gett vänner och att framgångarna är inspirerande.
– Marsvinsfolk är hjälpsamma och bra att ha att göra med. Vi har så trevligt. Ta i helgen, då det var utställning i Orrbyn, då bodde tio personer från olika länder här. I hundvärlden är det mycket hårdare och jag umgås inte på samma sätt där.
– Jag tror att det beror på att det inte är lika stora pengar i marsvinsvärlden, för det är verkligen inga stora pengar med marsvin. Ett marsvin kostar mellan 300 kronor och 600 kronor, skinnysar kostar lite mer.
För Johanna är marsvinsuppfödning hobbyverksamhet, och hon är dessutom kassör i Svenska marsvinsföreningen avdelning Polar.
– Det är kul att se att aveln går framåt och hur min avel påverkar positivt. Det har gått fort också. Nu håller jag på att utbilda mig till marsvinsdomare. En domare har att gå efter den rasstandard på marsvinen som finns, men det finns också utrymme för personliga omdömen, säger hon och fortsätter:
– Jag tycker att hälsan på djuren är det viktigaste. Rasstandarden bedömer hur djuret ser ut, bland annat kroppsform, huvudform och ögonstorlek. Det första jag tittar på är kroppsformen, marsvinen ska vara breda och ha en bra höjd på axlarna.