Lyhört: Vid strykbrädan

Det känns tryggt att veta vad som händer sen. Barn tycks -minnas var de kommer ifrån och hur det går och vad som är viktigt. Kanske föddes vi alla med en massa kunskap som med tiden glömdes eller gömdes under -lager på lager av ny erfarenhet. Sedan blir det mest bara ytan vi ser. -Nyföddas ögon tycks mycket kloka och mycket gamla. Om man vecklar ut hjärnan är den stor som en strykbräda -ungefär, berättade en kvinna i ett barnprogram. Den är geléaktig och luktar mögelost, fortsatte hon. Ju äldre man är desto starkare lukt sa hon inte, men det är vad man kan tänka sig. Samlar man ihop en yta stor som en strykbräda och knölar in den i ett huvud så blir det knappast slätt och välstruket organiserat där inne. Nä, trångt och veckigt, det ena trycks mot det andra. Ändå ska den klara såväl känsla som förnuft, minnas det gamla, lagra nytt och hela tiden skicka signaler ut i kroppen vare sig det gäller lust och glädje, hot och fara eller bara vardagliga sysslor som att föra ett strykjärn fram och tillbaka över en blus. Beslut ska tas och rörelser styras. Inte konstigt om det blir som det blir. Är den här struken? sa maken en gång när han tog ut en skjorta ur garderoben. Sedan blev han -riktigt bra på det själv. Några handdukar, ett par tröjor och ett dansplagg med paljetter som blir färre efter varje tvätt, så där, då var det klart. Fäller ihop strykbrädan och ställer in den i städskåpet, tar sedan itu med -disken. En tallrik, en frukostskål, ett par koppar och knivar, en gaffel, en stekpanna och en kastrull. Måste bjuda hit någon så det blir anledning att använda -diskmaskinen, torkar slangarna kan det bli vattenskada.