Marknaden: Årets höjdpunkt är här
För egen del är det inte längre sockervaddet och lyckopåsarna som hägrar, inte heller glidtävlingen med lappskor på fötterna där en aning nötta skosulor gjorde susen. Borta är barndomens renrajd med Henrik Kuhmunen, en gammal man som ingav stor respekt där han kom gående med sin stora tofsmössa på huvudet.
Kvarterets ungar var snabba som rackarn att slänga sig i renpulkorna när rajden kom gående genom marknadsplatsen. Lika redo var vi att kasta oss därifrån - i händelse att gubben Kuhmunen skulle upptäcka oss. Vilket han naturligtvis gjorde, utan att vi förstod. Men lyckliga var vi över bragden att ha fått åka med. Henrik Kuhmunen är borta nu liksom många av den gamla tidens människor.
Många saknas. Vem minns inte Korv-Inga med sin rullande ombyggda barnvagn som blev korvmojje, och paret Pilttos tältkåta i ena hörnet? Men Petter och Ingrid Piltto finns kvar. Deras historia finns att läsa i årets marknadsbilaga liksom en hel del annat, till exempel om möbelsnickaren Lars Rassa och Greta Huvvas vilda örter.
här känns i luften redan några veckor innan. Det blir en alldeles särskild stämning där människor är helt i samförstånd om vad som väntar. Alla förbereder. Madrasser och sängkläder dammas av för att bli redo för kommande nattgäster. Nu är det bara det obligatoriska köttsoppekoket som återstår. För vem har tid att stå vid spisen under marknadsdagarna?
Under några intensiva dagar kulminerar allt. Knallarna gör intåg, gatorna fylls av folk, restaturanger och hotell är fullbelagda. Hantverksutställningar, klädvisningar, musikunderhållning, samedans, berättelser och jojk är en del av utbudet. Och renrajden körs fortfarande, om än i något mer turistisk tappning. Men i Jokkmokk finns det genuint äkta fortfarande kvar. Kraften i detta blir särskilt påtagligt under dessa dagar, den första hela helgen som infaller i februari. Så har det varit sedan år 1605.
Väl mött.
Så jobbar vi med nyheter