imlen är ljus, solen kastar sig in genom fönstren. Det är en lördag i mars, våren känns. Jag borde ta itu med fjolårets inkomster och utgifter, momsen separerad. Det är så mycket man borde.
Har du träffat henne än, undrade en kär gammal arbetskompis igår kväll om en i samma gäng. Nä, sa jag, men på julkortet skrev jag: Hoppas vi ses 2012!
Mannen håller på med sin Mexicofilm. Vi hamnade i en stad där det var tjurrusning, berättar han, vi var de enda turisterna. Vilket liv det var, jag har skruvat ner ljudet. Där är tjuren, kom och titta! Den där vita!
Jo. Där är den. Det är meningen att han ska rusa genom folkmassorna. En karl drar och sliter, pojkar och män retas, hojtar upphetsat. Tjuren står där han står. Inte nu igen, tycks han tänka. Okey då. En liten bit, men akta er! Huden fladdrar om hans kropp.
– Nä, säger jag, stackars tjur, nu går vi ut. Vi kan ju inte sitta inne en sån här dag!
Traskar snart över breda Luleälven i gamla skoterspår och på frusen skarsnö i riktning mot den spolade, blanka banan. Klämmer på skridskorna för första gången i år, yes! Glider iväg, får upp farten, svävar! Du har väl aldrig, hur kan du tro! sa en äldre närstående julen 1998. Sen dess har många skär blivit skurna. Det gäller att raska på. Permafrosten på Svalbard smälter så att det syns, berättade en forskare som vi mötte på Gråsjälören härom helgen.
Efter svävandet traskar vi ännu en gång i myrstigen av vandrare i det bländande spåret till denna lilla ö.
– I Mexico går folk ut om kvällarna, hela familjer, unga och gamla samlas vid stadens torg, torg heter zócalo, berättar mannen min, gissa varför? Det var en gång ett monument som skulle byggas i Mexico city. Men det blev bara fundamentet, sockeln.
Gråsjälören med korv och kaffe, våfflor och varm choklad, intäkten går till välgörande ändamål. Knappt har vi ställt oss att fundera på vilket välgörande vi ska sätta i oss idag förrän en gammal vän ropar mitt namn. Och där sitter de på träbänkar i snön, hon, hennes man och yngsta dottern. Hoppas vi ses 2012, skrev jag på julkortet. Och nu gör vi det. Blir sittande medan solen sjunker. Att träffas är fundamentalt. På den sockeln bygger vi våra liv.
www.anitanilsson.se