Märkbart medryckande musikaliska muskler

Teater- och Musikhögskolan ger:
En oerhörd musikal
Regi och koreografi: Caroline Wester
Sånginstudering: Carina Stenberg
Kapellmästare och keyboards: Richard Tjernlund
Trummor: imon Wilöhelmsson
Gitarr: Nicklas Thelin
Bas: Jonas Lindberg
Sång: Jonas Sundqvist
Sång: Emelie Irewald
Keyboards: Rose-Marie Joahnsson
Artister (fjärdeårselever - Teaterhögskolan): Maria Alm Norell, Hilde Marie Farstad Bergersen, Sarah Maya Jackson, Bashkim Neziraj, Henrik Svalander, Anders Tolergård, Christopher Wagelin, Gabriella Widstrand
Genrep - fredag 16/2-07
Aula Aurorum

I taxin på väg tillbaka mot redaktionen, efter nära två timmar av nedslag i den moderna musicalhistorien tillsammans med avgångselever från Teaterhögskolan i Luleå och Musikhögskolan i Piteå, känner jag alldeles tydligt att jag fortfarande känner mig upprymd, glad och faktiskt även helt lycklig, vid minnet av det som Gabriella Widstrand arbetade fram tillsammans med ensemblen - i det magnifika showstopper-numret Hörrni, vi kommer göra sån succé!
Arrat av Jonathan Östlund, bearbetat av Richard Tjernlund från Studiomusikerlinjen och både bearbetat och översatt av Gabriella Widstrand själv.
Så det så.
Och det var tamme fan inte illa för ens en bråkdel av en sekund detta!
Numret hörde hemma i musicalen Gypsy och det var väl roligt att den för en gångs skull kom till heders igen. Berättelsen om den på sin tid (främst 20- och 30-talet) mycket raffinerade och omtalade striptease-dansösen Gypsy Rose Lee och hennes ambulerande uppväxt med en minst sagt väldigt dominant mor, föreligger i ett antal filmversioner med bland annat Rosalind Russell och Bette Midler bröstande av som nyssnämnda moder.
Nu gjorde Gabriella Widstrand något direkt beundransvärt med detta sitt energiska utsnitt ur musikalen och det vore ju en dröm om hon på något sätt kunde fortsätta med det och kanske göra ett bakfickeprogram eller något, med ännu mera material från Gypsy.
Det var i alla fall det största utropstecknet i det program som hette En oerhörd musikal och som visas även i kväll, samt avslutningsvis i morgon kväll söndag, på Aula Aurorum.
Avgångsstudenterna vid Teaterhögskolan och på Studiomusikerlinjen vid Musikhögskolan i Piteå brukar ha för vana att gemensamt sätta samman ett avslutande musicalprogram.
Årets upplaga var ett av de allra bästa någonsin och man hade verkligen ansträngt sig att inte enbart leverera det allra mest förutsägbara - TACK så mycket för enbart ett nummer ur Kristina från Duvemåla, även om Emilie Irewalds tolkning av Du måste finnas var av den oklanderligt genomlysta sorten.
Och tack även för att ingen kände sig manad att ge sig i kast med Anthem från Chess, denna de moderna musicalernas motvarighet till firmafest-plågaren My Way!
I stället valde man att satsa på en oerhörd version av I?d Give My Life, ur Miss Saigon, med Hilde Marie Farstad Bergersen givande sitt allt och ännu mera. Hon sjöng helt enkelt så att det hördes från Aula Aurorum på Porsön till Kulturens hus inne i stan. Allra minst.
Och det är ju inte direkt ofta man ramlar över något ur Rockormen. Här gjorde vi det - i form av Christopher Wagelins fundersamma Inuti varandra, som på ett visuellt lycakt sätt integrerades med Du får inte gå ur Brel, där Maria Alm Norell var helt hudlös och innerligt minnesvärd.
Och så finns det ju teatersång och så riktig sång. Den tidigare är mycket vanligt förekommande på teaterscenerna, den senare stöte r man bara undantagsvis på.
Men i avslutningsnumret Tell Me It?s Not True, ur Blodsbröder, verkligen sjöng Sarah Maya Jackson på ett stilfullt och gripande sätt. Och hela den övriga ensemblen slöt upp bredvid henne och allting kändes helt meningsfullt.
Det kan också kanske påpekas att även om Bashkim Neziraj och Anders Tolergård fäktades på ett acceptabelt vis, så hade ingen av dem ens fått putsa värjorna till Errol Flynn eller Basil Rathbone. Men det är ju också ett mycket högt uppställt ideal.
Gabriella Widstrand knockade även ut allt eventuellt motstånd i Gabriellas sång, ur filmen Så som i himmelen (vem skulle för övrigt ha sjungit den om inte hon?) och Hilde Marie Farstad Bergersen sjöng sig till ett prydligt bull?s eye i Lämna inga dörrar, från Chess.
Man kan förresten betrakta hela den här musikalövningen som ett slags offentligt förevisande av befintlig talang. Och då håller det ju absolut att citera Gabriella Widstrand när hon arbetade sig fram och igenom "Hörrni, vi kommer göra sån succé!".
I mina öron och ögon gjorde de ju just det, ja.
Gör det till helgens bedrift att skaffa biljetter till det här muikalmuskler-flexande evenemanget. Har ni inte gillat musikaler tidigare - så kommer ni alla gånger att göra det efteråt.
Right On!