Måste vi vänta? frågar en liten kille sin mamma och ett par i min egen ålder passar på att pussas. Kön är lång på caféet, man -hinner ändra sig flera gånger men en man genar in framför mig, böjer sig ner, kikar mot glashyllorna och -bestämmer sig snabbt och tveklöst.<br> ? Den där med gul marsipan, -pekar han, vänd mot sin kvinna.<br> ? Nä, svarar hon, du ska inte tro att jag köper den till dig.<br>Kön hajar till, kollar in. Hon är strecksmal. Han har en liten mage under jackan. Är kanske -allergisk mot sött? Eller äter gul marsipan varje dag? Har kanske fått doktorsorder som hon minns men inte han?<br>Liv radar upp sig som bakverk framför glasdiskarna. <br>Bulle? En liten godsak? <br>Äh, jag bestämmer mig till slut för en smörgås med -räkor på. Klockan är strax efter tolv, man måste vara snabb för att få sig en plats.<br>Jo, där borta. Jag balanserar brickan till ett bord där det sitter en tidningsläsare. Mmm, nickar han och försvinner ner i bok-stäverna, det är ledigt.<br>Strax därpå hörs en ny -kvinnoröst skära genom bruset, den kommer från ett bord strax bakom.<br> ? Uppriktigt sagt, säger rösten.<br>Räkmackan som är på väg in i min mun stannar upp.<br> ? Uppriktigt sagt så är du -ganska fyrkantig och dig själv nog, -fortsätter rösten.<br>Den tilltalade svarar inte så att det hörs. Blev kanske ledsen -eller la inte märke till etiketten som klistrades på.<br> ? Vill du ha påtår, undrar den uppriktiga, det ingår.<br> ? Nätack, svarar den andra och rösten är tydlig när hon fort-sätter: Jag måste tillbaka, ska flexa ut tidigare, handla du vet och hämta småungarna och möta Petter.<br> ? Ska vi göra om det här nästa vecka, föreslår den uppriktiga.<br> ? Om jag hinner, svarar den -andra. Pappa frågade förresten efter dig.<br>Det skrapar i stolarna när de reser sig. Även mannen vid mitt bord viker ihop sin tidning, nickar och går. Själv har jag en bit räkmacka kvar. Sedan blir det biblioteket, böcker är en tröst när det är höst.<br><br>
