Lyhört: Efter skriket

Veckorna innan var det inte -festande, det var tentamina. Skriftliga prov i aulan och en tystnad som fick skrap med stolar att eka. Ämnena hemliga tills kuvertet öppnades och tiden absolut given. Sedan det muntliga, stå öga mot öga med examinatorer, experter som bedömde om man kunde tillräckligt för att få springa ut och skrika med de andra eller måste smita ut bakvägen. Efter skrikandet började det, jobbsökandet. Ring på den här annonsen, sa pappa. Det var pinsamt, vad skulle man säga? Satt och höll i den svarta -bakelitluren, hur kunde han tro att jag var -kvalificerad för en sådan tjänst? Tiden utan var ett vakuum, det blev en knapp månad men kändes som år av misslyckande och på första jobbet fick jag heta Birgitta för de hade redan en Anita på -kontoret. Sämst, visst var man sämst. På en arbetsplats kvävd av en -dyster stämning blir de flesta sämst, särkilt de osäkert nya. I varje fall sämre än de skulle vara på en muntrare. Varje år vid den här tiden skriks det på skolgårdar. Det åks på -lövade fordon, det gjorde vi med. Det viftas med champagne, det gjorde vi inte, det ropas: Fy f-n vad vi är bra! Det borde även vi ha gjort. Att vara ung är svajigt, upp och ner, hit och dit. Lövat lastbilsflak är kul men sen då? Från skolans rutor och scheman till måste hitta nåt själv, måste -tjäna pengar, bli något, vadå? Drömmar och förhoppningar -under kudden. Finns det någon framtid? Duger man överhuvudtaget? Även ett värsta-jobb är bättre än att slappa, åtminstone för en tid. Efter detta kan det bli bättre, ibland till och med skratt. Och en chef som kallar in dig och säger: Nu är det dags för löneförhöjning! Nä förresten, det var då det. Lev! brukade Sara Lidman -skriva. Det är värt ett järpskrik.

Lyhört: Efter skriket

LYHÖRT? Det lät som ett järpskrik, sa pappa när vi rusat ut på Högre -Allmänna Läroverkets skolgård i Piteå den där majdagen då vi var sjutton år. De grå mössorna satt på svaj på huvudet, dräkt och höga klackar hade alla flickor och -pojkarna bar kostym.

LYHÖRT
? Det lät som ett järpskrik, sa pappa när vi rusat ut på Högre -Allmänna Läroverkets skolgård i Piteå den där majdagen då vi var sjutton år. De grå mössorna satt på svaj på huvudet, dräkt och höga klackar hade alla flickor och -pojkarna bar kostym.