? Platt, vitt och kallt, vad är det här för landskap? säger killen i sätet bakom.<BR>Planet sjunker mot Luleå efter veckan på Gran Canaria. Ja, här reser sig inga bergsmassiv, här växer inga bananer. Här kan man inte plocka apelsiner från träden, här jagar kattorna inga kackerlackor och vatten kan man dricka direkt från kranen.<BR>Det känns onödigt kyligt på väg ut från planet och när vi ska dra väskrollatorn till taxin har jag så bråttom i tunna kavajen att de ramlar av. Det hade gått snabbare att ta det lugnt.<BR>Hemma är ändå hemma, taxichauffören kör ända fram till farstubron och säger: Akta er, gå försiktigt, det är väldigt halt.<BR> ? Inget meddelande på telefonsvararen, kunde lika gärna ha stannat kvar, säger jag, redan i hallen redo för klagorollen.<BR> ? Du vet inte hur bra du har det, säger svägerskan.<BR>Sedan blir det havregrynsgröt, hon ber att få koka och då blir den som godast. Det är redan kväll och lingonsylt finns. Men det är tomt i kylen på mjölk och ägg, jag springer över till grannens och lånar. Bara det att ha grannar som man kan gå över till och som frågar hur det har varit.<BR>Gröten smakar lent i munnen och äggen är lagom kokta. Igår kväll var det trerätters på öns bästa restaurang, belägen i bergsbyn Mogan. Kanarisk potatis, pepparfile och den ljuvligaste tiramisu. <BR>Svägerskan sa även ja till Mexican coffee, en hetare variant än det irländska. Kyparen brände sig på fingrarna när han drog lågan mot taket.<BR>En resa tar inte slut fastän man kommit hem. Den är en skatt som öppnar sig om och om igen. Vissa resor företas med ett bestämt syfte.<BR>En vän berättade om hur han på en resa under sextiotalet på tåget från Moskva till Riga hade mött en lettisk man. Det fanns inte en motorcykellykta i hela Riga, hade denne berättat, men det fanns en i Moskva. <BR>Han hade alltså åkt dit, köpt lyktan och var nu på hemväg. Nöjd och glad hade han bjudit de unga svenskarna på vodka i tandborstglas. Minnet av den resan stannade ungefär där.
