SEPTEMBERDAGAR -16 sept. -Hösten är fin den med, sa en man på väg ut från Konsum. -Jo, om det inte vore för mörkret. När man inte har nån att mysa med. Våra bilar stod intill varandra på parkeringen. -Men du har ju en Volvo, sa han och gick mot sin Peugeot. Regnet som inte föll i somras hade just kommit på att, javisstja, någon gång måste jag, varför inte en torsdag i september? <BR><BR>I GÅR VAR DET lördagssol och tolv timmars kultur på stan, bara att ta för sig. -Vad vill du se? Vad vill du lyssna på? Vad vill du känna? Starka uttryck. Spröda toner. Känslosamt och stora skratt. Bilder som knackade på eller kom vandrande. -Vi måste få i oss mat också, sa väninnan som en gång fick migrän av att glömma den detaljen. <BR><BR>RÖSTER SOM INSTRUMENT, instrument som röster. En dirigent med snygga glasögon. Hade tagit fin-skorna med mig i fall att. Men dans uppstod endast i själen. Efter midnatt blev jag för kort. Eller om folkmassan var för lång. Kände röken av det som hände, såg endast ett par flammor men överallt mänskor med samma språk. <BR><BR>IDAG, UTANFÖR STORKÖPET, en mor i skräddarställning med tre små barn omkring sig. Hennes värme. Barnens lugn och glada ansikten. Nu är vi här. Vi sitter ner. I ett nytt land, i ett främmande språk. Ett kexpaket mellan sig, lite att dricka innan de går vidare. Jag lastar cykeln och trampar hemåt. Den har börjat låta igen, en modern komposition föds ur den gamle och framhjulet tar inte längre den rakaste vägen. En mörkhyad kille kommer gående, troligen ny i Sverige, hälsar: Hej! öppet och glatt: Allt kommer att ordna sig, nu är jag i frihet och har lärt mig öppningsordet. <BR><BR>EN FEMÅRING på utlandssemester blev tilltalad av ett barn som kanske talade bulgariska. Han lyssnade på det obekanta språket och svarade då och då med ett Yes. No. Why? Vände sig sedan till sin pappa och sa: Alltså, jag fattar ingenting! Solen bländar i motvinden, rönnarna lyser röda längs alla gator. Hösten är fin den med. De dagar man förstår att uppskatta vad man har.
