Dags igen, kan rytmen ännu få kroppen att dansa? Det här stället har fullständiga rättigheter, vad det nu ska betyda. - Åh, vad varmt! Vilda buggarsvängar följt av nära glidardanser, är någon svettig blir alla. - Du tänker väl inte klä av dig, säger han som bjudit upp. Kanske hörde jag fel. Kanske sa han mig. Varje människa längtar efter att bli hänryckt men nu har pingsten kortats av med en tredjedel, hur ska man hinna? - Nä usch, inte igen, tänk vad man får lida sen, sa en kvinna just innan hon blev uppbjuden. Själv sa jag faktiskt nej, måste svalka mig, när en man som är både trevlig och dansant bjöd upp mig som reserv sedan den första sagt nej, måste svalka mig. Kändes dumt i samma sekund men alla vill vi vara nummer ett, hur det nu ska gå till. - När det gäller hjärtat önskar man att det ska kännas som när man var ung, säger en man. - Det gör det, svarar jag som minns. Men hur gör man för att få fart på det igen? Varför vill det inte samarbeta? Tänk om det hakat upp sig? Men tack och lov att det ändå lunkar på som en trogen travare. - Hur går det? undrar en kvinna i damrummet. - Tja, har haft ett par tomtebloss, svarar en tjej i rött. I ett damrum en sommarkväll är inte toaletten det mest trängande, i stället drar de flesta pappershanddukar ur behållaren och torkar sig än här och än där och jag är inte ensam om att böja mig fram och sörpla vatten direkt från kranen. En tjej som kommer in har en prickig top som jag gärna skulle vilja ha, sedan blir det att gå ut och titta på skylten, damernas, men då har karlarna tagit slut. Det handlar mycket om tårar i låtarna och om hjärtan, men dansen har fullständiga rättigheter att upphäva såväl tid som tyngd. Natthimlen är ljus fast musiken tystnat. Volvon startar troget men strax därpå blir det att stanna och blåsa i ballong. Kör sedan hemåt genom sommarnattens dimstråk, en räv springer över vägen och i ­radion sitter en dam på sängkanten och önskar att benen ännu bar.
