Lyckligt lottade i sitt andra hem

Harriet Forsberg står och gräver i en av trädgårdens rabatter. Solen skiner men snålblåsten går rakt igenom kläderna och biter i kinderna. Hon välkomnar oss glatt och tar med oss in. Att nyttja den stora fina verandan en dag som denna är inte att tänka på. Harriet och Ingemar Forsberg köpte den lilla kolonilotten för ganska precis ett år sedan ? den 25 maj. Men den förs-ta sommaren fick de ägna sig åt arbete snarare än avkoppling. ? Hela förra sommaren fick vi skotta ogräs. Och så målade vi om stugan, säger Harriet. Den röda stugan målades ljusgrön med mörkgröna knutar. ? Jag ville ha en väldigt ljus färg. Vi har alltid haft röda stugor tidigare och det ville jag inte ha nu. Inte röd och inte rosa. Men det blev ändå lite rött kring fönstren och hela ytterdörren, berättar Harriet. Sålde allt Det har hänt mycket i makarna Forsbergs liv de senaste åren. När Harriet på grund av sin reumatism och skolios inte kunde fortsätta att arbeta fick de ett riktigt impulsinfall och gjorde något som många bara drömmer om. De släppte taget om allt de hade i Norrbotten och flyttade. ? Vi sålde lägenheten och stugan vi hade på Hertsölandet och två av Ingemars tre taxibilar. På internet hittade vi ett jättefint hus i Kristianstad. Så vi tog flyget ned och slog till, skrattar Harriet. Hon hör själv hur det låter. Men eftersom hon inte hade något jobb att tänka på var det inte så svårt. ? Det var som att flytta till Mjölkudden. Varför ska man låsa fast sig på en plats när det är så spännande att göra något annat? Det var ju samma väg tillbaka om vi skulle ångra oss, berättar Harriet och får det att låta som världens lättaste sak. Längtade tillbaka I Kristianstad kände de inte någon och närmaste släkting fanns i Malmö. Harriet och Ingemar stannade i två och ett halvt år. Längre gick det inte. De längtade efter barnen och barnbarnet, så huset sålde de och flyttade tillbaka till Luleå igen. ? När vi kom tillbaka igen köpte vi faktiskt en kolonilott här. Men jag trivdes inte där. Den låg vid en kulle och jag kände att jag lika gärna kunde sitta i lägenheten och stirra ut över Sandön som att sitta och stirra in i den där kullen. Så vi sålde den. Men att sitta i lägenheten var trots allt inte något för Harriet, som ångrade sig än en gång. ? Jag höll på att bli tokig. Så vi åkte ut hit och tittade. Jag ringde och frågade om det fanns några stugor till salu och det gjorde det, 14 stycken. De låg på allt mellan 40.000 och 160.000 kronor. Jag kände att jag inte ville lägga ned några våldsamma summor, utifall att jag skulle ångra mig igen. Så hittade de sin stuga till slut, även om Ingemar tyckte att den såg ut som ett ?råttbo? invändigt. ? Jag sade till honom att försöka se vad man kan göra med den istället! Och då tyckte han att den inte var så dum, säger Harriet. Kör moped I sommar har hon tänkt bo där varje dag. En uppblåsbar madrass får precis plats mellan den lilla kokvrån och matplatsen. Dusch och toalett finns i ett servicehus en bit bort. Blir det dåligt väder är det bara att åka hem igen, det är ju inte särskilt långt. ? Jag har en egen EU-moppe som jag kör, fast jag är en 60 år gammal kärring, skrattar Harriet. Två gånger om året reser hon och Ingemar utomlands. Oftast är destinationen Teneriffa, där de har varit 32 gånger. ? Folk tycker att vi är tokiga som alltid åker till samma ställe. Men det passar både min och Ingemars värk. Han har gjort en bypassoperation och när vi åker till Teneriffa vet vi att vi får slippa värken då åtminstone. Men även kolonilotten är bra både för själen och kroppen. ? Här har man inte tid att tänka på att man har ont. Det är lite som terapi, tycker jag i alla fall. Jag har haft pension i sex år nu, och innan det jobbade jag med taxi i 30 år. Jag har både kört taxi och varit personalansvarig. Jag har alltid haft mycket människor omkring mig, men när jag gick i pension missade man allt det där sociala som man fick på fikaraster och lunchen, berättar Harriet. Det tar hon igen nu, genom kolonilotten. ? Här är det alltid mycket folk ? man stannar och pratar med varandra. Under tiden vi sitter i stugan och fikar skrittar två hästar förbi strax utanför fönstret. Naturen är väldigt nära inpå. ? I somras var jag i trädgården när jag kände något blött bak mot mina ben. Jag undrade om jag skulle våga vända mig om för att se vad det var ... och så var det två grisar! De hade rymt från en hage här borta, säger Harriet. Stugan kommer Harriet och Ingemar att måla en till gång i sommar. Men bortsett från det kanske det här blir första sommaren som paret kan koppla av och bara njuta i sin kolonilott.